Var försvann vänsterns kamp mot kapitalismen

Ett parti ,V, som tar sin näring ur orättvisor o vars klasskamp numera inskränker sig till förbud om vinster inom välfärden men samtidigt lämnar carte blanche till Bert Karlsson.

Kommunism behöver 4 saker för att fungera.

1. En yttre fiende.
2. En över eller underklass som behöver upplysas om att det finns en klass som är mer klasslös än dem själva även fast dem vet att dem själva är underklass i ideologisk mening.
3. Media som styrker dem i tron att dem har rätt.
4. Berusningsmedel. Som baginbox rödvin ger dem kraft att argumentera mot sanning o förnuft. Ett verktyg som får en avsatt partiledare att skriva ett partiprogram på fyllan som t.o.m. får Ågren att få ångest. Det är ingen tillfällighet att alkohol alltid är lika billig som deras ideologi i ett socialistiskt samhälle.

Vad fick kommunister att ersätta sin huvudfiende kapitalism mot rasism. En naturlig fiende som Rheinfeldt får Sjöstedt att utnämna honom som en lierad i kampen mot rasism, dvs. SD.


Hur har kampen för ett klasslöst samhälle fått detta parti att utse muslimer o niggrer som mer klasslösa än dem själva o samtidigt upphöja dem till landets nya härskare o förebilder. Ett parti som är stolta över äran att få stödja en sossebudget i riksdagen fast dem själva blev ratade i en regeringsbildning. Ett parti som i sin världsbild protesterar mot demokrati genom att protestera mot SD på våra gator men samtidigt vill ingå i en demokratiskt vald regering.

Dvs. Var gick det snett för ett parti som existerar p.g.a. en längtan efter ett klasslöst samhälle som inte tolererar ett parti som vägrar vika sig för deras argument o samtidigt inte vill bli en underklass i ett klasslöst samhälle.

Fråga. Hur kan man hylla en jude o kapitalist som Arschelberg i sin jakt på troll, när han samtidigt berikar sig o blir rik på vänsterns jakt efter oliktänkande. Samtidigt som man själv blivit jagad av sossarna o deras arbetsläger under andra världskriget. Hur kan en ideologi liera sig med en ideologisk fiende i kampen mot SD.

Kort sagt, var gick det fel i kampen mot kapitalism. När man insåg att kapitalbehovet i kampen mot kapitalism enbart kan komma från kapitalet självt eftersom man själva är både ideologiskt o monetärt utfattiga, o att man i sin önskan om pengar måste ändra huvudfiende.

Vad tycker ni om denna fråga.

I en västvärld där priser på bekvämlighet, statusprylar och upplevelser ständligt minskat jämfört med pengavärdet och där de flesta kan unna sig de saker de vill ha, så har hela stödet för västerideologin fått kraftig slagsida.

För 50 år sedan när överklassen var tydligt åtskilld från underklassen, och där underklassen tvingades supa bort sina sorger (med exempelvis billigt rödvin) för att de aldrig skulle kunna nå en överklassnivå.

Idag kan även en kassörska eller städare köpa sig en stor TV, spara ihop till en iPhone 6:a, eller om h*n är korkad köpa motsvarande på dyr avbetalning. En gatusopare kan utan större besvär skrapa ihop pengar under tre månader för att åka med Ryan till Rom en vecka och bo på något billigt hostel. På IKEA kan telefonförsäljaren köpa lite billiga möbler, visserligen av dålig kvalitet, som känns moderna.

Kort sagt så finns det ingen kraft till klasskamp om det man slåss om är att uppgradera sin IKEA-säng till en Hästens, eller om skillnaden ligger i om man sitter lite tajtare i sitt budget-säte på flyget än personerna längst fram i planet: När man väl är i Rom så spelar det mindre praktisk roll hur man kom dit.

Ingen tar till vapen och riskerar sitt eget liv för att kunna få köpa sin 50 tum TV 3 månader tidigare.

Därför har VPK skaffat ny fiende precis som du säger: Rasisterna. Men även den saken haltar för de allra fattigate. De vet att om man tar in ett gäng MENA-människor som behöver läras upp i lågstadie matte, så kommer deras jobb att ryka först. Chansen att en gatusopare eller kassör röstar SD för att h*n vill behålla sitt jobb är nog överhängande.

Därför är VPKs potential idag väldigt liten, vsv.

Vi tänker samma. När den tidigare fiendens kapitalism är en förutsättning för sin egen överlevnad byter man statusprylar o fiende till det som är gemensamt med försörjarnas. Så mycket var alltså den ideologiska kampen värd. Tro fan att man måste dricka rödvin när man för klasskamp på twitter.

Vänstern ville inte det men kapitalet lyckades manövrera förbi dem. Vänstern tvingades att ge upp sin kamp. Genus och feminism är inte vad de vill driva utan vad som blev kvar. Vänsterns strategi byggde på att man hade monopol på arbetskraft. Nästan alla arbetare var med i facket. Facket var en enorm maktfaktor på 60-talet. De kunde stänga vilket företag som helst på en förmiddag. När facket nös hoppade kapitalet. Folk idag underskattar hur fasansfullt rädda kapitalet var för en kommunistisk revolution i Sverige. 1917 så var lojala trupper skickade till Stockholm för att kunna skydda huvudstaden när 590 000 pers deltog i första majtåget.

Kapitalet är smarta och hittade vänsterns svaghet, globaliseringen. Vänstern var för bundna av idéen om att alla arbetare ska förena sig över världen. Det blev för ideologiskt jobbigt för vänstern att motsätta sig globaliseringen. Med globaliseringen togs vänsterns vapen ur handen på dem. Företagen är inte svenska längre utan ägs av någon utländsk fondförvaltare. Försök ringa dem och säga "Hello mister finansman. According to the svenska modellen we have to get some more semesterdagar". Svenska arbetare är redan bland de dyraste i världen. Man flytta produktionen till ett annat land för att komma bort från facket. 150 000 nya oorganiserade arbetare väller in i Sverige varje år. Det går inte att organisera i den takten. Moderaterna krossade vänstern igenom invandringsshock. EU öppnade upp gränserna och gjorde det svårt att bedriva skyddad verkstad i Sverige.

Vänstern kunde inte leverera längre, de kunde ge något till sina medlemmar utan åkte på pisk och mer pisk. Samtidigt kollapsade alla kommunistländerna och vinden försvann helt från deras segel. Kvar fanns ideologer som inte har någon som helst lösning för hur de ska lösa arbetarnas problem eller vinna mot kapitalet. Istället fick de kämpar mot andra former av förtryck som homofobi, transfobi, rasism etc. Dessutom så fick de massor av pengar för att ge upp klasskampen. Istället för att jobba på ett döende fackföbund eller försöka organisera arbetare i Borlänge kan de få ett högavlönat semistatligt jobb med något kulturprojekt. Jag tror att en av anledningarna till varför vänstern är så muppig i dessa frågor är för att de vet att de har gett upp deras stora kamp. De har inte hundratusentals arbetare, de har medelklassaktivister som ägnar sig åt var transvestiter ska kissa. De skäms nog lite.

Idag är SD faktiskt det parti som är mest vänster. De vill skapa monopol på svensk arbetskraft igenom att utestänga utländsk arbetskraft. Det är inte konstigt att de lockar till sig vänsterns väljarbas.

Bra svar, tack. Kommunismen kan inte längre leverera. Klockrent. Man hittar numera sin väljarbas o klasskamp bland desillusionerade kulturarbetare. Det är därför man stödjer en kämpe inom fuckförbunden. En kämpe som uteslöt dem från inflytande o sa fuck you. En uppmaning från den styrande klassen som får dem klasslösa att rösta på deras budget.

Det där är nog pudelns kärna. Som jag framfört massor av gånger här på FB är det ytterst få vänsterledare som lever ideologin som de predikar den.

Tänk utvecklingen:

Hoffa såg ut som en arbetare. Transportgubbarna kunde verkligen identifiera sig med honom och han stod på gatorna och kämpade med dem, fick blåtiror och blödde näsblod med dem. Sen när det kom mycket pengar in i bilden så blev han rejält korrupt.

Under 70, 80 och 90-talen var vänsterledarna parodier av tidigare verkliga arbetare: De stod där med flanellskjortor och slitna brallor, men axlarna var taniga och armarna som stack ut ur skjortärmarna klena. Illusionen var papperstun - bara med fantasi och god tro kunde en riktig lastbilschaffis eller varvsarbetare identifiera sig med dessa klenisar som inte för sitt liv skulle få upp en cementsäck på axeln.

Kort och gott: Ledarna var arbetarskådespelande tjänstemän och övertygade ingen.

På 90 och 2000-talet har ledarna slutat att ens låtsas längre utan använder sina chefslöner till att öppet leva i överflöd, lade sig till med vinkällare och dyra båtar (som i MPs fall dessutom drivs av osolidarisk och olagligt lågskattad Diesel och målas med miljövidriga giftfärger).

Illusionen har spruckit helt, samtidigt som behovet för ideologin minskat dramatiskt av de anledningar som jag skrev om i mitt inlägg ovan.

Men ändå finns det ett politiskt underlag för 15 procent att rösta på MP, V o FI. Även fast Sjöstedt bor i en våning som skulle få en rättrogen kommunist att spy som Eliasson när han ser Jimmie. Vad finns det för spärr som hindrar vänster att rösta högerut när man kan acceptera kapitalistiska excesser i sina egna led. Vad är det som får vänstern att protestera mot SD, men inte får dem att protestera mot Rheinfeldt. Varför är det just rasismen som förenar V o M i dagens kamp. Vad är det som får dem att hata SD så mycket att deras hat mot president Bush i Göteborg för 13 år sedan framstår som en kärleksförklaring. Kan det kanske vara så enkelt att man är vänster när man är ung o höger när man blir äldre. Att demografin hela tiden fyller på med nya. Att dagens unga inte kan protestera mot rika eftersom dem själva liksom de styrande har nya I-fånar. Det enda som idag sticker ut i samhället är SD. Det enda man kan klaga på.

Om du fick en bild på 100 medelmåttiga VPK+MP+FI personer idag skulle du nog se att det var ytterst få med valkar på de stora labbarna på den bilden.

Tjänstemännen som jag skrev om lockade till sig andra marionetter och "arbetarskådespelare" som är med mest p.g.a. "godheten".

Hur många skiftarbetare från industrin tror du bor på Söder t.ex? Det är högborgen för dessa pajaspartier.

Helt klart. Dem är godhetsarbetare. Men var hämtar dessa valklösa arbetare sin politiska näring. De kan ju knappast läst Marx o Engels teorier om godhet i ett politiskt läger i Gulag. Man måste tänka på att dagens godhet inte innesluter etniskt vita fattiga o uteliggare. Vad är det exakt som får dagens godhetskommunister att utse tiggare o solbrända afrikanska välfärdsturister till dagens underklass o kamp mot en vettig invandringskapitalism. Varför underkänner man sina egna mor o farföräldrar i denna kamp, en generation som i många fall får leva på en bråkdel av vad en tiggande zigenare drar in. Där en statsminister försvarar detta med att man kan inte lagstifta mot fattigdom men låter många undersåtar samtidigt leva under socialbidragsnormen. Varför är kommunistisk godhet mot asylanter bättre än SDs antikommunistiska godhet o omtanke mot landets ursprungsbefolkning. Och samtidigt kan man ingå i en ideologisk 7-klöver utan att bli mobbade. Vi börjar närma oss nu.

Det som är kvar av forna dagars vänsterväljare är förutom dessa numera välbeställda innerstadsmänniskor som tycker att "ja men det där med att alla ska ha lika rättigheter och alla är lika värda som i kumminismen låter ju jättebra!", och gamla, numera pensionerade arbetare som "blivit kvar" i sina läror sen 60- och 70-talet.

Samt det patrask som Karl Marx såg som samhällets avskräde; trasproletariet.


Det vill säga, det patrasket som står och skränar på torget och kastar flaskor och dylikt på polisen när SD mfl har möten och/eller överhuvudtaget visar sig ute. Inte sällan kommer det här packet från den lite mer välbeställda övre medelklassen, i någon form av utdragen tonårsrevolt gentemot sina välbetalda och i övrigt ganska lyckade föräldrar.

Tittar man på dessa människor när de är ute i aktion ser man ganska tydligt att det inte är några arbetare, utan allmänt avskum; socialbidragstagare och icke anställningsbara, alternativt folkhögskolestuderande på någon sorts sjukt genusprogram skapat av samma typ av sjuka människor.

Ok. De som idag är Marxs trasproletariat är, enligt den ursprungliga ideologin, samhällets avskräde o motståndare. Dvs ord som SD kunde skrivit. Någonstans på vägen har man förlorat sin ideologi. Motståndet mot kapitalism har ersatts mot motståndet mot sina föräldrar o ett samhälle som försörjer dem för att dem inte kan försörja sig själva. Dvs. Det som tidigare var en fiende är idag en tillgång i kampen mot dagens fiende rasism.

Varför övergavs då kapitalismen som fiende. För att man fick det för bra kanske. Obs. Som jag skrivit tidigare så är väljarbasen 15 procent för MP, V o FI. Är det enbart numera en intellektuell rörelse som uppfyller ett behov av rättvisa o dåligt samvete hos kaffelatte generationen. Det finns trots allt en kärna i lågbetalda yrken. Inom vården o övrig socialsektor. Är dessa låglönegrupper verkligen nöjda med rasismen som ny fiende. Eller röstar man V för att dem vill begränsa vinster i välfärden.

Det ironiska är att Rheinfeldts tal om öppna hjärtan främst faller i god jord hos moderaternas tidigare dödsfiende kommunismen. Numera bildas det oheliga allianser i kampen mot SD. Tänk att jag på min ålders höst skulle få se kapitalism o kommunism tillsammans på barrikaderna mot en gemensam fiende.

Det vi nu ser i vårat land kanske är en konsekvens av omvärlden. Ytterst få länder idag bekänner sig till kommunism o socialism. Är rivandet av Muren 1989 o Ohlys tårar då, slutet på drömmar om ett klasslöst samhälle. Är då vänsterledarens Lars ovilja att sitta i samma sminkloge som Jimmie ett utslag för besvikelsen att få sin politiska oskuld spräckt, och inser att denna ideologiska kraft behöver en fiende som dem styrande redan pekat ut, o samtidigt får dem att sitta i samma soffa som Sahlin utan att misstänkliggöras.

I förlängningen måste man ställa sig frågan om detta byte av fiende hade skett om inte SD hade kommit in i riksdagen 2004 och i förlängningen fick Rheinfeldt o 7-klövern att kyssa o politiskt kopulera MP i en ohelig äktenskaplig säng 2011. Om inte, hade då V idag haft samma fiende.

Det stämmer att vänstern har backat inom den materialistiska fåran efter 1989. Det är ett globalt fenomen som inte är begränsat till Sverige utan förekommer inom vänsterrörelserna i stort sett alla I-länder.

Betyder det att vänstern har accepterat högerns premisser om ett samhälle styrt genom kapitalet? Nej! Det vänstern har förlorat inom materialismen har vi med råge vunnit inom andra fält! Det borgerliga, anti-egalitära, samhället, kan nämligen inte reduceras till en fråga om materiellt ägarskap. Det borgerliga samhället är ytterst beroende av att människor accepterar en rad normer som är instrumentellt konstruerade för att vidmakthålla en viss materiell samhällsordning (jag får här hänvisa till Gramsci).

Vad är då normerna jag syftar på? Tydliga exempel är nationen och kärnfamiljen som överordnad klasskampen, "svenskheten" som fascistiskt försök att få relationen mellan slavdrivare och slav att framstå som harmonisk. Detta är något som borgerligheten (SD undantaget) ej längre försvarar. M är fullt upptagna med att diskutera skattenivåer.

Till sist har vi också den lilla detaljen att finansen idag är mer obunden av landgränser än någonsin tidigare. Förändringar måste därför ske globalt.

Har modern vänster då övergett kampen mot kapitalismen? Tvärtom, strävan efter frigörelse sker dock på en annan spelplan än tidigare. Istället för att välta trädet drar man upp det med rötterna. Till skillnad från rasisterna har vi nämligen lärt av våra misstag.