Citat:
Ursprungligen postat av
moncalisa
Hemsk läsning om LL´s sista stund i livet. Hur hon slåss för sitt liv allt hon mäktar med, med de krafter hon har kvar. Vilken enorm dödsångest hon måste ha känt, innan hennes 22-åriga liv var över.
Hon skulle lämna lägenheten för att åka till sitt arbete, men istället bär en 25-årig tjej ut henne därifrån i Ikeakassar, sågad i bitar. Vilket fruktansvärt grymt och makabert öde denna unga tjej gick till mötes. Smärtsamt att läsa - omöjligt att förstå.
Ja, verkligen hemskt alltihop!
Tänk om JH medan hon var på väg nerför trappan hade tappat greppet om någon av dessa
kassar eller tyngden av kroppsdelar hade fått någon av dem att gå sönder i botten så att
exempelvis överkroppen med huvud och armar hade farit ut...och någon råkat komma
in genom porten samtidigt...
Sedan misstänker jag att Jonna trots att det gick som det gick; att hon inte lyckades
genomföra sin ursprungliga plan och arrangera mordet som ett självmord ute vid
järnvägsspåret, att hon ej kom undan med hela det förfärliga utan nu får betala
det höga priset för vad hon tog sig för i junigryningen 2014 och fråntas friheten
under ett ansenligt antal år framåt och är allmänt avskydd numera, ändå känner
någon tillfredsställelse i att personen som stod i vägen för den lycka hon föreställde sig
skulle kunna uppnås tillsammans med den "ombytlige" JA, är utplånad för evig tid.
Hon är BORTA. Även om detta faktum inte medger att den där lyckan ihop med JA går
att förverkliga längre.
Men det hat som utvecklades under längre tid gentemot Lovisa antog proportioner
så att det blev helt besinningslöst och till slut måste hon helt enkelt agera ut det
på ett drastiskt sätt och nog blev det drastiskt alltid...
Jag tror alltså att hon egentligen inte ångrar själva dödandet. Faktiskt.
Hon realiserade sin plan att omintetgöra rivalen. Hon hade sysslat med detta i tankarna
ett bra tag. Gjort sina efterforskningar om lämpliga tillvägagångssätt och inte minst
erinrat sig en hel del matnyttigt som förmedlats via den populära serien om mr Dexter
med alla sina sprutor vid sina mångtaliga mordaktioner...
Hon saknar inte sitt offer. Lovisa hade förorsakat henne så pass mycket "lidande" genom
att hänga kvar vid den man som Jonna bara skulle ha för sig själv. Hon hade inte
förstått sitt eget bästa och lämnat killen en gång för alla. Inte ens när Jonna bemödar
sig om att få ihop en längre text på den där ansiktsboken ställd till denna rival där hon
vänligt men bestämt pekar ut hur LL bör agera fortsättningsvis; helt enkelt på klarspråk
dra sin väg fort som fan så att Jonna blir fri denna förbannade börda som denna utgör
i hennes liv.
Några veckor innan avfattas det långa meddelandet men det får ju ingen avsedd effekt;
LL är likväl kvar.
Då återstår "de hårda tagen" och dessa "tag" har vi nu gruvlig kännedom om...