Citat:
Ursprungligen postat av
pickelhaupt
När jag var liten blev jag matad med sagor.
Ska jag tro på troll och häxor då?
Sen en sak till: det är inte upp till ateisterna att bevisa någonting. Därför att det är inte vi som påstått Guds existens.
Om jag och en annan sitter i tex en park och ser det vi ser, tex ett träd, en hund, en parkbänk mm
Så är vi överens om att vi ser just detta, det är vi alla med på. Men om den andre snubben helt plötsligt vräker ur sig typ- och där bredvid trädet står en osynlig gubbe, då är det ju upp till honom att bevisa att där finns en osynlig gubbe. Det var ju inte jag som sa det?
Det går liksom inte att säga att Gud med säkerhet finns. Man måste vara kritisk. Hur kan ni troende liksom aldrig ens tänka tanken att Gud kanske inte finns? Hur kan ni liksom inte vara det minsta kritiska?
För att det finns texter om Gud? Seriöst, kan ni bara ge det en chans att tänka på det? Hur ställer ni er då?
Den fighten har jag hela tiden och alltid. Finns du Gud? Och om du sitter i parken med någon som ser något du inte ser vad är det som säger att det du "inte" ser är det rätta?
Bevisa vadå?
När du får reda på att någon är troende, skall den bevisa för dig då, eller alltid, även när ingen vet att den tror?
Är det du som går omkring och ställer frågan, tror du på GUD? Eller menar du att alla skall veta att du inte tror på GUD och komma fram till dig med bevis på motsatsen?
NI troende?
Individer, vet du vad det är?
Du får vara kritisk hur mycket du vill, det är jag med. Men jag skulle aldrig kalla dig idiot.
Lite info från en så kallad troende. En individ bland alla individer. Jag ser mig inte ens som "troende" utan mer som en som tror och söker samt granskar religion och vad det innehåller.
Jag tror på Gud. Du tror inte! Thats it!