Citat:
Ursprungligen postat av
tantigheter
Visst har du rätt, vi vet inte vad Adnans berättelse egentligen innehåller och det är därför jag är putt att den inte följts upp på något sätt, även om jag förstår hur svårt det är att "förhöra" barn i den åldern. Alltför många pratstunder om så jobbiga saker befäster händelserna i minnet, å andra sidan kan minnesbilderna också behöva bearbetning. Det är svårt det där.
Vad gäller RA och kudden så har faktiskt tanken slagit mig också; han eller hon kan ha använt den där och då. Om det inte bara var så att Yara låg på den och dreglade när det började närma sig slutet.
När det gäller vilket barn som stod upp, så måste åtminstone jag läsa på mer. Det tycks ha varit så, att båda pojkarna var med i rummet och de var upprörda? Barnen var hirriga och föräldrarna var inte särskilt klartänkta.
Ja, förhör med så små barn har diskutabelt bevisvärde när det gäller ett komprimerat skeende som barnet bara behöver ha sett en bråkdel av plus att det i minnesbilderna kanske bara ingår vad föräldrarna valt att visa eller berätta för barnet.
För att återgå till RA:s filmande så måste först konstateras att den enda anledningen till att han drog upp sin mobil bör ha varit att han ville befria sig själv från skuld. Han påbörjar filmandet 21.20 med en 6 sekunder lång sekvens på vilken man ser och hör att AM (som det ser ut med yngste sonen till vänster i sin famn; pojkens högra arm hänger ned och AM använder sina bägge armar för att bära honom) lutar sig lite över Y och säger: ”Det räcker. Sov. Vill du äta? Vill du äta? Okey, sov nu.”
AM försökte kommunicera med Y – men fick inget svar (här försöker RA påskina att Y talar på filmen): Y är i detta skede med största sannolikhet redan död. Det som talar för att hon är det är RA:s filmande. Det finns ingen rim och reson i att han skulle filma en sönderslagen Y som fortfarande andas och som är i behov av akut läkarvård.
Det märks ju också hur rädd han är att AM ska säga något som avslöjar hans roll i händelserna; varför annars så korta filmsekvenser?
Och då återstår frågan: Hur visste RA att den sönderslagna Y var död – men med önskvärd tydlighet inte AM?
Citat:
Ja, jag var rädd att det skulle… ja, bli ett brott, därför filmade jag. Jag var rädd.
/…/
R: A höll i brödkaveln och sa kom hit, kom hit. Y flydde mot garderoben och kom tillbaka en andra gång.
F: Men Y sprang på sina egna ben?
R: Ja.
F: Och det är efter att du har filmat?
R: Ja.
/…/
R: Alltså, det finns ju inspelat via ljudinspelningen när A brukade säga… eller hon sa till Y: ”Ska du inte äta nu? Ska du äta? Ska du inte äta?” Då sprang Y av rädsla fram till mig, och då undrade jag vad är det som händer? Vad är det som pågår? Då sa ju A till mig: ”Hon vägrar att fixa till sina sängkläder.” Alltså, allting har hänt snabbt och fort.
F: Under hur lång tid vistades du inne i rummet efter att du hade filmat första gången?
R: När jag hade spelat in första gången då gick hon och duschade och kom tillbaka. Det var inte länge.
/…/
Med vetskap om att endast 3 minuter förflyter mellan första och andra filmningen kan det slås fast att RA ljuger.
När RA såg hur illa slagen Y var såg han samtidigt ett förlopp innebärande en överlevande Y:s vittnesmål, och han förstod då också att allt han själv och MA gjort sig skyldiga till skulle komma i dagen. – Vad gör han? – Varför har den blodiga kudden förpassats in i badrummet före AM:s försök att klappa liv i en ”avsvimmad” Y?
Mellan 20.39 och 21.06 är det ett 27 min långt uppehåll på chatten mellan IF och RA. När så RA 21.19 skriver sitt sista meddelande till IF ska det dröja 1 min innan RA påbörjar mobilfilmning nr 1: 21.20. Han verkar ha legat i startgroparna och inväntat att AM skulle gå fram till Y.
Vad händer mellan 20.39 – 21.06?
20.40 – 20.43 chattar RA med sin farbror i Holland via What´s Up.
20.47 – 20.52 chattar RA med sin farbror i Holland via Fb.
20.52 – 21.06 =
14 kritiska minuter – Enligt temperaturmätningen avlider Y 20.50.
21.06 – 21.19 chattar RA med IF