Askersund: Styckmordet på Lovisa Lindh, 2014-06-18

20 minuter ren skräck. Hon berättar ju hur hon hela tiden flyttar sig.....
Jag tror inte att hon haft PTs syndrom. Gör då skulle orden hon uttalt som hon säger vara inblanko och det vet jag med säkerhet.
Jag minns inget jag sa förrens psyk låste upp dörren, hjärna/kropp overload och det var innan ingen utdragenhet utan när anfallet kom sköljde det in som en Tsunami. Men hon har ju åkt dit förberedd, det hade hon inte gjort om det varit PTS. Men vid en psykos med röster mm.
Hon är en ren planerande mörderska

Jag lyssnade på del 4 igen..

JH hämtade den vassare kniven och hennes minnesbild var att hon slog EN gång. Och det är då som LL blir tyst och still. Och dörrklockan slutar ringa. Och det är då som JH fattar att LL är död.

Så visst förstod hon att hon precis hade dödat LL.

Sen jag tänker också på att det KAN faktiskt vara så att grannens plingande försvårade situationen. JH drabbades av panik och hon var tvungen att få tyst på LL för att slippa förklara för grannen vad dete var frågan om. Hade grannen bara ringt till polisen och lyssnat utanför dörren utan att plinga - då kanske kanske hade LL klarat sig med en hjärnskada och några andra skador..

Sen undrar jag också varför LL inte ropade på "hjälp" eller "polis". Var det därför att hon redan hade fått en hjärnblödning och därmed inte kunde prata? Hon kunde bara få fram ljud men inga ord?

Hemskt att säga det, men grannarna och JH tycktes ha samma mål: att det skulle bli TYST!

Varför det blev tyst till slut - det brydde sig ingen om.

Samma likgiltighet hos grannarna som hos JH..

Oavsett grannens plingande eller Lovisas skrik, hade utgången blivit detsamma. JH:s uppdämda hat mot Lovisa visste inga gränser. Likadant med mordplatsen, den var inte given. JH hade rekat runt och vid bästa tillfälle skulle hon slå till. Tyvärr visste inte Lovisa om dödshotet och kunde skydda sig, på jobbet, på stan, hemma hos sig, hos JA, i affären.. Listan kan göras oändlig.
Lovisa skulle bort, oavsett tid, plats och rum.
Den bilden förstärks av JH:s totala avsaknad av känslor under rättegången.

Fast du pratar som en 50talist. Undrar hur du fått ditt manliga högmod. Det låter förminskande, inte av det kvinniga könet utan av dig.
Du är helt klart fostrad med skillnader i kön, så tragiskt!
Det gör stt du aldrig kommer få uppleva den förföriska glädje en kvinna kan ge som tex dip uppenbart förstår tydligt

Hon har ockdå sagt att hon minns att hon slagit en gång med hammaren. Men i tidigare förhör minns hon tydligt att Jonna satt i trappan hur hon lät och att hon dunkar på flera slag.
Om jag inte minns helt fel var några av slagen även inne i hallen.
LL kan nog int tala för att talcentret i bakskallen skadats. Hon försöker men allt blir helt oförståligt

Absolut, ringt polisen bums. Många blir handlingsförlamade när något ovanligt, våldsamt inträffar, men i detta fall hade ju grannen visat på initiativ, åtminstone ringt på. Lite märkligt kan tyckas att låta det stanna vid det, halvbra. Man kan även undra vad man kan vänta sig för person som till äventyrs hade öppnat dörren; är en gammal tant redo att syna? Nästan oavsett hur man ser på saken borde 112 ha ringts. Men det är lätt att vara rationell på distans, betryggande avstånd.

Jag är inte lika säker på det. Hade grannarna snabbt ringt till polisen och sagt att de hörde ljud hos grannen de aldrig hade hört innan.. Och att de misstänkte att grannkillen höll på att slå ihjäl sin tjej.. Tror att polisen hade prioriterat det samtalet..

LL hade kunnat begära besöksförbud när det gäller JH. Likaså JA hade kunnat begära detta.

Och på tal om JA så där kan vi också prata om likgiltighet. Han hetsade dessa två damer gentemot varandra och sket i hur utgången skulle bli. Han var endast intresserad av sig själv och sitt väl och ve..

Svartsjukedramor är vanligtvis just "dramor". Det finns inget vackert att hämta i dem.

Du har tolkat det helt rätt tycker jag. Det var planerat och eftersom hon visar att hon inte kan leva me att inte stå som segrare i sin relationtill JA kan inget plingande på dörren stoppa henne.
Sen vet vi ju inte om hon kanske redan hade sågen och påsarna med sig. För om hon sagt att hon haft det skulle det bevisa att hon var där för att utföra en planerad handling.
Det innerbär och förklarar lite annat! som hennes sökningar på om det sker utryckning av polis på adressen.
Hon ville inte bli tagen med sågen i högsta hugg, utan åker iväg och avvaktar tills hon vet att hon kan jobba i lugn och ro. Hon till å med lugnar grannen, och hennes lapp till Jonas är helt tecken på att hon är totalt död på känslor.
Han visste att något hänt med LL.
Tänker på smset Jonna skickar till Jonas. Sluta skrik åt mig osv

Absolut. Särskilt i efterhand när man vet utgången.. Men ändå. Det normala i det svenska samhället är väl att inte blanda sig i andra människors angelägenheter. Att man nu gjorde det berodde på att ljudet störde dem till den grad att det inte gick att nonchalera.

Det var modigt - men relativt korkat - gjort av grannen att plinga på. Hon skulle ha kunnat få en hammare i skallen och bli dragen till badrummet..

Jag förstår framför allt inte det när tanten står utanför dörren och måste höra ett och annat inifrån lägenheten. Samtidigt plingar hon - men säger inte till några andra grannar heller att ringa till polisen. Om det nu var så att hon inte hade någon mobil med sig och inte ville sluta plinga.

Det är precis som om det enda de vill bli av med är oljudet. Resten är legalt.

Jag skulle ha förväntat mig att istället för att plinga på dörren hade någon av grannarna ringt till JA och undrat vad han höll på med. Men de kanske inte hade hans mobilnummer - och inte visste hur man söker på internet…

Det är ju inte alls säkert att notarien svimmade på grund av vad som sades i förhöret.
Människor svimmar av en massa olika saker.

EDIT: Jag misstänker att en tingsnotarie är ganska luttrad, dessutom och har hört det mesta, så det är kanske inte så troligt att det var just vad Jonna berättade som orsakade svimningen.

Så vitt jag erinrar FUP anslöt strax även den manlige grannen i våningen ovanför JA:s lägenhet. Han stannade nog inte länge i trapphuset, han hade väl tvillingbarnen att se efter, om de höll på att vakna på morgonen.

OT: Hur man agerar i liknande situationer är nog mycket knutet till personlig attityd, men också sammanhanget i övrigt: t ex skulle man nog avstå en påringning om man vet att det bor en livsstilskriminell granne med våldsamma polare eller fiender, där vapen och brutalitet ingår i varumärket, så att säga. Samma sak om det är en psyksjuk knarkare med potentiellt utagerande beteende. Då hade det blivit att ringa polisen direkt. Men i ett litet hus på landsorten kanske balansen civilkurage visavi självbevarelsedrift mer sannolikt talar i riktning för en påringning. Sen kan man inte bortse från eventuellt personligt temperament, om man är förbannad/upprörd kan man uppbåda ett större mod än om man bara är överraskad/skrämd, på vinst eller förlust.