Citat:
Ursprungligen postat av
TheLucky
Nu fungerar det ju så att om du blev övertygad om att Gud fanns så skulle du förbise sådana faktorer. Det är liksom lite av religionens kärna att lära sig förneka, förringa eller förlöjliga sådant som upplyser om religionens avigsidor.
Jag ser inte att det är självklart att en övertygelse om en guds/gudars existens automatiskt leder till att man anser denne guden/gudarna är värd sin tillbedjan. I alla fall är det inte en logisk nödvändighet eller självklarhet.
Sen råkar vi ha ett monoteistiskt kulturarv att man ska underkasta sig den monoteistiske gudens vilja, även om man anser att gudomens vilja är omoralisk. Mytologiska berättelser i t.ex. bibeln (1 Mos 22:1-18) och koranen (37:102-111) om Abraham som var beredd att offra sin son (Isak enligt bibeln och Ismael enligt koranen) på begäran av gud tycker jag representerar detta perspektiv. D.v.s. lyd gud utan att ifrågasätta.
Polyteismen är jag inte lika säker på har denna underkastelseteologi. Intressant nog så om man läser Aiskylos pjäser från Aten 400-talet f.Kr, så tolkar jag att en av de intressanta sensmoralerna i t.ex. Prometheus och Orestien är att man inte ska lyda gudar om de begär någonting omoraliskt av dig. Prometheus tycker jag blev en hjälte som valde tortyr av guden Zeus istället för att kompromissa med sina moraliska överväganden. Agamnenon i pjäsen Orestien mördas bla.a. för att han lydde gudinnan Artemis och offrat sin dotter åt henne. Orestes straffas av hämndgudinnorna erinyerna för att han lydde Apollo och mördade sin mamma som hämnd för mordet på Agamnenon. Intressant skillnad med Abraham som hyllas i GT, NT och koranen för att han var beredd att offra sin son på order av gud.
