Kristna = Mentalt störda?

Vilken "fader"? Nån trosartikel eller en del av din pådyvlande teism-baserade mentala störning?

ja, för det finns väl ingen synonym för "en böld i röven"?

Det finns ingen fader.

Japp. Tydligt mentalt störd bibelviftande och pådyvlande teism.

rättning, han har inte gett sig tillkänna hos dig.

du kanske inte ens har sökt honom, mest troligen

Jag har sett allt denna värld består av och det finns ingen fader.

?Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat..." Joh 18:36

ok ja matteus är jag inte obekant med alls.

men vad säger du om detta : Redemption


utan ironi, kan du engelska?



I teologin, därmed inkluderande bibelorden, inlösen/sacrifices eller total absolution för tidigare synder eller fel och skyddsskapandet mot att falla igen...



känner du INGET eget ansvar för din fallenhet, innan du -på egen hand- , hittade, jesus i boken och med det fick en illusion om hur onda de icke-troende med din (fulla?) övertygelse, "ÄR" , vilka inte gjort som du? så pass, att du känner dig fri, att håna andra - med fördel ateister?







Inlösen, att sota för... påstådda arvssynden (extrema begångna vendettor) , som du däremot... tillåter dig kasta-på-andra-nu-med-jesus i hjärtat?


är vanligt i många trosuppfattningar, både i europa och utomeuropeiskt, inklusive vill säga indiska religioner men explicit utstuderat och systematiserat i kristendomen och Islam : för dessa känner vi bäst.

Men du kanske inte är bekant med arvssynd? att du ÄR eller VARIT en horunge eller HAR synden ingjuten i dig? haft.. för nu tror du ju att du är "botad" , immun, kan vi säga.


och inbillar dig att jesus står med öppen famn för dig... var är bevisen? mer än i ditt känsloregister + vilja att det måste, vara så... ?



du känner dig alltså förlöst?


och.. är det så , att därför.... är ateister onda jävlar?

Det finns ingen fader. Varken i denna värld eller någon annan.

Tycker hela tron på en skapare ändå är ganska logisk om man tar hänsyn till hur sökande vi är efter en mening hela tiden. När vi fick det medvetande vi har idag (kan reflektera över vår egen existens) så fick vi säkert panik och ångest så fort vi började tänka på vad fan vi gör här på jorden så vi började använda fantasin för att skapa en egen mening, en mening som fick oss att känna oss speciella och extra viktiga. Vi betraktade naturen och trodde att allt som hände var någon sorts magi som sände dolda budskap, vi utsåg vissa rovdjur till gudar osv. Det har ju funnits så många olika sorters gudar genom historien. Det är väl ganska så uppenbart egentligen att vi skapar vår egen världsbild för att kunna känna någon mening med skiten.

Sen är jag inte emot att det skulle finnas någon sorts "magisk" energi som strösar runt och skapar saker (för hela universum och vårt liv är ju rätt jävla fantastiskt och magiskt egentligen). Men dessa sagor i bibeln eller koranen är bara ett sätt att få folket att gå mot ett gemensamt mål, med samma etiska värderingar. Målet är fred och harmoni men vi glömmer i samma veva att det inte funkar så (att allt är perfekt och harmoniskt) och resten vet vi ju redan, istället för den frid och harmoni religion var menat att utlösa så blev det våld och skit av det.


Bara en teori. Egentligen så vet vi ju inte hur det ligger till. Men jag personligen tycker inte att tron på Jesus och gud (som gud porträtteras i Bibeln) är speciellt vettig. Jag lever hellre ovetandes med ett litet hopp om att saker och ting har mening.

Ok. nästa gång du är i himmelen så kan du väl hälsa Jesus från mig?