Christopher silfverbielke - Dan Buthler & Öhrlund

En nästan vanlig man
Grannen
Återvändaren
Uppgörelsen
Erövraren

--Böckerna med Silverbielke. Riktigt bra, jag läser mycket men detta är de bästa på länge.

Någon som vet varför Erövraren är hälften så lång som de andra böckerna (vad det verkar, jag har bara lyssnat på den)? Kommer det en del 2 snart, tror ni, eller har jag missat något?

Inte hunnit läsa den ännu så jag vet inte, men jag skulle gissa på att det blir en sjätte bok. Sedan tar det nog slut med den historien :P

Bara jag som inte är imponerad överhuvudtaget av den här "psykopaten"?

Det kittlas inte ens lite i magen när jag kommer till partierna som då ska vara spännande eller moraliskt dekadenta. Antagligen känner jag så eftersom karaktärerna känns tillgjorda, tråkiga och helt endimensionella.
"Han dör, hon dör, hon våldtas, han tar kokain, analsex, unt so weiter - ja fine, jag bryr mig inte, låt detta bara vara över snart ..."

Det är verkligen synd. För jag längtade så mycket efter en svensk psykopat.
Helst en hämningslös en. En kille eller tjej med tydliga brister i karaktären som verkligen lyfter upp all den skit vi i det svenska samhället nu dras med. En som faktiskt lever i den skiten men som ändå tar för sig. Och då på ett skrupelfritt sätt.

Jag menar vi har ju allt upplagt för en fantastiskt vidrig roman här i Sverige: kaoset i förorterna, avundsjukan, jantelagen, uteliggarna, tiggarna, gängen, nazisterna, rasisterna, grönmögelröraregeringen, den begynnande fetman, företagsledarna, riskkapitalisterna, politikerna, etc etc ... Här finns ju oändligt att ta av! Som upplagt för en psykopat. Men tyvärr så känner jag redan efter första boken att någon annan skulle gett sig in på det här projektet - Buthler/Öhrlund håller inte. Tyvärr!

Avsnitten med polisen (Colt?) är så överdrivet tråkiga att jag vill skjuta mej själv. Blir faktiskt glad att höra att författarna avrättar mer eller mindre halva familjen åt han? Bra. Hoppas dom också tar bort kapitlen med poliser överhuvudtaget. Dom behövs inte. Så tråkigt att läsa om polisarbete numer, varenda deckarförfattare har ju redan på ett hyffsat genomarbetat sätt gett oss all info om hur det går till, så ... - spare me!

Och vad mer då?

Jo mycket av handlingen med "grabbarna" är lite för ... ja, vad ska jag säga? Dom kommer undan med för mycket; folk runtikring köper saker dom säger och gör rakt av utan att ifrågasätta det på ett ens halvlogiskt sätt. Vad är det om? Inte ens dom själva tänker efter speciellt logiskt - och då ska en av dom vara en företagsledare av hyffsad rang??? (?)
Vidare tycker jag dialogerna är haffsiga. Ska dom här killarna föreställa coola? Fan, min farmor kunde nog ha framställts coolare ... och hon är död.

Stilistiken i en psykopatroman är viktig - den har Buthler/Öhrlund helt blundat för. Man har inte ens försökt ...
Det vill till att man kan lyfta fram en slags dialog och prosa som överensstämmer med "det övre skiktet i samhället", som nu då grabbarna ska röra sig i, och det märker man ju ganska snabbt att dom inte har gjort. I stället använder sig författarna av någon slags seglivad gubbjournalistprosa med utdaterade ord och personbeskrivningar som får det att vrida sig ganska så illa i mig. Som stay-ups ... verkligen? Det är snyggt på en tjej, visst, men skriv coolt -- för fan!

Hon tjejen åt Ecker, vad än hon nu heter, verkar urblåst. Likaså han. Även silverräven Christopher gör mig många gånger besviken, och jag ska då ändå luras tro att han är psykopat. Om nån hör det så klappar jag händerna ... hånfullt.
Christopher gör en del tokiga uppsåt, visst, men inte får det mig att dra på mungiporna eller känna någon vrede eller äckel. Inte alls. Det är helt känslokallt jag vandrar genom sidorna utan att känna nånting - nånting! Varför finns det inget att imponeras över i boken? Återigen tror jag att det beror på endimensionella karaktärer som jag inte kan ta till mig. Dom kunde lika gärna skriva att Christopher våldtog nån av mina syrror och jag skulle bara rycka på axlarna åt det. "Fine, okej liksom, jag köper ändå inte nåt av det här."

Nää, tyvärr. Det blir ingen mer läsning i den här serien och jag kommer inte rekommendera den till nån jag känner. Vilket självklart är jäkligt trist, för nog tror jag författarna kämpade med boken, det tror jag.

När ska en riktig svensk psykopat träda fram i litteraturen?
När ska en svensk författare (eller ett författarpar) få oss att verkligen känna kalla kårar och äcklas av hur en människa beter sig och leker med andras liv och känslor, och då göra det utan att känna några slags hämningar eller restriktioner när denne gör det?
När ska någon i detta avlånga land lyckas göra vad Bret Easton Ellis gjorde i American Psycho - visa upp vilken jävla misär landet Sverige håller på att bli (redan är).
Sverige är på väg att bli ett u-land med ett i-lands infrastruktur. Vi har ständigt växande problem med klassklyftor, orimliga ersättningar, och med en regering som inte lyssnar och ett EU som stryper oss. Blanda in en psykopat i det - pang bom: klart!

Mer hår reste sig i nacken när jag läste Zero to loose av Bret Easton Ellis, likaså Imperial Bedrooms. Och dom böckerna handlar inte ens om psykopater. Mer om insanitet, fullständig likgiltighet och kärleken till droger. Nog så viktigt även i en psykopatroman ...

Enough said; tillbaka till ritbordet kära författarpar .... För idén var faktiskt bra!

Tips till Buthler/Öhrlund: Vad sägs om perspektiv första person i stället? Jag vill inte veta vad dom andra idioterna i boken tycker och tänker - jag vill komma in i huvudet på en psykopat. Det är det enda jag vill!
När jag lägger ifrån mig boken vill jag tvivla på mänskligheten, på mig själv, och alla runt mig.
Jag vill bli paranoid, irrationell och helst sjukskriven från jobbet några månader ...
Det är allt jag begär.

(Skrev ett längre inlägg i en annan Silfverbielketråd.)

Jag är inte imponerad - överhuvudtaget.


Psykopat - hmpf ... Urtrist.

Det kittlas inte ens lite i magen när jag kommer till partierna som då ska vara spännande eller moraliskt dekadenta. Antagligen känner jag så eftersom karaktärerna känns tillgjorda, tråkiga och helt endimensionella.
"Han dör, hon dör, hon våldtas, han tar kokain, analsex, unt so weiter - ja fine, jag bryr mig inte, låt detta bara vara över snart ..."

Jag vill inte veta vad dom andra idioterna i boken tycker och tänker - jag vill komma in i huvudet på en psykopat. Det är det enda jag vill!
När jag lägger ifrån mig boken vill jag tvivla på mänskligheten, på mig själv, och alla runt mig.
Jag vill bli paranoid, irrationell och helst sjukskriven från jobbet några månader ...
Det är allt jag begär.

Läst flera böcker om Silfverbielke nu. Blandar ihop dem, är ju ungefär samma handling; övernaturligt onde och listige CS plågar, retar, trakasserar och mördar sina medmänniskor och är till allmän förargelse.

Är just nu ungefär mitt i Uppgörelsen. Vilka idéer författarparet har, CS är ju helt gräslig. Retar upp mig något alldeles fantastiskt, så på det sättet kan man kanske säga att böckerna är bra - de BERÖR verkligen.

Om inte denne Silfverbielke får ett ytterst plågsamt och långdraget slut på sin sadistiska mordiska levnadsbana i någon av nästkommande böcker så kommer jag aldrig att förlåta Buthler/Öhrlund!

Varför bytte de förlag, igen?

Har du läst " Erövraren " nu? Den senaste och femte boken. Den handlar bla om Colts familjesituation, CS nya karriär inom ett nytt område samt hur han lurar en viss myndighet. Nu väntar jag på sjätte boken som kommer kring maj 2015

vilken ordning ska man läsa böckerna, ja menar vilken ska man läsa som del 3 förlåt min vrede lr grannen?

Det beror på om du vill läsa serien om Jacob Colt också. Böckerna som handlar om Silfverbielke kommer i följande ordning:

-En nästan vanlig man (2008)
-Grannen (2010)
-Återvändaren (2012)
-Uppgörelsen (2013)
-Erövraren (2014)

Man ska inte läsa dom alls ..i någon ordning..

De första tvåtre av bokserien var OK. Djupt besviken på den senaste. Bara upprepningar. Kommer INTE att läsa en eventuell sjätte bok. Romanfiguren är mer än uttjatad. Tyvärr!