Mitt inlägg försvann. Så jag lägger in lite länkar för att även idioter ska förstå det som tidigare var underförstått. Ber om ursäkt för att det blir en aning barnsligt.
Citat:
Ursprungligen postat av
qhz.
Angående både politik och Italiens historia så vill jag rekommendera alla, precis alla, i tråden att läsa Göran Höggs "Ett alldeles särskilt land". Jag vet att åtminstone Brille redan har läst den och även rekommenderat den tidigare i den stora "Allt om Calcio"-tråden.
Jag är lite drygt 200 sidor in i boken. D'Annunzio har precis haft sitt roliga som lekman i Fiume och Mussolini har just intagit Rom och dess politiska centra. Intressant att det från början var D'Annunzio som var känd som Il Duce. Idag, och kanske framför allt här i Sverige, förknippas väl Il Duce direkt till Benito Mussolini. Men under mellankrigstiden så var D'Annunzio "Il Duce" och Mussolini "Il Duce del Fascismo".
En liten o obetydlig iakttagelse. Hur som helst rekommenderar jag boken till alla. Otroligt trevlig läsning.
Hägg är lysande. Ett rörligt intellekt, briljant uppfattning, oerhört kunnig och inte minst underhållande. Det är inte alltid jag håller med honom, men det bara höjer upplevelsen ytterligare. Han hade definitivt platsat i tråden.
En av böckerna som jag läser just nu är hans bok “Svenska förmögenheter”. Bonnier och Wallenberg är de som är med från början...
TV4 ägs av Bonniers.
”Förtroendet för TV4 är dött - en gång för alla”
http://www.svenskafans.com/italien/fortroendet-for-tv4-ar-dott-en-gang-for-alla-478062.aspx
Citat:
Ursprungligen postat av
cyberkalle
Birro Birro många har åsikter om honom det må vara dåliga eller bra men jag gillar honom speciellt för hans religionsåsikter.
...
Eftersom jag följer upp på ämnet Hägg, så läste jag “Gud i Sverige”. Lysande såklart, och där får man också förklaringen till protestanternas fundamentalism. En slags bokstavstroende att bibeln är den enda sanningen, och att man förkastar allt annat. Och att inte ifrågasätta den världsliga makten. Bibeln är den enda sanningen och det räcker med att läsa bibeln och tro. Man behöver inte göra goda gärningar i den verkliga världen.
Man hade husförhör för att kontrollera att alla kunde rapa upp det skrivna ordet. Att inte ifrågasätta. Vilket vi fortfarande lever med. Den genomsnittliga svensken anser fortfarande att de är väl insatta då de kan upprepa vad maktens media deklarerat.
Medan för katoliker så är traditioner och kyrkan minst lika viktigt som bibeln. Vilket gör att man kan hålla en levande debatt. Darwins teorier är såklart accepterade inom den katolska tron, medan det inte fungerar inom den protestantiska eftersom bibeln är den enda sanningen. Det går inte att ändra guds ord.
Den enda lösningen är att förkasta delar av bibeln. Allt större delar. Vilket lett till att det nu finns mängder av präster som inte tror på gud. Utan på ett högre väsen likt New Age. Och den naturliga följden blir naturligtvis Ecco Homo och att förkast allt annat med sin tro. Och snickra ihop något eget som stämmer överens med vad makten tycker just nu.
Från att ha varit kristendomens talibaner så är nu de flesta protestanterna inte längre religiösa.
Dessutom läste jag hans bok “Påvarna”. En genomgång av samtliga påvar fram till idag. Låter fan knastertorrt. Vilket det såklart inte är.
Utan det är målande och underhållande, och lever upp till underrubriken “Två tusen år av makt och helighet”. Lysande.
Nuvarande påven Franciskus gillar fotboll:
http://tubestatic.orf.at/static/images/site/tube/20130521/papst_fussballtrikot_totti_body.5148469.jpg
Och det var under påvens fredsmatch som det gudomliga inträffade:
https://www.youtube.com/watch?v=xxoXXKsnvsA
Och dessutom är det viktigt att få ett grepp om religionen om man ska förstå Italien. Och därmed såklart Calcio.
(22 sekunder):
https://www.youtube.com/watch?v=Cv7v3pMv67M
Trapattoni är med i (eller väldigt nära) Opus Dei. Som för svenne banan förmodligen är mest känd genom genom Dan Browns albino som plågar sig själv (1 minut):
https://www.youtube.com/watch?v=c8V_6M4lmgY
Och Mancini är också riktigt djupt troende. Och det finns såklart massor med mer eller mindre religiösa spelare och tränare i Italien.
Religionen är en naturlig del av livet. Vilket också var en poäng med min scen från Don Camillo. Den kommunistiska borgmästaren gör lagom motvilligt korstecknet.
