Kärleken som kommer beskrivas handlar om äkta kärlek, den kärlek som vi alla har djupt inom oss, i vårat allra innersta väsen som inte på något sätt är en övergående eller föränderlig kärlek, och som aldrig kommer att "avdunsta". Det jag menar med det är att det inte är den typen av kärlek som vi brukar tänka på som kärlek, för den kärleken kan förändras, man kan förlora känslorna för sin sambo, sin fru eller vad det nu kan va, som leder till att man separerar, skiljer sig osv. Detta är inte den typen av kärlek jag kommer förklara, detta handlar som sagt om äkta kärlek, som är oföränderlig.
Skapelsens Kärlek: (Inte en Gud)
Inget liv kan existera utan kärlek eller utan ljuset från sanningen. Men inget ljus kan existera utan kärlek och sanning, och ingen sanning kan existera utan kärlek och ljus. Äkta kärlek, är äkta existens, det är den eviga värmen från skapelsens centrum som beskrivs som sann existens.
Kärlek är den allra högsta principen för skapelsen, och genom den existerar allt i absolut logik. Kärleken från skapelsen finns överallt, för utan den skulle ingenting kunna existera. Därför bör individen vara medveten om att han existerar endast genom kärleken från skapelsen och att han också bär på denna kärlek inom sig, i det absolut innersta jaget (anden). Skapelsen skapade allt som existerar genom dess kärlek och logik och denna kärlek existerar i alla varelser, livet i sig är kärlek. Även om livet i våran värld ofta verkar bestå av konflikter och motgångar, så ändrar sig inte detta faktum.
Livet har primärt blivit till en tung och svår kamp för att människan har vänt sig bort från skapelsen och har förlorat kunskapen om dess existens. Men, i oförminskad storlek så låter sig skapelsens kärlek göra sig påmind genom alla sina skapelser. Individen behöver bara ha viljan att se och känna igen denna kärlek, och på så sätt kommer han börja känna den om han öppnar upp sig för skapelsens kärlek, och låter han den flöda inom honom så kommer han bli uppfylld med respektfull tacksamhet och stor glädje.
Från den minsta växten till det högsta trädet till det minsta djuret, så existerar allting och är skapat genom skapelsens principer om kärlek, varje skapelse som existerar är skapad i enlighet med samma lag om kärlek. Allt liv är i absolut perfektion med skapelsen som det ska vara genom kärleken från skapelsen, och förutom människan, lever varje livsform exakt efter denna skapelsens plan. Endast människan har vänt sig bort från kärlek och måste nu igen lära sig vad äkta kärlek är.
Den oändliga kärleken från skapelsen är det som sammanbinder allt liv, för i allt liv så ligger denna kärlek gömd. Hela naturen i sin obeskrivliga prakt är ingenting annat än kärleken från skapelsen som uttrycker sig synligt. Dess lagar är så underbart arrangerade, att folk överallt kommer i kontakt med dess utstrålande kärlek. Om han dock, stänger sina sinnen kan han inte känna den. och därmed tror han att det inte finns någon kärlek i denna värld. Men skapelsen har bildat och ordnat allt så vackert, så att folk kan känna igen denna majestätiska kärlek från skapelsen vid varje tillfälle och överallt.
Naturligtvis kan man inte enkelt nå dit, att begrunda naturen och att känna kärleken från skapelsen och även sin egen kärlek. speciellt inte när man under många år har känt väldigt annorlunda. Sättet att känna av kärleken från skapelsen görs först och främst genom ens egna tankar, eftersom tankar skapar/genererar känslor. Om man t.ex står framför ett träd, bör man göra sig fullt medveten om att detta träd är en produkt av skapande kärlek, precis som naturens kraft, som i sin tur gör det möjligt för trädet att växa och blomstra. Denna process kan till att börja med kännas löjlig eller kanske till och med pinsam, för det är högst ovanligt och dessutom så saknas dom lämpliga känslorna.
Men ju längre man håller på med den här processen, desto mer kommer dom här tankarna att ha en effekt på kärleksfulla känslor och ande-fin-känsliga känslor (spiritual-fine-sensitive feelings) och dessa i sin tur kommer att göra att man med säkerhet känner en förbindelse till allt liv, så att ett simpelt grässtrå, en fågel, en buske eller någon annan typ av livsform drivs av samma kärlek för att uppfylla sitt syfte i skapelsens plan, som människor också bör göra, som är den högsta livsformen på planeten sedan en lång tid tillbaka.
Människan bär på ett fragment av skapelsen inom sig, och därför, är skapelsens kärlek inom honom den kraft som han kan framkalla inom sig själv. Ju mer respektfullt skapelsens kärlek uppfattas och upplevs i allt liv, desto starkare blir det även i personen. Sedan är kärlek helt plötsligt inte en sådan ouppriktig samt längtansfull och förhoppningsfull upplevelse, utan den riktiga ande-fin känsliga känslan av ens egna mentala ansträngningar.
Så fint, således tillfredställande och energigivande genomsyrar den hela människan, och när man väl i stor utsträckning gör framsteg, kommer människan göra det till sin egen vilja att arbeta med sig själv, det vill säga att upprätthålla denna kärlek, att udvidga och vårda den. För sig själv, men också för skapelsen.
Kärleken är inte outgrundligt djup, det är den ofantliga, omätbara kraften som aldrig sov, aktiv sedan urminnes tider, oändligt rik och fylld med logik.
Kärleken blomstrar utmärkt i alla varelser, i djuren och blommorna på fälten, i människor, i ord och i sånger, och för all framtid kommer den att genomsyra världen. Kärlek kommer oupphörligt alltid att vara syftet med existensen och för alltid skapas ur logik.