8-åriga Yara Alnajjar mördad i Karlskrona (2014-05-01)

En vän med vakna ögon gjorde mig uppmärksam på de fyra försöken till uppkopplingar på Skype till eller från Amanis laptop mellan 21:31 och 21:54. Min första tanke var att de var inkommande. Amanis laptop låg i sängen i sovrummet när polisen kom dit (enligt fup) och det kändes osannolikt att hon fyra gånger med 7-8 minuters mellanrum skulle ha tagit sig tid att mitt i all oredan försöka kontakta någon på Skype.

Men vid närmare eftertanke känns det inte heller särskilt troligt att fyra personer försöker ringa upp Amani just via Skype i tät följd just under den här halvtimmen...

Kan det vara så att Rami och Amani i den första paniken, när man insett att man inte kunde väcka Yara, försökte ta kontakt med några personer för att få råd om vad man skulle göra? Det skulle i så fall kunna förklara dröjsmålet med att larma ambulans.

Om man tittar på förhören med AM så har hon haft lite olika versioner betr. händelser och kronologi:

Hon säger sig ha ringt RA så fort hon upptäckt den livlösa Y på madrassen. RA ska då inte ha befunnit sig så långt hemifrån; han hade kommit hem efter bara någon minut. Även han hade börjat försöka klappa liv i Y och sedan hade man hämtat parfym. - Hon är dock inte säker på att hon ringt RA; han kan ha dykt upp ändå.

Sonen A ska ha stått bredvid henne när hon duschade Y och ska enligt RA ha sagt: ”Slå henne inte mamma.”. Yngste sonen hade krupit omkring i badrummet och blivit blöt på sina knän.

Först ska AM ha ringt ambulansen; sedan RA, och då ska RA ha varit ute och promenerat – efter att dessförinnan ha varit hemma och lämnat fisken men sedan återigen lämnat lägenheten. – Hon minns senare att RA också stekt och ätit sin fångst.

AM menar att RA pekat ut henne för att han är haschskadad. Hon säger att RA är chockad, att han dricker, att han vill bli av med henne och själv få vårdnaden om de gemensamma barnen samt slippa betala underhåll; det är därför han försöker framställa henne som en brottsling.

AM säger först att hon var ute med barnen en timme innan Y kom hem. Hon uppskattar att hon var hemma igen 16-17; senare säger hon att detta var ett missförstånd av tolken: Hon ska ha varit ute en timme medan Y låg och sov; förmodligen vid 18-19-tiden.

AM tycks vilja lämna ett tidsfönster för X att ta sig in i lägenheten och slå ihjäl Y - för att sedan torka blod i hennes och RA:s sovrum, TV-rummet, hallen, köket, Y:s rum, badrummet, vardagsrummet, klädkammaren... ja, i princip överallt där Y har jagats av någon med en brödkavel och/eller sladdpiska i högsta hugg.

Berättade AM - eller RA - något om det omfattande städningsarbetet för att få bort Y:s blod från golven i de olika rummen..? - Se Tekn. prot. bil., s. 54ff.

Sminkdebatten är kanske lite off topic. Men jag måste ändå opponera lite på din och Tantigheters inlägg. Tonårsflickor i svenska tunnelbanetåg må var hur ''vulgärt sminkande'' som helst men Yara var ingen tonåring. Hon var bara åtta år när hon dog och ännu yngre när hon fotades sminkad i någons facebook. I vissa kulturer - och nu menar inte att peka ut något land eller religion - är det viktigt att en flicka från början förstår vad hon är ämnad till, dvs att behaga en man och kanske även ta hand om barn och hushåll. I USA skippar man oftast det senare eftersom det räcker att flickan drillats tillräckligt hårt i det första, vunnit skönhetstävlingar, blivit barnskådis och till slut gift sig med en miljonär och då finns ingen anledning till att hon skulle behövt veta hur man kokar ett ägg ens. Överallt, även i svenska familjer, finns också dessa kulturer eller ska vi kalla dem för subkulturer där en flicka uppmuntras att pröva mammans aftonklänning och baka pepparkakor med mamman medan bröderna busar i ett annat rum med pappan. Flickbebisar får hål öronen när de är några månader gamla, eller de får sin första bikini redan som blöjbarn. Svenska kändispappor skriver om hur mycket de vill beskydda sitt förstfödda, eftersom det var en dotter. För mig är det inte ett dugg främmande att ett barn från Gaza som tillbringat hela sin uppväxt med kvinnor tidigt lärt sig kvinnorollen och drillats i den.

En vän med vakna ögon gjorde mig uppmärksam på de fyra försöken till uppkopplingar på Skype till eller från Amanis laptop mellan 21:31 och 21:54. Min första tanke var att de var inkommande. Amanis laptop låg i sängen i sovrummet när polisen kom dit (enligt fup) och det kändes osannolikt att hon fyra gånger med 7-8 minuters mellanrum skulle ha tagit sig tid att mitt i all oredan försöka kontakta någon på Skype.

Men vid närmare eftertanke känns det inte heller särskilt troligt att fyra personer försöker ringa upp Amani just via Skype i tät följd just under den här halvtimmen...

Kan det vara så att Rami och Amani i den första paniken, när man insett att man inte kunde väcka Yara, försökte ta kontakt med några personer för att få råd om vad man skulle göra? Det skulle i så fall kunna förklara dröjsmålet med att larma ambulans.

Jag undrar också vad det var med Yara som väckte olust i bästa fall och avsky i värsta. Tror något var allvarligt på tok redan i Gaza och att bioföräldrarna visste mycket väl vem de valde att skicka iväg och till vem. Hamilkar skrev i ett inlägg att det inte är det barn man har svårast att avstå från som skickas som ankarbarn, tror hen har rätt i det.

Något var galet med Rami och Amani. Själva uppger de som asylskäl att deras släktingar ville mörda dem. Något skäl måste de väl också ha uppgivit inför släkten, frågan är vad. Rami och Amani ska ha gift sig (mot släkternas uttryckliga önskan) i aug 2009. Drygt ett år senare föds äldste sonen. När sonen är nio månader tar sig Amani på något sätt till Sverige, ensam. Hon lämnar man och son i en, enligt henne själv, synnerligen otrygg miljö. Rami uppger att han förföljdes och kidnappades av sina egna släktingar under denna tid. Amani måste ha presterat en så pass trovärdig historia att hon fick PUT trots att hon inte anlände till Sverige med barn. Ett år senare kommer Rami och sonen (juli 2012). Jag tror det var mest galet ställt med Rami eftersom Amani kunde återvända till Gaza och umgås med släkten, något Rami inte gjorde.

Det första Rami säger i förhör är att han inte förgripit sig på Yara. Ingen har frågat, han säger det helt spontant. Sedan berättar han att Yara duschar sig i underlivet och att detta förargar Amani. Efter det börjar han babbla om att Yara berättat att några ungdomar hemma i Gaza "lekt med" hennes könsorgan. Det verkar ju helt vettlöst. Men tänk om Yara faktiskt utsattes för övergrepp hemma i Gaza och Rami vet det? Då blir plötsligt hans babblande helt begripligt. Han tror att rättsläkaren ska se tecken på övergrepp och att han, Rami, kommer att misstänkas för det. Det skulle också kunna förklara varför Yara skickades iväg med den illa sedda Amani till den opålitliga ynkryggen Rami. Det fanns kanske inga andra som ville befatta sig med Yara? Eller som man ville skulle få veta? I vissa familjer, släkter, klaner ser man offret för övergreppet som den mest klandervärda, som den som dragit vanära över sig själv och hela släkten och därför ska straffas. Det kanske var så man såg på det inträffade? Särskilt om förövaren/förövarna var pojkar som också ingick i klanen. Det kanske var därför Yara beskrevs som smutsig, som en hund? Enligt den logiken förtjänade hon kanske inte att behandlas som en människa? Ingen behandling var för grym? Ja, jag vet, det är nästan omöjligt att fatta för oss som inte har det synsättet, men icke desto mindre förekommer det.

Bioföräldrarna såg märken och skador på Yara i månader, ändå bad de ingen annan släkting kolla upp hur det var fatt. Kanske skulle ingen annan få veta om den hemska skam Yara hade dragit över dem alla? Biopappan säger i förhör att de kunde ringa Rami om de var riktigt oroliga och inte fick kontakt via skype. Enligt biopappan ringde de kanske TVÅ gånger under hela den tid Yara var i Sverige. Mer allvarligt oroade var de tydligen inte oftare än så. Och alla eventuella faror lurade utanför hemmet, antydningar om främmande män ...

Yaras föräldrar är inte närvarande i tingsrätten!