Har blivit apatisk till allting

Hej

Anledning till varför jag skriver detta är ifall ni skulle se detta beteende som normalt?
Jag bryr mig inte om något längre. Känner varenda dag är densamma. Man jobbar om vardagen på helgen så sitter man framför datorn går till affären och handlar stöter på tiggare. Sverige har blivit ett väldigt grått land anser jag. Man tvättar städar betalar räkningar allt går som i en repetitiv cirkel av tristess. Men det jag är mest bekymrad över är min ekonomi får ut 9520 kr av försäkringskassan varje månad. Ändå så verkar jag strunta helt i min ekonomi. Jag handlar långt över min budget. Går på krogen på lördagarna. Jag har slutat brytt mig om pengars värde fullkomligt. Är detta beteende normalt eller bör jag söka hjälp för detta?

Fullständigt normalt, världen har f.ö. alltid varit grå, meningslös och dyster. Vissa tacklar problemet genom religion, andra genom arbetsnarkomani, somliga genom självmord och några genom att snöa sig in på något för att ignorera omvärlden.

Pick your poison.

Nu anser jag inte att tiggarna hör till den här diskussionen såvida det inte är de som fått dig att tappa glädjen. Snarare borde de i så fall få dig att ännu mer inse värdet av allt du ändå har. Om din gråa vardag är trist, vilken nyans och glädjefaktor har då tiggarna? Men tillbaks till dig, jag är inte rätt person att uttrycka mig om vad vare sig du eller någon annan person ska göra, men det jag vet är att många människor brukar ägna sig åt intressen och andra aktiviteter som skänker dem glädje. Vad du är intresserad av och brinner för, vet ju bara du. Men det kan hända att du blir ännu mer mån om dina pengar när du behöver dem till något roligt som du brinner för. Då blir det inte ett "slöseri" på samma sätt och samtidigt får du förhoppningsvis en roligare vardag.

som anonym säger försök hitta något som gör att du kan ignorera denna dystra värld

jag hittade world of warcraft och counter strike

Är lite trög men jobbar du och får ut 9520 kr?

edit: tror du spenderar mer pengar för att fylla det tomrum du har i vardagen

nej annars skulle han väll inte få pengar därifrån ifall han jobba? eller är det jag som är snurrig nu

Jag har praktik i tre månader och är med i ungdomsgarantin

Ja viss form av hjälp, du verka inte må sådär jättebra men det kommer att ändras den dagen du hittar en mening med ditt liv och då kommer du att se ljust på många saker igen

Att känna meningslöshet tror jag är väldigt vanligt om man har det slags liv som du har. Det låter ensamt. Ingen människa är skapt för ensamhet och verkligen inte kärlekslöshet. ALLA behöver bekräftelse, spegling, uppmärksamhet, kärlek. Och då menar jag mer än vad jobb och arbetskamrater kan ge.

Att du handlar över din ekonomi är också vanligt. (kanske inte så långt så man måste låna/ta lån då) Handla fel saker. När man som du har så lite pengar. Det är ju väldigt påfrestande att ha lite pengar, speciellt om det pågår länge. Tillslut "måste" man köpa något som man kanske egentligen inte behöver. För det är normalt att vilja ha onödigt ibland. Att få unna sej. osv

Och att må dåligt av att se tiggarna tror jag de flesta gör mer eller mindre. Antagligen mer om man egentligen skulle vilja kunna ge ett bidrag, men inte kan pga för dålig ekonomi.

Tycker du låter normal.

Kan inte hjälpa dej tyvärr, mer än att säga att du inte är ensam.

Har du hört "Man vänjer sig" med Kjell Höglund?

Apati och verklighetsfrånvänding är svenskens paradgrenar. Svensken är ofta eller har varit trogen sosseväljare. När bättre alternativ erbjuds backar svensken in i fållan och gnäller. Ovissheten är en fiende. Hellre då att säkert dödas av tristess och höga skatter. Fy fan vad jag hatar svenskar.