Citat:
Ursprungligen postat av
sim-man92
Tycker inte den har några större svagheter, alls. Knappt några mindre heller.
Det är fortfarande en väldigt bra film men den är så oerhört hyllad att det blir väldigt svårt att nå upp till de förväntningar som satts. Större svagheter är lite orättvist sagt egentligen. Mina problem ligger delvis i en nästan gotisk cinematografi, en nedgången stad, alltid regn, polisen efterforskar på det lokala biblioteket, våra protagonister är (i dagens läge) för stora klichéer, den kvinnliga support-rollen är kraftigt underskriven och Pitt gör en ganska undermålig rollinsats. Sen är självklart hela manuset väl tillrättalagt för att vara trovärdigt men å andra sidan så passar det in i den miljö Fincher skapade. Det är inte realism man satsat på utan en stämning på realismens bekostnad. Det var rätt val.
Zodiac är den realistiska thrillern, totalt annorlunda i tonen, en liiiite bättre film i mitt tycke men
Se7en hade en enormt mycket större effekt på mig första gången jag såg den. Några scener är ju ikoniska av en anledning och antagonistens entré är fantastisk. Idag har vi sett just det scenariot otaliga gånger men inte på den tiden. Anyway, jag försöker verkligen inte kritisera
Se7en på någon stor skala. Min poäng är väl att 1995 var det en helt otroligt upplevelse. Självklart ändras perspektiv efter 20 år. Jag ska inte deraila den här tråden med mina förmodligen ointressanta textväggar något mer. Alla ska se
Se7en, den är kanon. Jag ville bara ge några "tips" till
Punkliv för att upplevelsen skulle bli så bra så möjligt. Jag kanske borde nämnt att reklam-avbrott var femtonde minut är okej om man är kedjerökare men annars är det ett stort no-no i filmer som bygger på "suspense" (spänning? hittar inte det svenska ordet). Det vet väl alla men
Se7en är ju ikonisk och förtjänar bästa möjliga förutsättningar.
Ikväll kommer jag förmodligen att se
Fruitvale Station då jag velat se en film med min sambo länge men vi har lite besvärligt att hitta rätt ton. Sist såg vi
Let's Be Cops vilket i stort sett gav mig en relapse in i missbrukets karga ingemansland. Hen har inte visat något intresse för mitt Kiyoshi Kurosawa-projekt då all icke-engelskpråkig film går helt bort.
Fruitvale Station var ett koncept som accepterades och det stora säljargumentet var att den är trots allt bara 85 minuter. Hen brukar inte ha svårt för draman men man ska ha rätt inställning för att ta in ett drama och allt som oftast sitter vi på olika håll på kvällarna vilket är lite synd. Jag har velat se
Fruitvale Station länge och har ansträngt mig å det grövsta för att undvika all bakgrundshistoria som ligger till grund för filmen. Jag känner att i det kalla ljus som dödsskjutningarna i USA så kan
Fruitvale Station vara värdefull att se. Jag vet faktiskt inte helt vad den handlar om förutom en kväll i en ung, svart mans liv där personen i fråga har bestämt sig för att vända på livet och att saker händer som givetvis förändrar allt. Att den är baserad på en verklig historia gör att jag gissade mig till vad den handlade om runt 2013 men min misshandlade hjärna har förträngt det mesta. Det som finns kvar är minnet av att jag verkligen borde se den. Tror det är en film jag kommer uppskatta.