Kristna = Mentalt störda?

Helt legitimt för mig ... sålänge dina existentiella situation inte påstås vara allmän mall.


No offence; men ta en titt på min inläggs-mängd. Jag ÄR insatt i jargongens nyanser.

Är fan komiskt att läsa detta. Ni snackar om hur kristna är hjärntvättade när ni har blivit indoktrinerade med ateism sen ni var små.

Hur blir man indoktrinerad med ateism?
Blev du indoktrinerad till att inte tro på Snömannen när du var barn?

"Ni religiösa" har en märklig syn på ateism.
Att inte tro på någon Gud är faktiskt, ur ett rent vetenskapligt och rationellt perspektiv, inte mer dramatiskt än att inte tro på Tomten.

Vem är "ni" och vad vet du om "ni"s uppfostran?

Ett av dom nutidiga vanliga sätt att definiera mental störning är bl.a. bristande verklighets-uppfattning (av det objektiva, observerbara kosmos).

Tydligen har många pådyvlande teister problemer med detta och hamnar i en förfärlig retorik omkring subjektivitet* vs. objektivitet; varemot (det jag kallar) vettiga teister inte har större problem med objektivitets-konceptet.

Nu är det säkert tjatigt att se mina upprepninger av min "pådyvlande/vettig"-teism klassifikations-modell, men nu ÄR objektivitets-konceptet nog ett av dom essentiella flaskhalser i religions-debatten som vi inte kan ignorera.

* Utan intellektuell hederlighet i moderna akademiska sammanhang.

Denna tråds ämne intresserar mig speciellt, eftersom jag här ser en möjlighet för att använda min egen klassifikations-modell av teister*. Av den anledning vill jag gärna hålla tråden aktiv (och så att säga nära till hands).

Nu senast i betraktningen av den pådyvlande teisms ekvilibrism när denna rör sig pm att marknadsföra TRO på ett sånt sätt att det lika gärna kan röra sig om att marknadsföra en "absolut sanning", pseudo-objektivitet eller en legitim verklighets-beskrivning utanför trosområdet.

Och för tillfället funderar jag på vilken del av den mentalt störde pådyvlande teism** som är underlaget för detta försök på att smussla teologiska postulat in på det objektiva området(m.m.) via semantisk akrobatik/demagogi.

Några analytiker som har tanker om detta (det är inte så högtravande som det låtar)?

* Pådyvlande/vettig teism.

** Zombie-delen, mentalsjuk-delen eller sociopat-delen.

Du får kalla mig vad du vill Bogomil.

Personer som behöver sätta nedtryckande etiketter på andra visar vilka spån de är själva.

Tackar; ofta är precisa definitioner; klassifikationer eller kategoriseringer nödvändiga i religions-debatten. Särskild i den del av religionsdebatten som fortfarande har rötter i den mentalt störda skolastisk retoriken ... som jag ännu inte har klurat ut ursprunget till. Om detta ursprung essentiellt var zombie'ism, mentalsjuka eller beräknande sociopati med en långsiktig strategi.


Jag skulle klassificera en sån plattitud som ovenstående som zombie'ism. Kneejerk-reflex utan något informationsvärde.

Kristna är inte mentalt störda utan Kristendomen är ju bara en saga som alla andra religioner.

ja, i såna fall var ju jesus en sagolik sagoberättare som sa att man skulle älska Gud och andra och göra gott mot andra. Visst låter det som en bra saga ?

Å visst är sagan sann när de 12 gick ut i världen för att sprida sagan om jesus som ville gott och göra gott mot andra, för i dag är sagan så känd över hela världen.

Alla vet vem sagoberättaren var - Jesus Kristus.

Om du läser Bröderna Lejonhjärta finns det ett ställe där med, där allt är bra.
Den är också skriven av en sagolik sagoberättare.

Å visst är sagan sann när bokförlagen gick ut i världen för att sprida sagan om Jonatan och Karl som ville gott och göra gott mot andra, för i dag är sagan så känd över hela världen.

Alla vet vem sagoberättaren var - Astrid Lindgren.

Visst är sagor gulliga?
Men främst är de just sagor...

problemet med lejonhjärta och Jesus är att jesus predikar fred men i lejonhjärta är det krig, ( nån drake som sprutar eld ) och bara spänning och dramatik men i jesus är det fred och frid.