Gammelmedias annalkande död

Det är lite som när Take That splittrades på 90-talet och det öppnades hjälplinjer för alla stackars självmordsbenägna tonårsflickor i England.

Till skillnad från Take That så lär dock inte Aftonbladet göra en comeback.

Är måhända det här en beskrivning av hur det ser ut ute på redaktionerna just nu. Fullt förståeligt med tanke på att de vet att det likagärna kan vara de själva som ryker nästa gång. Frågan är ju hur många av människorna på den här listan som behöver snyfta sig iväg till terapeuterna http://www.dagensmedia.se/dm_jobb/article3867121.ece (jag vet, den har varit uppe tidigare i tråden, men den är extra intressant att länka till som kontrast mot ovanstående).

Kristerapi på Aftonbladet säger en del om hur medarbetarna mår, och ger en hint om framtida enkelspårighet.

Tvåhundra sönderstressade och överåriga ungdomar med minnen av en barndom i någon småort där de alltid var utanför. Tillhörde inte de söta tjejerna, inte de tuffa killarna som var bra på sport. Utanförskapet blev bitterhet, som sedermera blev hat när de satt på sina rum med svarta kläder, kajal och lyssnade på Charles manson.

Oförmögna att söka förklaring till utanförskapet hos sig själva. Istället var det deras lilla samhälle som var inavlat. Istället för självkritik kom en osund tro om att de stack ut för att de inte var lika insnöade. Hat mot hembyggd blev hat mot allt traditionellt och okritiskt vurmamde för allt annat som också står utanför. Homorörelsen, femeniströrelsen, punk, islam, buddism, new age, emo. Spelar ingen roll att dessa är oförenliga med varandra, för det är ändå grupper som står utanför, precis som de själva.

Tidningsredaktionerna är fyllda av dessa 40-åringar som aldrig fann sin plats på orten hemma. De intalar sig att de är udda fåglar som gjort något spännande av sitt liv. Men sanningen är att de är inte särskilt udda. De råkar bara vara fula och dåliga på sport och socialt inkompetenta. Med en förmåga till självbedrägeri att intala sig att det var alla andra det vär fel på.

Särskilt spännande livsval har de heller inte gjort. Sitta och dricka en öl en vardagskväll på en söderpub är inte särskilt spännande. Inte heller att sitta studiopublik i något debattprogram eller äta hämtmat, dricka vin och twittra.

Deras gamla skolkamrater kanske inte avslutar varje arbetspass med puben och äter kanske inte hämtmat lika ofta. Men de har rest betydligt mer. De har råd. De har upplevt stora livsögonblick som giftemål, husköp, barn. Deras självbiografier skulle nog kunna bli betydligt tjockare. Men de är ju inte typen som skulle skriva någon.

I grunden är det misslyckade och osäkra gamla mobboffer med jävligt fattiga liv som sitter på redaktionerna. Som trissar varandra, men mest sig själva, att hata allt de inte klarade av att bli en del av. Det vanliga normala.

Så tro fan de blir sönderstressade totalt nu när deras jobb är på väg bort också. De är i övre medelåldern och det enda de lyckats med i livet är att flytta till Stockholm, få jobb på en tidning, ta snordyra lån och köpa en två på söder. De har ingen bil, ingen familj, inga resminnen, ingen kunskap värd något.

Så vad ska dessa överåriga tonåringar göra nu? Jo, det enda de kan. Föröka klamra sig fast. Sönderstressade psykvrak kommer twittra dubbelt så mycket. Skriva ännu mer extremt. För nu ryker allt överflödigt från mediehusen och det gäller att sticka ut, sticka ut, sticka ut. Men inte på vilket sätt som helst. Kolla på hur det gick för Birro.

Nej, enda räddningen är att vara snäppet mer pk än sina pk-kollegor. Så man kan kalla sig kontroversiell utan att säga något farligt. Så det är bara att bita ihop, skriva skit som man inte ens själv tror på. Twittra jämt, jämt, jämt. Re-tweeta alla man ska hålla sig väl med. Sitta studiopublik, aldrig tacka nej till att ta en öl för vem vet vad man missar, lev på pasta, spring på alla premiärer, måste synas, visa upp sig, mer twitter, ny absurd krönika som ger klick och hatmejl, läsa på forum att man är ful, sticka ut, inte bli osynlig, inte vara lätt att avvara vid nästa sparpaket.

Stackars satar...

GPs Sten Sjögren skriver om sin egen tidnings stundande undergång, han försöker få det till att finanskris och dåliga val ledde hit, men vi som följer tråden vet bättre

http://www.gp.se/kulturnoje/1.2569362-sa-slog-stampens-skuldfalla-igen


DN gjorde ett stort nummer av att dom anställde Orrenius har jag för mig. Det ska inte ses som en äkta nysatsning. En mycket rimligare förklaring är att Wolodarski helt enkelt ville "känna sig som en chef". Ungefär som när en vanlig svensk mellanchef säger management och synergy i samma mening

Oj, detta ska du ha beröm för. Riktigt fin minikrönika att avnjuta till morgonkaffet. Träffsäker med humor och utan nåd.

Helt korrekt beskrivning, jag vet för jag har varit/är där. Dock har ganska många barn, färre dock fungerande relationer. Inte ens att få barn, som brukar få de flesta av mogna, får dessa svårt själsligt skadade förvuxna barn att växa upp. En sån som Oisin Cantwell, som ofta ses dyngrak på sunkpubar som Axela på Söder vid 17 en vanlig vardag, är far. Otroligt kan tyckas, men så är det.

Berätta gärna mer. Det är mycket intressant att läsa om dessa personer och stämningen på redaktionerna.

Skulle vilja berätta allt, men är dels paranoid, dels vill jag säkra annat jobb först. Men Cantwell och Virtanen är de alla kvinnliga vikarier varnas för. Virtanen har varit nära att få sparken pga sextrakasserier mot en kollega. Nu spelar han familjefar med fin värdegrund och godhetshatar på Twitter. Han är vämjelig, så mkt kan jag säga.

Aftonbladet höjer priserna på plustjänsten. De måste vara riktigt desperata nu.

Plus går upp från 29 till 39 kr/mån, 35 %.
Plus premium går upp från 59 till 69 kr/mån, 17 %.

Prishöjningarna lår igenom för nya abonnemang direkt och för befintliga först efter sex månader.

Källa:
http://www.medievarlden.se/nyheter/2014/12/aftonbladet-hojer-priset-pa-plus

Man ser onekligen fram emot om/när sanningen om dessa herrar kommer fram. Deras eftermäle kommer då vara ack så solkigt.

Konstigt värre.

Efter att reat bort den digitala upplagan, för att få in nya prenumeranter,
till att höja priset ganska rejält?

Det verkar lite tidigt att göra så, men AB kanske snart nått upp till sitt mål ang antal digitala betalare som de behöver för att gå vidare utan print o testar detta med prishöjningen?

Tror de att brytpunkten kommer att vara passerad redan om 7- 12mån? Hm.

Edit:

Först ur print vinner!

Inte så jävla smart för facket att spela tuffa inför arbetsgivare när branschen är döende http://journalisten.se/nyheter/talentum-hotar-journalistforbundet .