"Den Fjärde Mannen" - Baserad på Leif GW Perssons roman "En annan tid ett annat liv".

förutsättningarna är ju just det. sten welander ser likadan ut 1975 som 1989 och jarnebring ser likadan ut 1989 som nutid. var samma problem med förra filmatiseringen

Bäckström är GWs alter ego med Tourettes syndrom-tvånget att vräka ur sig alla bögepitet som han kan komma på.

Var andra avsnittet sevärt? Höll på att somna när jag såg första avsnittet.

För att inte tala om Eriksson (Helena af Sandeberg) som inte verkar ha åldrats en endaste sekund på 25 år (boken är visserligen skriven 2003 men jag tolkar nutid som 2014). Jag begär inte en fullständig omvandling a la Benjamin Button, men lite kunde dom väl ha ansträngt sig?

eller tråden Politik - Inrikes.

inte bara malmberg som är suverän även de andra med undantag för Claes Ljungmarks hummande teaterskole överste är klockrena. tom lassgård är ovanligt sevärd när han plockar bort det mesta av sina löjliga manér.

Jarnebring är väl också lite för snäll och polerad va? Sven Wollter gjorde honom bättre på sin tid. Det blir t ex lite oklart varför Bäckström - trots en del smärre spydigheter - tolererar tillmälen som "Späckström" från Jarnebring utan att våga göra något, men det handlar ju om att böckernas Jarnebring är en ovanligt tuff (och därtill storvuxen) polis som knappast någon vem det vara månde med förnuftet i behåll muckar mot.

Lassgård passar bra som Lars M. Irriterar mig också på den dåliga sminkningen av samma karaktärer mellan 1989 och "nu" (som väl om man ska vara rättvis eg. är runt 2007 i boken väl och inte 2014?)

Håller med fast Bäckström är ju en Ronny Jönsson-typ.

Njae, tveksamt. Avsnitt 2 var lite sävligare i tempot. Men för Guds skull, kolla in teknikerns födelsedagsfirande där EB kläcker ur sig en del synonymer på ordet bög. Högst underhållande!
(ca 13 min in i avsnittet)

Wollter är Jarnebring. Punkt.
Gillar Lassgård men ibland känns det som om han är tillbaka i rollen som potatisodlare i Molins klassiska skröna. Typ när han är "full i fan"

Malmberg suverän?
Bara en pinsam karaktär ju. Verklighetstrogen, not.

Det är möjligen jävligt off topic, men det där sätter verkligen fingret på ett problem jag upplevt länge. I Sverige utbilar vi inte filmskådespelare, vi utbildar teaterskådespelare som sen spelar teater framför kameran... Ord artikuleras onödigt mycket (som man oftast måste vid en teaterföreställning då det kan vara svårt för publiken att höra annars) och man har massa yviga gester och onödiga uttryck.

Hur svårt kan det vara att uppträda normalt för i svensk film/tv-produktion?

Ett strålande exempel är Krister Henriksson, mycket duktig skådespelare, usel på tv/film.

Apropå sminket; det är ju helt obefintligt i både "nutid" och "dåtid", det måste alltså ha varit ett medvetet val att man inte orkat kladda på skådisarna, utan mest kör på och hoppas att publiken ska acceptera det. I första serien tror jag bara det var Jonas Karlssons rollfigur som åldrades märkbart, och det var en jävligt icke övertygande lösmage och ett högre hårfäste som skulle övertyga oss därom. Möjligtvis att Lassgård är lite gråhårigare i "nutid".
För övrigt tycker jag Lassgård gör en ganska halvljummen insats, det känns inte riktigt som om han (eller regissören) kan bestämma sig för om han ska spela GW eller en norrländsk morfinist. De andra är bra, men inte jättespännande. Jag somnade under avsnittet igår, men vaknade upp ibland och såg Malmberg svina runt. Kul kille, synd att GW är så inihelvete snål och girig att han sålt rollfiguren till jänkarna för att inte SVT kunde punga upp de där extra miljonerna som han anser sig behöva. Får väl kolla om avsnittet, men överlag kändes den förra serien bättre, med mer spännande och sammanhängande story och vidrig SÄPO-personal. Malmberg är härligt dryg, men han är långtifrån Jonas Karlssons sadist.

Jag gillade böckerna, men tv-serierna baserade på böckerna blir bara så seeeega.