![DAGGER[X]s avatar](https://static.flashback.org/img/avatar/3/12696.jpg)
P1 är oroade av att deras allierade på kulturblaskorna ska få sparken. Dom vet nog att det kommer bli svårare med tricket "tung kritik framförs nu mot person X i en krönika undertecknad av landets tyngsta kulturtidskrifter" i framtiden och kör däför en makalöst självgod radiokrönika av ickepersonen Maria Edström som försvar.
Hon låter sig inspireras av Othello och beskriver kulturtidskrifterna som en oskyldig plats för gycklade, tänkare och filosofer som sitter på sitt eget rum i slottet och spinner spännande nya tankar och bryderier.
Ja gud bevare oss väl, hur skulle den svenska debatten må utan avlönade postkoloniala transproletariats-rasifierade som kan teorisera om nya sätt att rasifiera HBTQZUFMH-kroppar
Hon låter sig inspireras av Othello och beskriver kulturtidskrifterna som en oskyldig plats för gycklade, tänkare och filosofer som sitter på sitt eget rum i slottet och spinner spännande nya tankar och bryderier.
Ja gud bevare oss väl, hur skulle den svenska debatten må utan avlönade postkoloniala transproletariats-rasifierade som kan teorisera om nya sätt att rasifiera HBTQZUFMH-kroppar
__________________
Senast redigerad av DAGGER[X] 2014-12-18 kl. 13:21.
Senast redigerad av DAGGER[X] 2014-12-18 kl. 13:21.
Verkligheten kryper närmare även för journalisternas innersta krets.
I senaste numret av Journalisten finns ett reportage om systertidningen i Norge som ges ut av norska journalistförbundet. Den har nyligen lagt ner sin pappersutgåva efter 97 års utgivning. Tre journalister har fått sluta och dysterheten är påtaglig i reportaget. Chefredaktören Helge Øgrim ( med ett förflutet i maoiströrelsen, var annars?) var den som föreslog nedläggningen efter att intäkterna från den digitala utgåvan passerat print för länge sedan.
Han är inte riktigt klar över hur nedläggningen påverkar innehållet men ger ett exempel:
"Lägger man ner en veckas arbete på att skildra fyra tidningar i Hordaland och det är 800 personer som läser det så har man förbrukat mycket resurser per läsning", säger han.
Klickjakt alltså, fast kanske i en lite förfinad form.
Danska kollegan Øyvind Hesselager kritiserar och uppmanar Helge Øgrim att tänka om: "Man kan inte spara sig ur en kris, man måste satsa sig ur den".
Svenska Journalistförbundets tidning får än så länge 90 procent av intäkterna från print. Och vad jag kan se är det avdelningen Presskontakten med fem och en halv sida annonser där organisationer och företag presenterar kontaktinformation som står för merparten av de pengarna. Övriga externa annonsörer står för cirka fyra sidor, Journalistförbundet för cirka två.
Den dagen Journalisten lägger ut Presskontakten på nätet så blir nog intäktstappet markant.
Och vid en snabb titt på journalisten.se så hittar jag inga annonser alls. Så det handlar nog om en styrning av annonserna bort från nätet, in i tidningen, än att pappersupplagan på något sätt är bättre.
Dock har Journalistförbundet lagt tidningen Journalisten i ett särskilt bolag för att "det ska bli enklare att agera snabbare i en framtida medievärld som förändras väldgit fort".
På nätet ligger nyheten om att annonsintäkterna rasar:
Edit: Bläddrar vidare och kommer till rubriken "660 jobb på väg att försvinna" och då måste man ju bara kommentera. "Över hela Sverige har under 2014 omkring 660 journalister sagts upp eller varslats".
Det mesta är känt och kommenterat här, men denna är på sin plats:
I senaste numret av Journalisten finns ett reportage om systertidningen i Norge som ges ut av norska journalistförbundet. Den har nyligen lagt ner sin pappersutgåva efter 97 års utgivning. Tre journalister har fått sluta och dysterheten är påtaglig i reportaget. Chefredaktören Helge Øgrim ( med ett förflutet i maoiströrelsen, var annars?) var den som föreslog nedläggningen efter att intäkterna från den digitala utgåvan passerat print för länge sedan.
Han är inte riktigt klar över hur nedläggningen påverkar innehållet men ger ett exempel:
"Lägger man ner en veckas arbete på att skildra fyra tidningar i Hordaland och det är 800 personer som läser det så har man förbrukat mycket resurser per läsning", säger han.
Klickjakt alltså, fast kanske i en lite förfinad form.
Danska kollegan Øyvind Hesselager kritiserar och uppmanar Helge Øgrim att tänka om: "Man kan inte spara sig ur en kris, man måste satsa sig ur den".
Svenska Journalistförbundets tidning får än så länge 90 procent av intäkterna från print. Och vad jag kan se är det avdelningen Presskontakten med fem och en halv sida annonser där organisationer och företag presenterar kontaktinformation som står för merparten av de pengarna. Övriga externa annonsörer står för cirka fyra sidor, Journalistförbundet för cirka två.
Den dagen Journalisten lägger ut Presskontakten på nätet så blir nog intäktstappet markant.
Och vid en snabb titt på journalisten.se så hittar jag inga annonser alls. Så det handlar nog om en styrning av annonserna bort från nätet, in i tidningen, än att pappersupplagan på något sätt är bättre.
Dock har Journalistförbundet lagt tidningen Journalisten i ett särskilt bolag för att "det ska bli enklare att agera snabbare i en framtida medievärld som förändras väldgit fort".
På nätet ligger nyheten om att annonsintäkterna rasar:
Citat:
http://www.journalisten.se/nyheter/sjf-maste-spara-under-nasta-ar
Tidningen Journalisten kommer också att påverkas av besparingar genom att förbundet sänker prenumerationskostnaden med 100 000 kronor. Det stora intäktsproblemet för Journalisten är dock inte prenumerationerna utan annonserna. Annonsintäkterna har rasat med cirka en miljon kronor jämfört med budget under 2014. Tidningen kommer under 2015 att genomföra besparingar, bland annat genom lägre tryckkostnader, att vakanta tjänster inte tillsätts fullt ut samt minskad frilansbudget.
Edit: Bläddrar vidare och kommer till rubriken "660 jobb på väg att försvinna" och då måste man ju bara kommentera. "Över hela Sverige har under 2014 omkring 660 journalister sagts upp eller varslats".
Det mesta är känt och kommenterat här, men denna är på sin plats:
__________________
Senast redigerad av Siegfrid 2014-12-18 kl. 15:20.
Senast redigerad av Siegfrid 2014-12-18 kl. 15:20.
Citat:
Det roliga är att tidskrifterna ifråga brukar gilla att framhäva sig som "rebeller" som "slår ur underläge". Undrar om de någonsin frågar sig varför statsmakten vill finansiera just deras journalistik och politiska perspektiv?
Statens Kulturråd, som delar ut bidragen, har för övrigt 80 anställda med följande arbetsuppgifter:
"På avdelningen för konst och kultur arbetar handläggare framförallt med bidragsgivning. På kommunikationsavdelningen arbetar kommunikatörer, webbredaktörer och pressekreterare. På avdelningen för verksamhetsstöd finns utredare, IT-funktioner och annan supportverksamhet."En avdelning som stöttar kulturpersoner, en avdelning som stöttar de som stöttar kulturpersoner, och en avdelning som informerar. Undrar om även stödfunktionerna så småningom kommer att reduceras? Eller kommer de att leva kvar även sedan presstöd och statsfinansierade kulturtidskrifter är ett minne blott?
Webbsidan verkar välgjord. "Bidrag online" ser ut att vara en av de mer populära tjänsterna. Man kan välja på ett stort antal olika språk också, bland annat fem olika varianter av Romani. Jo, man förstår ju att verksamheten är kostnadskrävande att hålla igång.
Efter att ha läst deras nyhetssida inser jag att kulturtidsskriftsstödet, som det bråkats så mycket om på sistone, är en mycket liten rännil i en mycket bred flod. Några axplock från nyhetssidan enbart från de senaste åtta veckorna:
Jag har inget principellt emot att staten stödjer kultur med skattepengar. Däremot är jag tveksam till det lämpliga i att fokusera stödet så hårt på de extremaste avarterna av superradikal kulturmarxism. Men det är väl för att "olika åsikter och uppfattningar" ska få komma till tals. Vi som tillhör pöbeln förväntas inte ens förstå ideologins storhet, däremot tar man gärna emot våra skattepengar.
__________________
Senast redigerad av LasseHansson 2014-12-18 kl. 16:31.
Senast redigerad av LasseHansson 2014-12-18 kl. 16:31.
Citat:
Dessutom så är ju dessa olika skattefinansierade publikationer en bra födkrok för samma typ av människor som jobbar på P1. De är ju alla en del av det kulturmarxistindustriella komplexet, där man rör sig mellan olika arbetsgivare inom sektorn & där man själv, ens partner & de flesta av ens vänner får sin inkomst.P1 är oroade av att deras allierade på kulturblaskorna ska få sparken. Dom vet nog att det kommer bli svårare med tricket "tung kritik framförs nu mot person X i en krönika undertecknad av landets tyngsta kulturtidskrifter" i framtiden och kör däför en makalöst självgod radiokrönika av ickepersonen Maria Edström som försvar.
Hon låter sig inspireras av Othello och beskriver kulturtidskrifterna som en oskyldig plats för gycklade, tänkare och filosofer som sitter på sitt eget rum i slottet och spinner spännande nya tankar och bryderier.
Ja gud bevare oss väl, hur skulle den svenska debatten må utan avlönade postkoloniala transproletariats-rasifierade som kan teorisera om nya sätt att rasifiera HBTQZUFMH-kroppar
Hon låter sig inspireras av Othello och beskriver kulturtidskrifterna som en oskyldig plats för gycklade, tänkare och filosofer som sitter på sitt eget rum i slottet och spinner spännande nya tankar och bryderier.
Ja gud bevare oss väl, hur skulle den svenska debatten må utan avlönade postkoloniala transproletariats-rasifierade som kan teorisera om nya sätt att rasifiera HBTQZUFMH-kroppar
Det är ju en väldigt smal & begränsad nisch & de kunskaper & färdigheter som är gångbara där efterfrågas i princip inte överhuvudtaget på resten av arbetsmarknaden.
Tro fan att dom är oroliga på P1.
Citat:
Den största andelen annonser är under rubriken "Presskontakter" och listar helt enkelt myndigheters och organisationers presskontakter med namn och telefon rakt upp och ner, ibland förstärkt med någon enkel bild och deras taffliga slogans. Lite som Gula sidorna i telefonkatalogen om nu någon kommer ihåg hur den såg ut.Det är ju lite intressant också att veta vilka som annonserar i Journalisten på papper. Är det "riktiga" annonser eller är det ett förtäckt bidrag från diverse offentliga och andra närstående organisationer? Det känns ju inte riktigt som att annonsering i Journalisten är något som inverkar i någon större mån på t ex bilförsäljningen hos BMW för att ta ett exempel.
Är det "luftannonser" kan de ju försvinna väldigt fort och tidningen vara helt utan intäkter över en natt.
Är det "luftannonser" kan de ju försvinna väldigt fort och tidningen vara helt utan intäkter över en natt.
Fackföreningar och liknade knutna till socialdemokratin dominerar tätt följt av myndigheter, halvideella organ och branschföreningar, Något enstaka företag, Gunnebo, PwC (de med Sandvikenrapporten
) och Preem (gamla OK) är de enda jag hittar i dagens nummer. Så att det handlar om stödannonsering från den röda sidan verkar helt klart.I övrigt hittar jag ett halvdussin platsannonser av olika storlek, en annons från tryckeriet VTAB (som de säkert fått in billigare mot rabatt på tryckeriräkningen, man vet väl hur valserna går), en annons från Pressklubben Duvel Café (också en misstänkt internaffär, de hyr av Journalistförbundet i bottenvåningen i huset på Vasagatan)
Journalistförbundet har en halvsida information/stödannons och sen är det sedvanliga pluggar för resten.
Tittar jag i prislistan så blir det en annan bild. Presskontakten drar inte in lika mycket per sida som vanliga annonser vilket gör att den delen kanske ändå bara står för 1/3 av intäkterna. Å andra sidan är det lätta pengar, bokningen är årsvis medan andra annonser måste jagas in eller åtminstone hanteras nummer för nummer.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera