Kanske måste man ha sett ett ufo för att riktigt tro på ufo? Men att hävda att vi lever i en bra värld där Gang Stalking inte kan förekomma är att ljuga grovt. Eller att vara mycket blåögd. Eller att vara en riktigt inbiten debunkare.
Vem kan överblicka all förföljelse som finns? Visst kan man ha en åsikt, men erfarenhet av GS låter sig inte påverkas självutnämnda experters åsikter. Istället för att ta varje tillfälle i akt att förlöjliga eller generellt "motbevisa" TS-personer, så skulle skeptiker med ett ärligt uppsåt kunna hjälpa till att lista och bedöma olika förklaringar till att i samhället oansenliga personer förföljs systematiskt. För det är nog det som är TS egentliga syfte med tråden.
Det finns många anledningar till att förlöjliga oss:
- Man kan/vill inte tro att det är sant och måste övertyga de som tror motsatsen
- Man tycker om att vinna diskussioner och hoppas att vi ska varar lätta motståndare
- Man tycker om att mobba utsatta personer
- Man vill förlöjliga fenomenet
För att börja bakifrån, det finns så många påstådda TI:s som förlöjligar företeelsen så det tycks inte behöva någon hjälp "utifrån" - men vem vet?
Mobbare tycker om att mobba utsatta, det vet alla, och så görs också i tråden.
Alternativ 2 är säkert en del av förklaringen, för det borde vara lätt att vinna debatter mot personer som blottar sig själva med berättelser om hur de blir systematiskt mobbade på ett sätt som framstår som mycket organiserat - och otroligt.
Det första alternativet är intressant. Vi tolkar alla verkligheten på bekvämast möjliga sätt. Vi kan inte ljuga hur mycket som helst för oss själva, för det tar en ände med förskräckelse. Så vi måste anpassa vår bild av verkligheten. Och ingen känner sig ständigt förföljd och kränkt för nöjes skull. Perioder med låg aktivitet är som paradiset och inger hopp, men när det börjar igen så upptäcker man det omedelbart och det är smärtsamt och framkallar ångest.
I den behagliga verkligheten är man bland vänliga människor som accepterar en som man är. I den behagliga verkligheten ligger man och solar sig på en strand och slappnar av. I den behagliga verkligheten planerar man entusiastiskt för framtiden, om så bara för en festmåltid.
I den obehagliga verkligheten känns varje möte med okända personer hotfullt. I den obehagliga verkligheten kan man inte sova om nätterna utan ligger klarvaken och kallsvettas utan att förstå varför. I den obehagliga verkligheten finns en smärta som från en inre tortyr med taggtråd.
Kom nu inte och säg att den behagliga verkligheten är den sanna verkligheten och att den obehagliga verkligheten är ett symtom på ohälsa. För det är inte sant. Det finns människor som råkar betydligt värre ut än vad de flesta av oss TI gör: våldtäkter av spädbarn; fasansfull tortyr; människor som kuvats så att de inte ens vågar erkänna att de har en själ; människor som blivit som robotar utan kärlek och utan annan glädje än skadeglädje ...