Evolution vs religion

Eftersom blåögdhet kan spåras till en enda tämligen sentida förfader har jag alltid tänkt att det skulle bero på sexuell selektion snarare än något annat. Nu kan jag såklart inte se med någon annans ögon, men inte fan ser jag bra i mörker.

Är inte det exakt samma beskrivning som man kan göra om islam?
Koranen är väl forntida, typ?


Jag tror att jag har uppfattat dig rätt om jag antar att du är muslim?
Eftersom du postade en massa ord i block som signerades med namnet på muslimernas samling med ord, som de säger skiljer sig från t.ex. boken om Pippi Långstrump och hennes pappa negerkungen pga att den handlar om en specifik pedofil?

Men det är möjligt att det går att spåra till en enda anfader kanske tom uppstått flera gånger men iom att det rotade sig borde ju ett EV tryck ha funnits tycker jag.

Sexuell selektion bör väl vara anledningen i båda fallen. Eller menar du att en väldigt liten skillnad på mörkerseende skulle vara så avgörande för överlevnadsgraden hos ett dagaktivt däggdjur?

Oj då en liten felaktighet och ett simpelt retoriskt trick. Så pinsam du är.


Ju mer en tes kan knytas till materia ju starkare empirisk evidens finns det för den.

Jag har knappast gjort några efterforskningar i ämnet, men som sagt, detta är vad jag alltid har tänkt skulle kunna vara en förklaring till den blå ögonfärgens stora spridning, kombinerat med slumpelement:

http://en.wikipedia.org/wiki/Sexual_selection

Om jag, a priori, får gissa, alltså. Vilket jag tycker att jag får.

Det är säkert så.

Men ett problem med ET är att sådana här teser är en slags cirkelresonemang. Det är i princip ofalsifierbara.

Problemet är att det bara finns en enda förutbestämd orsak som är evolution. Det är den enda förklaringen, så alla anledningar är efterkonstruktioner. Det går att applicera på precis alla situationer. Man kan dikta ihop orsakssamband till varenda biologisk mekanism som finns.

Den som är pinsam är väl du som svänger dig med uttryck som gör kontexten i ditt inlägg helt fel och gnäller i efterhand när man påpekar det för dig eller hur?
I vetenskapssammanhang handlar det som oftast om att experimentet skall kunna fritt upprepas av andra, du kan ju se på kall fusion som ett exempel där folk kommer med en sluten burk som de vägrar låta folk titta i och lite hävdade resultat och vill ha en jäkla massa miljoner och för sin uppfinning för vidare forskning.

Ett bra exempel på icke empirisk forskning.

Du får nog precisera dig annars blir det bara en tom förolämpning
Jo, det är en metod.
Det jag menar är att om något går att detektera fysiskt på partikelnivå, eller kemisk eller biologiskt, så är det mer bevisat än om man bara mäter yttre faktorer. Tex lampan lyser, så därför ser vi och kan konstatera att det har ett samband med lampan. Förr i tiden trodde man att ögat utsöndrade något så att vi såg saker
Men om man ser fotonerna strömma från glödlampan så "vet" vi att ljuset kommer från lampan.

Då provar vi igen:
https://www.flashback.org/sp51321780

Då provar vi igen:
https://www.flashback.org/sp51321780

Det är inte överhuvudtaget ett retoriskt trick. Problemet är att personen som jag debatterar till ständigt hänvisar till okunskap.

För att svara på frågan: Du förstår väl själv att om jorden var rund så skulle vi falla av den. Jag förstår inte hur vi kan stå på den, alltså kan jorden inte vara rund. Det skulle kunna vara så att jorden är platt och att den hålls upp av en stor sköldpadda. Eller en elefant. Det är av många hypoteser.

Ett typiskt exempel på den logiska formen av argument from ignorance mot min motdebattör gör sig skyldig till.


Det har jag aldrig påstått.

Jag skrev att det är intressant hur en person som saknar utbildning om kosmologi och evolution, och ständigt visar prov på okunskap om de mest elementära frågor, påstår sig besitta sanningen. Gör man detta är det bara att ge prov på det vilket hen inte har gjort.

Det jag säger, och det är ett faktum, är att det min motdebattör kommer med visar okunskap i sakfrågan. Debatten handlar om att ständigt påpeka vilka fel och missuppfattningar som hen gör. Annars skulle hen inte anse att det är märkligt att ''Någonting kan uppkomma ur ingenting''. Det visar på okunskap.



Till att börja med, så baseras evolutionsteorin på samma metod som alla andra vetenskapliga teorier: den vetenskapliga metoden. Gravitationsteorin baseras på samma metod.

Det finns det tusentals rester av fossiler (inklusive människor) som tydligt visar att vi människor inte alltid har sett ut som vi gör idag: de olika människoarter som vi funnit skiljer sig åt i hänseendét längd, vikt, storlek på kraniet, hjärnans storlek, benens struktur och så vidare. Det förutsätter att en förändring har skett.

För det andra, så är det en falsk diktomi att påstå att eftersom vi inte kan observera ett djur evolvera till en annan art, så är teorin falsk. Som jag nyss redan påpekade så är det redan ett faktum att vi har evolverat – vi ser inte lika ut som vi gjorde förr och det har vi empiriska belägg för.
För det tredje, så behöver vi inte fossiler för att styrka evolutionsteorin. Vi kan studera våra egna gener. Våra gener är i princip en handbok för hur vi kommer att se ut. När vi förökar oss så förs denna information vidare från båda våra föräldrar. Varje ny generation får nya gener från sina föräldrar. I vissa fel sker genmutationer. Dessa mutationer kan antingen gynna eller missgynna individen, eller ingetdera.

Arten kan sedan få olika genetiska drag. En fågel kan genom mutation få ett drag som gör att den får färgen grön-grå. Om fågeln har tur, så är detta ett drag som hjälper arten att överleva (vilket delvis beror på vilken miljö den befinner sig i). Om detta är fallet, så har arten större chans att föra sina gener vidare än fåglar som inte har lika stor chans att överleva.


Om du inte tycker det är rimligt, förklara för mig hur, utan att misstolka eller ljuga om varför teorin inte är rimlig.

Jag kan redan här och nu garantera att du antingen kommer att misstolka teorin eller säga något som är helt fel om den, åberopa en auktoritet, eller inte svara på inlägget.

Logiskt felslut. Åberopande av auktoritet.