Citat:
Ursprungligen postat av
Bogomil
Vad har denna falska dikotomi med tråden att göra?
Det måste väl du veta som tar upp det.''Bibeln säger: Få se om du bara vill debattera som vissa andra, eller du vill resonera.
Vi börjar i en enda: Ger Bibeln rum för tanken om att Gud gjorde bruk av evolution för att frambringa de olika slagen av liv.
I Första Moseboken 1:11, 12 heter det att gräset och träden gjordes så ett de
kunde alstra nytt gräs och nya träd, "enligt sina arter". I verserna 21, 24,
25 tilläggs det att Gud skapade havsdjur, flygande skapelser och landdjur,
vart och ett "enligt dess art".
Här ges inte rum för någon grund art att utveckla sig eller förändra sig till någon annan art.
När det gäller människan sade Gud enligt 1 Moseboken 1:26: "Låt oss göra människor till vår avbild, enligt vår likhet".
Människorna skulle således få liknande egenskaper som Gud, inte egenskaper som var blott och bart en utveckling av ett djurs egenskaper.
I Första Moseboken 2:7 tilläggs det: "[JHVH] Gud grep sig an med att forma människan [inte av någon tidigare existerande livsform, utan] av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar".
Här ges ingen antydan om någon evolution, utan här finner vi snarare en
beskrivning av en ny skapelse.
Skapade Gud alla de miljoner varianter av organismer som finns på jorden idag?
I Första Moseboken, kapitel 1, heter det helt enkelt att Gud skapade var och
en "enligt dess art".
I samband med förberedelserna för de världsomspännande stora översvämningen på
Noas tid gav Guds anvisning om att representativa medlemmar av varje "Art" av
landdjuren och de flygande skapelserna skulle föras in i arken.
I varje "Art" finns en genetisk potential för stor variation.
Det sägs därför att det finner mer än 400 olika hundraser och mer än 250 raser och typer av
hästar, för att inte glömma fjärilars mångfald.
Alla befruktningsbara varianter av ett visst djur utgör tillsammans en enda av
de "arter" som Första moseboken talar om. Alla varianter av människor - orientaler, afrikaner, kaukasier, de som är mer än två meter lång, som dinka i sudan. och de som är kortare än en och halv meter, som pygméerna, - härstammar på liknande sätt allesammans från det första människoparet Adam & Eva.
Förtydligande för evolutionister!
De arter som skapades var inte arter i strikt vetenskaplig bemärkelse. Bibeln lägger en något vidare innebörd o ordet "art".
Men de olika "arterna" skapades åtskilda från varandra och härstammar inte från varandra. inom varje "art" kan det finnas stora variation, vilket vi kan se inom "arten" katt eller "arten"
hund eller "arten" människa.
De genetiska arvsanlagen som inplanterats av Skaparen kommer dock alltid att hålla dessa "arter" åtskilda från varandra. Det är därför en katt och en hund inte kan para sig med varandra och ge upphov åt en ny livsform.
Det här strider visserligen mot evolutionsteorin, men det strider inte mot konstaterade fakta. Även om det förekommer stor variation inom en "art" av djur, är det hittills ingen som kunnat dokumentera att en djurart har reproducerat sig eller utvecklats till en annan "art"
Bibelns skapelseberättelse och de fysiska lagar som Jehova Gud har nedlagt i sina skapelser ger rum för stor variation inom de skapade ”arterna”, men det finns inget stöd för de teorier som hävdar att nya ”arter” har uppkommit efter skapelsen.
Den oföränderliga regeln att individer ur olika ”arter” inte kan korsas med varandra är en biologisk princip som aldrig har kunnat motbevisas. Inte ens med hjälp av modern laboratorieteknik och genmanipulation har man kunnat skapa nya ”arter” enligt den bibliska definitionen.
En korsning av de skapade ”arterna” skulle dessutom gå stick i stäv mot Guds avsikt, som var att det skulle vara skillnad mellan dessa grupper av skapelser, och det skulle göra att de olika livsformerna förlorade sin egenart.
På grund av de skarpa gränser som finns mellan de skapade ”arterna” står därför var och en av dessa huvudgrupper som en ”art” för sig, åtskild från de andra ”arterna”.
Alla iakttagelser människan har gjort och nedtecknat ända från tidernas begynnelse och fram till i dag visar att hundar fortsätter att vara hundar, att katter fortsätter att vara katter och att elefanter är och förblir elefanter.
Den reproduktiva barriären är fortfarande en avgörande faktor när det gäller att beskriva vad som utgör en ”art”.
Detta förhållande gör det möjligt att bestämma gränserna för alla de ”arter” som finns i dag. Genom detta naturliga test av möjligheten till fortplantning kan man komma fram till vilken ursprunglig ”art” de olika formerna av djur- och växtlivet hör till.
När det gäller fortplantning finns det en oöverstiglig klyfta mellan till exempel människor och djur.
Avelsexperiment har visat att utseendemässig likhet inte är något kriterium.
Människan och schimpansen kan i viss grad likna varandra, till exempel när det gäller muskler och benstomme.
Men det är fullständigt omöjligt att korsa människor och apor, och detta visar att det handlar om två olika skapelser som inte tillhör samma ”art”.
Man hoppades tidigare att det med hjälp av olika korsningsförsök skulle bli möjligt att frambringa nya ”arter”, men i alla de undersökta fallen har både hanen och honan varit av samma ”art”, till exempel när häst parats med åsna, som båda hör till familjen hästdjur. Förutom i mycket sällsynta fall blir mulan eller mulåsnan, som avkomman kallas, steril och oförmögen att föra varieteten vidare på naturlig väg.
Till och med Charles Darwin blev tvungen att medge att ”det faktum att de specifika formerna är distinkt olika varandra och inte smälter samman inbördes genom otaliga övergångsformer” är ”en mycket stor svårighet”. (Om arternas uppkomst, 1976, sid. 213) Detta gäller fortfarande.