Citat:
Ursprungligen postat av
scout29
Vänner, frågan lyder: kan man vara god utan Gud? Frågan är egentligen ute efter hur de moraliska värden är beskaffade. Är dessa bara uttryck efter eget tycke och smak (subjektiv) eller är de på något sätt allmängiltiga och bindande (objektiv) oavsett vad vi tycker? Om de i den meningen är objektiva, vad grundar värderingarna sig i så fall på? Sociala konventioner? Egna preferenser? Evolution? Gud? ...
Etik och moral handlar per definition om hur människor bör beté sig. En ”objektiv” moral (d.v.s. moralrealism) kräver en norm som kan användas för moralisk värdering. Utan en norm går det inte att distkutera ”moral” ur ett objektivt perspektiv, d.v.s. en moral som är oberoende av personliga åsikter, tycken och smak.
För att kunna föra en meningsfull diskussion i detta ämne måste vi först vara överens om vilken typ av normativ moral vi diskuterar. Diskuterar vi en teleologisk moral, d.v.s. en moral som går ut på att handlingar och ord ska värderas utifrån vilka konsekvenser det får på människor och samhället, där normen t.ex. är att maximera tänkande och kännande varelsers välbefinnande? Diskuterar vi dentologisk moral, d.v.s. att handlingar och ord ska värderas utifrån ett ”pliktvärde”, eller ”regelvärde” (lydnadsmoral), oavsett vilken konsekvens det får för andra? Diskuterar vi dygdmoral, d.v.s. att karaktärsdrag ska värderas utifrån dygder/laster, oavsett vilken konsekvens det får för andra?
T.ex. enligt en teleologisk moral där normen är att maximera individuella tänkande och kännande varelsers välbefinnande, är en gud som straffar någon med evig tortyr ”objektivt” teleologiskt omoralisk, d.v.s det är omoraliskt oavsett tycke och smak, eftersom det orsakar oändligt lidande. Detsamma gäller Hitlers illdåd, eller då kyrkan brände kättare på bål, eller då samtyckande vuxna homosexuella avrättas. Teleologisk moral kräver ingen gud som norm, eftersom det är konsekvensen av handlingen och inte regler/plikter som avgör det moraliska värdet handlingen. Och därför kräver inte heller teleologisk moral nödvändigtvis en gud för att existera. Humanistisk teleologisk moral har sin grund i empati och medkänsla med tänkande och kännande varelser.
Om vi diskuterar en dentologisk moral (pliktmoral/lydnadsmoral) så är denna typ av moral i praktiken mera godtycklig än humanistisk teleologisk moral. Först måste man vara överens om vem/vad som bestämmer reglerna/plikterna. Är det gud, Hitler, kommunistisk ideologi, riksdagen, FN, naturens beskaffenhet eller någonting annat? Och även om gud hypotetiskt skulle existera, blir en lydnadsmoral gentemot en hypotetisk gud i praktiken godtycklig, eftersom det beror på en tolkning av en hypotetisk guds vilja vars existens vi inte vet någonting om och än mindre vad denne gudoms etiska och moraliska normer är. Religiösa individer som begår illdåd, t.ex.då man avrättar homosexuella, kan finna stöd för detta i religiösa skrifter ala bibeln, om de väljer att betona vissa delar av bibeln.
Däremot blir inte en teleologisk etik och moral grundat i empati och medkänsla lika godtycklig. Om man grundat på empati och medkänsla (och andra kognitiva egenskaper) accpeterar den moraliska normen att maximera välbefinnandet hos tänkande och kännande varelser, och gör den moraliska värderingen ur ett tredjepartsperspektiv, kan normen användas för ”objektiva” moraliska värderingar. (se min beskrivning om tredjepartsperspektiv i
www.flashback.org/sp51693975)
Däremot är en telologisk etik och mora grundat i normen att "maximera välbefinnandet hos tänkande och kännande varelser" mera krävande, eftersom det kräver att man tänker på hur ens handlingar påverkar andra och deras välbefinnande. Det kräver att man tar ansvar för sina handlingar, om de får negativa konsekvenser för andra. Det kräver dessutom kunskap om hur hur ens handlingar påverkar andra.
Citat:
Ursprungligen postat av
scout29
...
Argumentet lyder:
1. Om Gud inte existerar, existerar inga objektiva moraliska värden och förpliktelser.
2. Objektiva moraliska värden existerar.
3. Alltså existerar Gud.
Ett enkelt argumentet som lätt går lägga på minnet och är logiskt oantastligt.
...
Även om du skulle anta att premiss 1 (”om Gud inte existerar, existerar inga objektiva moraliska värden och förpliktelser”) är sant (ett antagande som inte är självklart, eftersom gud inte är med nödvändighet normen för moralrealism), så kan du inte använda ovanstående resonemang att bevisa guds existens (premiss 3).
Du får nämligen problem med premiss 2: ” Objektiva moraliska värden existerar.” Du måste först tala om vad normen för ”objektiva moraliska värden” är, för att vi ska kunna veta om ”objektiva moraliska värden” existerar eller inte. Och antas normen vara ”gud”, måste man påvisa guds existens för att kunna veta att ”objektiva moraliska värden” existerar. Kan man inte påvisa guds existens, kan man inte påvisa existensen av ”objektiva moraliska värden”. Och då kan man inte använda existensen av ”objektiva” moraliska värden som ett bevis för en hypotetisk guds existens.
Detta är med andra ord ett cirkelresonemang under antagandet att premiss 1 är sant: premiss 2 -> premiss 3 -> premiss 2. Och cirkelresonemang är ogiltiga som bevisföring.