Varför tror man på gud?

Det är dina premisser för vad gud är, byggda på din trosuppfattning. För mig som ateist, eller för någon annan som är teist, men inte prenumererar på din religion, så betyder det där ingenting. Det är ingen objektiv sanning att gud inte kan visas objektiv, det är bara du som påstår det baserat på ingenting. Lär dig skillnaden.

Smärta kan givetvis visas objektivt, vi kan mäta signalimpulser till hjärnan. Så förutom att analogin var helt meningslös ur ett objektivt perspektiv, så var den också totalt felaktig.


Fullständigt svammel, som inte har någon som helst bäring på diskussionen om en guds vara eller icke vara.


Mer fullständigt svammel. Jag prenumererar som sagt inte på din tro, så ditt svammel saknar helt mening för mig. Det är någonting du bör ta till dig om du tänkt att diskutera guds existens.

[quote=demotrams|51547595] Det betyder att det inte kan vara gud, däremot att mäniskor har känslor och upplevelser - varje individ föds med upplevelseförmåga - så länge ingen objektivitet går att finna - handlar det inte om gud... gud beskrivs som en övergripande entitet, varför olika upplevelser helt enkelt härleds till att det är individer med egna känslor vilka upprättar egen gförestälning OM de skrivna orden och vad gamla stammar och klangrupperingar i gammal tid påstod och ofta i stark trans och suggestion och påverkade i tillstånd som idag kallas för förvirring, desillusio , ångest depressigíon hjälpsökande väjande och änni inte klarade av att hantera verklighet.

Det är beteendemönster, inte vare sig tecken eller indikation på existens av allra minst en gud/mono.

Irrelevant liknelse, känslor korrelerar omedelbart till anatomi/fysik och nervsystemet. Psykosomatik och neuromotoriskt och sensibilitet.


Upplevelse om inkänning med förstärkande föreställning, t.ex trans att försätta sig i irrationellt tillstånd och släppa fotfästet till jorden. Föregås av viss medvetenhet, att vilja detta. Att vilja skapa avstånd från kontext som kan upplevas tungt och svårt --> flyktbenägenhet, distraktion.



Det har inget indikationsvärde på någon extern maktinstans.



Att mantra eller be frekvent, eller läsa frekvent för att fylla sig med material att kunna förvänta sig slutligen olika sinnesspel, är långt ifrån att annan någonstans ifrån universum på riktigt är "i farten" - däremot är den som dratmatiserar de skrivna orden - i affekt och vill inte, förstå och kanske inte längre kan , då den och ännu mer i gruppdynamik rider på personlig vinst av att fly ifrån krav, än att det handlar om "svar" dvs gudsbevis, från ingenstans.



Är som det låter : upprepning, det underhålls så länge gudsfixeringen underhålls. Så fort den inte underhålls intellektuellt , upphör också rollspelandet.


Som attleva sig in i en bok, och riktigt känna hur ont det gör när det i en förvecklign i en kriminalroman t.ex jagas, skärs, plågas smygs , liksom hur INLEVELSEFÖMÅGAN kopplas på... man försätter sig i "läge" för bättre upptagelse, så också med hypnos, att öppna sinnet och släppa kontroll , osv.

Naturligtvis kan man det, det är intr svårt att prata om naglar som river mot en griffeltavla eller klämma fingre t i dörren, de flesta ryser till och utstöter också tydligt medlidande och rysningar kan gå utmed kroppen på olika sätt vid åsyn eller beskrivning, vid brännskador kan det göra mer ont i förälderns om bevittnar sitt barn skadas, osv.

Säg hur detkänns att bryta en nagel, de flesta reagerar omdelbart, tandvärk likaså.. så det går - och så det klassiska, att vara hopplöst kär och förlorad ... hög inkänningsfaktor.

Samma vid skilsmässa.. de flesta förstår kris och så också med positiv belöning..


Vi är människor.

Panik och rädsla och irrationell ogrundad rädsla... hur tröst går, deet påminner om bön.

Religion, sett till hur religion och gudstr yttrar sig appellerar omedelbart utifrån tröstlöshet och avsaknad av tillräcklig mening, rotlöshetskänsla, rastlöshet, brist på självtillit men också att mista tron på varandra, då isolerar sig vissa istället och upprättar "egen" tro, om att "ha" kontakt med bara sin egen gud. Som då ger "speciella" budskap via stark övertro men också verklighetsförlust för dem som går så tillväga.






Som sagt, jo... smärta panik flykt är tvärtom nåt av det vanligaste som går att känna in sig i.

Det är inte "samma" smärta, varje individ har sin kropp, men at skära sig i fingret... kan kännas av andra, via erfarenhet och minne.

; projicering mytologisering simulering, hypokondri. Hypokondri kan utlösa symptom, utan att det finns fel eller defekt.


Ha ha, roligt du skriver, är du som tror där du saknar erfarenhet (och kanske också förlorat intresse nog)-


Klart du inte gör, du fortsatt tror och det så länge det inte finns en gud - när det regnar blir liksom alla blöta och vid hette utvecklas allehanda reagkitoner direkta och indirekta, så bör det vara för att säga att man har "indikation" på att "det var gud", hittills finns inga markörer att gå efter, ens - fatalism, ödestron kanske värdebestämmer... men inte det heller.. enbart dynamik och mänsklig interaktion, man vill, tro på varandra, också - så förstärks illusioner & förespeglingar påbörjas.

Ordning, komplexitet och struktur uppkommer inte med logisk nödvändighet genom design. Design står för endast en liten del av vår erfarenhet av ordning och komplexitet. Se exempel i tidigare inlägg: www.flashback.org/sp51301462. Designargumentet blir därför bara i bästa fall en hypotes bland många hypoteser som förklarar universums ordning och struktur, inklusive livets komplexitet.


För att övertyga en skeptiker som mig krävs det bevis som går att verifiera och testa. För mig räcker inte ett filosofiskt resonemang som t.ex. designargumentet, eftersom designargumentet bygger på för svaga antaganden varav vissa har visat sig vara felaktiga (se mitt resonemang om detta i www.flashback.org/sp51301462). Inte heller räcker anekdotiska exempel på s.k. "mirakel". Extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis.

Här är ett exempel på bevis som skulle kunna övertyga mig om att Allah existerar:


Jag som saknar övertygelsen att gud existerar söker upp ett antal amputerade individer. Jag ber en bön till olika gudar:

- ”Zeus, må personens ben växa ut!” Ingenting händer
- ”Otoch Manal, må personens ben växa ut!” Ingenting händer
- ”Jesus, må personens ben växa ut!” Ingenting händer
- ”Yahweh, må personens ben växa ut!” Ingenting händer
- ”Unkulunkulu, må personens ben växa ut!” Ingenting händer

- ”Allah, må personens ben växa ut!” Och vips så växer benet ut.


Sen provar jag på nästa amputerade individ, och precis samma sak händer. Och det funkar varje gång jag provar. Och det funkar för alla individer som provar samma sak. Varje gång Allahs namn åkallas, så växer amputerade lemmar ut. Däremot funkar det inte då någon annan gud åkallas. Med andra ord kan man korrelera dessa synliga händelser med att åkalla Allahs namn.

Detta är ett exempel på ett verifierbart och testbart bevis som skulle få mig att på allvar fundera på och även bli övertygad om att Allah verkligen existerar och är gud. Man kan undra varför inte Allah, om han rent hypotetiskt existerar, tillhandahåller sådana verifierbara bevis som vem som helst kan testa?! Då hade vi inte suttit här och diskuterat huruvida Allah existerar eller inte.

Vad förstår du inte av det jag skrev? Smärta kan vi förklara och det skrev jag också. Vi kan beskriva smärta. Du t.ex. kan beskriva smärta och förklara exakt alla kemiska reaktioner som uppstår vid smärta. Du kan vidare berätta att smärta är nåt negativt och obehagligt men du kan aldrig någonsin få någon annan att veta exakt hur du upplever smärtan. Det är subjektivt men är inte mindre sant för det. Någon annan kan aldrig testa din smärta och uppleva din smärta genom observation, undersökning eller mätning.

Vidare säger du att min religion är annorlunda än andras och du pratar om premisser. Men vi pratar inte religion. Här pratar vi faktiskt om Guds existens. Att erkänna Guds existens gör så gott som alla religioner. Skillnaden är att olika religioner ger olika attribut till skaparen.

Att Gud inte svarar på din bön innebär inte att Gud inte existerar. Det innebär bara att det du frågar Gud om är olämpligt. Vill du testa att gå utanför vita huset och be Obama komma ut och luta på ditt barns fis? Och om han inte gör det så innebär det att han inte gillar barn. Samma premisser. Du som människa har inte rätt att kräva saker av Gud. Du ber Gud om saker vad det nu än är. Om det är en fara du vill undvika eller komma undan, om det är en döende människa som du vill ska bli frisk osv. Beslutet ligger i Guds händer och du kan inte säga att om Guds inte svarar så innebär det att han inte existerar. På samma sätt , om Obama inte kommer ut ur vita huset och luktar på ditt barns fis innebär det inte att Obama hatar barn.

[quote=Honey.B.Blue|51548469]
Fel! Det går inte att undersöka, mäta eller observera Gud objektivt. Människan är inte kapabel till detta. Upplevelser och de inre rummen däremot kan göra det.

Jodå, du kan höra röster och bli klassad som hallucinerande. Det blir inte att "det är gud som talar", i BESKRIVNINGEN av vad din inre röst talar och hur du försöker förklara att du inte hör röster utan att det du påstår dig ha kontakt med gud och att han ibland ber dig göra olika saker och börjar avvika utmed det...
Det är att tillämpa väldigt rigorösa undersöknings-metotoder, innan det ställs diagnos.

Vanföreställning, t.ex.

Den dagen den-gud-man-refererar-till kanhärldas ha särskilda markörer, tills dess - är det att ses som besvrande för dem vars sensitivitet utifrån olika mixtrande med verkligheten och ovilja att förstå och där vilja går så avvikande att kontaktbarheten med dig, inte sker på de premisser som kallas för mänskligt tjänliga - du kan tolka det som gud, men utifrån livsremisser, är det inte gud, enbart besvärande.

Sitter du och fäktar utan yttre stimuli, och säger gå! jag vill vara i-fred... visst... men räkna med att asocialt beteende eller sociopati har sina kriterier. årecis som öroninflammation eller synfel har sina indikationer.

Mänskliga hjärnan är fortfarande människans oumbärliga del, om än den har massa. Men de överföringar som utväxlas där... kan och skadas och förtryckas, t.o.m av dig själv.

Men det bliront om tid för dig... vanligt det, ja.

Man vill inte höra på ett öra i , vissa... lägen... man vill, annat...

kanske dölja någor, fortsätta "samtalen" , de speciella s.k budskapen.


.......

när vinden viner genom olika täta hinder, så studsar också ljud... när du ska sova.. försätter sig hjärnan i viloläge till en början... där kommr mycket upp, som du kan låta dig distraheras av, förmår kanske inte följa signaler utefter de behov som behövs för bättre interaktion och blanda ine ihop detta med t.ex social kontext eller miljö - människan är bra rustad att tåla allt möjligt slitage, att någonting "inte passar" knäcker sällan hjärnan att börja gå i olag.


Det finns också allergier och överkänslighet, olika tålighet.

Vad som frambringr övertro på gud brukar vara vidmakthållandet av fördom, man älskar att drömma bakåt och förflytta sig i tid , ungefär som dagdrömmeri, man älskar film och drömska förvecklingar mer än realitet och dokumentär, och ur det resonemang, man kanske störs av aatt inte kunna kantera konflikter.. konflikträdd. Då blir gud en-god-och-godare-mer-accepterande-vän-där-du-alltid-får-rätt.

klart det kan bli en besatthet och vana, kontrasten till riktig värld... kan störa dig till slut.
ungefär som du nu uttrycker inlindat besvär/irritation och omedelbar iaf uttalad ovilja att se en film om hur du konkret funkar och hur din fria vilja spelar.



Perceptionsversikt kunde du allt ta dig en titt på.

I stort sett korrekt.


Bra. Vänligen kom ihåg det framöver.

Och det sägar dig ingenting om subjektivitens värde och begränsninger?

Du kan inte få gud att existera genom filosofi och taffliga analogier.

En korrekt analogi av det du beskriver är att din känsla av gud är sann, vilket jag självklart håller med om. Det har dock ingenting med guds faktiska existens att göra.


Det var du som ställde upp premisser för vad gud är och att denne gud inte på något sätt är observerbar. Det är givetvis ingen intrinsikal sanning om en gud, det är en premiss du ställer upp själv, utan några som helst belägg.

Fast problemet är att det finns tusentals olika gudar. De abrahamitiska religionerna delar i stort sett samma bild av gud, men de tusentals andra religioner som finns gör inte det. Mormonerna t.ex. tror att gud är en fysisk person som bor på en planet jag inte minns namnet på. För dig låter det säkert fullständigt jävla galet, men du förstår inte att din religion står precis lika högt i kurs för mig. Är man inte indoktrinerad i en religion och har lite kunskap om sin omvärld, så låter alla religioner fullständigt jävla bindgalna.

Vad i HELA friden har du rökt egentligen?

Som sagts så många gånger, empiri är = erfarenhet och prövning av detta.

Du är människa, ser du dig om så existerar mäniskor och ur dessa faktum, kan människa ganska eller omedelbart förstå och också identifiera dig som människa med tydlig smärtbild, att sedan människor responderar olika på olika preparat elelr vid olika tilltal, utifrån HUR påverkad du är när du har så ont att du inte längre kan tänka klart och koncentrera dig och inte orkar lägga på minnet plus en herrans massa fler faktorer som inte heller krävs av smärsbärande individ, det är känt.

Vad du säger är ingalunda unikum! Människor har hjälpt varandra sedan urminnes tider.

Der finns en mängd metoder och också via redan NÄRVARON, vet man att delad smärta har psykisk påverkan, liksom delad glädje också är dubbel glädje och så sett dubbel vinst i att inte gå ensa med smärta, utan man som det heter : åtgärdar behandlar undersöker diagnosticerar utreder.

Och , målsöker.. då vill jag fråga dig : hur målsöker ni gudsupplevelsen? som jag förstått, varken undersöker eller målsöker ni, ni ställer inga prognoser , det är helt utan framförhållning ännu och det utifrån MYCKET välmotiverade helt trosövertygande gustroende som dessutom är i sådant numerär styrka att jag kan tycka du borde ha mer än så här , att bestyrka.

Vet du vad du gör, du kommer med negation... och? har jag påstått att han agerar?

att han är orsaken till din smärta?

DU, om du , har ont.. ta och bevisa du själv att du för det första har ont - samarbeta t.ex.

Samarbetar teister.. inte särskilt, man sitter i akademin i knäet på teoligins raka motsats.. teoretisk fysik och matte, men man väljer, att övertolka teorin-av fysiken alla teorem ... försöker man följa i spåren att komma upp med SNYGG RETORIK att klinga fint - det räcker inte.

Men du tycker att du har fogför att gud existerar och hur gör DU ditt bästa.. (skriv till valfri neruroklinik i landet) genom att peka på dig själv som beviset. Är DET bevis... varför får då inte alla ständiga påkallanden av gud?


att du drömde i natt? att du kände något i din kropp? men var är FEEDBACKEN SJÄLV i egen , persona/fenomen (gud som inte lever mönniskolivet, DEN delen är av avgörande betydelse, men ännu enbart mäniskoordanden om detta) ERgo : människor som ju budskapar, skulle gud inte kunna tala för sig själv?

Kallas för nerver, (du ingår i detta, men gud.. är inte känd i detta än) celler, urladdningar som beskrivs via neuromedicinsk terminologi.