Kristna = Mentalt störda?

Ja,vad annars? Något man dricker?
Man tycker helt enkelt att det inte finns tillräckligt med bevis för någon guds existens.

Känner du dig mer ateistisk av den bedriften? Eller får du en släng av kristen mental störning syndrom?
Kanske du känner dig GROTESKT ATEISTISKT?

Rädsla för vad? Själv är jag ateist för att jag inte har bevis för någon gud.

Inte särskild. Min "ateism" är ganske så stabil och rubbas inte av trams jag har läst en 30.000 gånger tidigare.


Nej.


Vänligen specificera och precisera vad det är.

Om det nu öht är annat än din vanliga substanslösa retorik.

De vågar inte bli Gudstroende, utan stänger av allt som har med tro och Gud att göra, inte bara rent fysiskt med fjärrkontrollen om de råkar bläddra bland tv-kanalerna och där är någon gudstjänst, utan de stänger även av precis alla intryck som kan ha det minsta med Gud eller ens andlighet att göra.

Anledningen är att de vill vara som alla andra och följa strömmen, de tycker inte religiositet är "inne" och då vill de inte själva vara utanför heller. Av rädsla att vara en annorlunda människa är man ateist. Man går då med skygglappar genom livet istället. Tids nog ramlar de dock av, vare sig man vill eller inte. I den materiella värld vi lever i uppmuntras ju inte Gudstroende direkt heller. Detta gör valet enklare för merparten.

En del av rädslan ligger också naturligtvis i de krav som Gudstro ställer på enskilde. Det verkar ju obehagligt att behöva ställa upp på en massa regler som någon annan än en själv ställt upp och som man måste följa, eftersom en del ateister främst ser sig själva som "gud".

Sedan finns det en stor grupp som tycker det verkar obehagligt att bli någon annan. Det skrämmer att bli "som dom". De verkar ju så annorlunda.

Detta gäller Sverige nu då da. I ett religiöst land hade saken varit annorlunda. Där är man Gudstroende (åtminstone utåt) av rädsla för att inte vara annorlunda återigen (men nu ateist).

Oj,så mycket dynga på ett och samma ställe. Bland det konstigaste jag läst.....

Observera att jag inte alls avser "alla" (vilket jag också skrev), absolut inte dig och inte heller någon annan på just detta forum. Detta är dock mina egna intryck av ateister hittils irl. En mörk, dyster erfarenhet.

Under andra världskriget brukade man säga: det finns inte några ateister i skyttegravarna.
När man är frisk, mår bra, allt är ok Då behövs inte GUD.
Eller en ateist full av skepsis kan också säga: o Gud- om det finns en Gud, rädda min själ-om jag har en själ
Evolutionsbiologen Stephen J Gould: För vilken gång i ordningen vet jag inte, säger jag inför mina kollegor: Vetenskap kan inte bedöma om det är GUD som överst styr naturen. Vi varken bekräftar eller förnekar det. Det är inte något vi vetenskapsmän kan uttala oss om.

Ateister är också troende. Materialistisk tro-den eviga materian. En annan imaginär Gudom är naturen.

Vem är mest störd av oss. Ateisten eller den troende?

Ja så kan det helt klart vara. Det var bra formulerat.

Intressant, hemmasnickrat psykologi. Ateism är ett social-psykologisk fenomen som INTE är baserat på vetenskaplig eller rationell grund ... trots att det är det som flertalet "informerade" ateister hävdar.

--> hitta-på "argument".


Där är du nog på ett mera korrekt spår. Det är ju bara potentiella teistiska snuttefiltister som skulle vara motiverade till att bli fördummelses- och underkastelses-teologiska zombier.

Ok,sorry för dom hårda orden.
Väldigt konstiga ateister du träffat. Har dom sagt detta till dig själv , eller har du "räknat" ut det själv?
I mina öron låter det som väldigt mycket hemmasnickrad version av varför folk är/blir ateist.

Bara tragiskt att läsa, hur kan du producera en sådan dynga på ren Svenska?

Du kan ju inte ge mig ett bevis på "Gud".
Du kan inte definiera din Gud ens.

Så vad ska man behöva förhålla sig till?