Var försvann vänsterns kamp mot kapitalismen

Den liberala hegemonin har varit så stark de senaste årtiondena att "vänstern" har varit tvingade på defensiven. De har bara försökt att inte tappa rättigheter som den ursprungliga arbetarrörelsen gav sina liv för.

Tyvärr har många ur arbetarklassen även dem dragits med i högerhetsen och blivit till klassförrädare och röstar på borgerliga partier som SD. Dessa borde skämmas eftersom deras förfäder skulle skämmas över vilket högertramsparti de röstar på.

"Vänstern" måste tillbaka till fokus på den materiella kampen, stärka arbetarrörelsens infrastruktur, radikalisera kampen, våga ta konflikt igen och sluta säga ursäkta för att man vill uppnå arbetarmakt. De identitetspolitiska frågorna som antirasism, miljö, feminism osv kommer hänga med av bara farten om fokus läggs på den materiella kampen.

Men vi kommer snart igen, över Europa börjar kommunismens spöke att sprida sig igen. Syriza är största parti i Grekland, Podemos största i Spanien på bara 9 månader och nu är Sinn Fein störst på Irland. Otänkbart för 5 år sedan.

Jojo, allt det där är bra och fint, men vem är vänstern till för idag?

När vänstern representerade, eller påstod sig presentera, arbetarna fanns det åtminstonne en koppling till produktionen d.v.s. skapande av värde.

Om, som vi konstaterat i tråden, vänster INTE är till för varken arbetarna, tjänstemännen, cheferna, ägarna eller styrelsemedlemmarna längre så fyller vänstern ingen nisch, i alla fall ingen nisch som är populerad med någon grupp av individer som är involverade i skapande av materialistika värden.

Det är faktiskt precis det vi ser i samhället idag: Vänsterfolk förekommer i princip bara i MSM, arbetslösa, kulturfolk, statliga tankesmedjor, eviga vuxenstuderande m.m. Det som dessa verksamheter/grupper har gemensamt är att de lever på almosor och skatter: Presstöd, bidrag, statliga fonder och budgetar. Allt det här generarar ingen vinst i samhället.

Varje gång vänstern kommer på tal så är det (nästan) alltid samma visa: Av någon outgrundlig anledning så försörjer de sig på andras pengar och bidrar föga själva!

När det blir dåliga tider så kommer resurserna för sådana här verksamheter skäras i tidigt.

För skall man vara lite krass, och det blir man alltid då tiderna blir dåliga, så klarar sig Sverige alldeles utmärkt om alla vänstermännskor hypotetiskt/magiskt försvann för gott över en natt.

Fast varje gång någon tror detta så betyder det oftast att du själv inte är arbetarklass. Om du hade varit det så hade du haft kontakt med arbetarrörelsens organisationer i antingen din uppväxt eller under ditt arbete. Mycket sker just bland gräsrötterna, det ger inga direkta mediarubriker de utbildningar som till exempel ABF eller folkhögskolorna genomför, eller den scoutverksamhet som Unga Örnarna fortfarande bedriver. Eller alla Folkets Park-aktiviteter som fortfarande pågår. Allt det tillhör fortfarande arbetarrörelsen. Eller alla tiotusentals som är förtroendevalda för facket.

Det är så roligt med folk som är totalt frånkopplade från all sorts arbetarklassliv men fortfarande tror sig vara legitimerade att uttala sig.

Även om arbetarrörelsen inte är lika radikal och framåt som den borde vara så är det ingen som helst ursäkt att röra sig mot klassförräderi. Organisera dig för arbetarklassen istället.

Det man förlorat i kampen mot kapitalism tar man igen genom att profilera sig i andra frågor som kapitalismen för som en ursäkt eller förutsättning för kapitalism. Det förklarar varför feminismen är en vänsterfråga. Framgångsrikt t.o.m. Har fått även borgerliga politiker att bli feminister.

Borgerligheten har gett upp kampen om kärnfamilj o nation. Helt klart. Batra har skrivit att ett foto från rymden på jorden visar inga gränser. Det har människan skapat. Precis som kapitalismen idag har inga gränser. Det tror jag är huvudorsaken till att moderaterna har lämnat walkover i denna fråga.

Det var ett misstag att angripa kapitalismen direkt. Då var det också ett misstag att angripa USA o dess imperialism. Efter att halvafroamerikanen Obama blev president läser man numera ingen vänsterkritik mot grannen i väster. Man insåg att kritik mot en tidigare hatad politik skulle vara rasistisk.

Man drar upp kapitalistträdet med rötterna genom att ta bort det som förankrar kapitalismen i jorden. Dvs. kampen har bara bytt inriktning, inte försvunnit.

Jag hänger med i resonemanget. Man måste sluta be om ursäkt för att man vill ha arbetarmakt. Problemet som jag ser det är att mängden arbetare ständigt minskar genom teknisk utveckling o företagens flytt till utlandet o dagens ägare kommer från Kina, typ Volvo Personbilar. Jag tror det är svårt att ta makten när man märker att ens arbetskamrater ofta är statssubventionerade o allt fler inkvoterade. Det är orsaken till att man i viss utsträckning röstar på SD tror jag.

Dagens arbetare som röstar på V o övrig vänster upplever jag i VISS mån som friställda arbetare som numera jobbar som tjänstemän, eller intellektuella arbetare som journalister o politiker. Arbetarmakt idag är mer som en intellektuell kamp än en kamp från valkiga händer. En åskådning som avlönas av deras motståndare kapitalism. Har jag fel så slakta gärna mina åsikter med nya inlägg.

Fetade lite. Så du menar att "riktiga arbetare" är de som sysslat eller sysslar med de fetade sakerna ovan? Hur många under 30 är arbetare med den definitionen tror du?

"Allt det tillhör fortfarande arbetarrörelsen" skriver du, men det handlar ju om relativt marginaliserade fenomen och aktiviteter, vilket är delvis vad denna tråd handlar om: Hur förlorade vänstern nästan all makt och folkligt stöd?


Lägg av med Ad Hominem, det är ett anti-intellektuellt sätt att argumentera. (Varför? Parallellen till ditt resonemang ovan är att man inte kan ha rätt till en åsikt om kvinnlig omskärelse om man inte blivit utsatt för det själv eller haft en dotter som fått klittan bortklippt.)


Det finns ingen arbetarklass i Sverige länge. Det finns en liten tynande vänster, men det finns inga som identifierar sig som "arbetare" i vänsterns mening längre.

[quote=SkepticsLTD|51220138]Fetade lite. Så du menar att "riktiga arbetare" är de som sysslat eller sysslar med de fetade sakerna ovan? Hur många under 30 är arbetare med den definitionen tror du?

"Allt det tillhör fortfarande arbetarrörelsen" skriver du, men det handlar ju om relativt marginaliserade fenomen och aktiviteter, vilket är delvis vad denna tråd handlar om: Hur förlorade vänstern nästan all makt och folkligt stöd?



Lägg av med Ad Hominem, det är ett anti-intellektuellt sätt att argumentera. (Varför? Parallellen till ditt resonemang ovan är att man inte kan ha rätt till en åsikt om kvinnlig omskärelse om man inte blivit utsatt för det själv eller haft en dotter som fått klittan bortklipp



Det finns ingen arbetarklass i Sverige länge. Det finns en liten tynande vänster, men det finns inga som identifierar sig som "arbetare" i vänsterns mening längre.[/QUOT


Svar


Om man utgår från detta inlägg har kommunismens handgripliga agerande mot kapitalism förbytts till en ideologisk kamp som samtidigt indirekt tar avstånd från dess historia av valkiga arbetare eftersom dem inte längre finns.

Som i ett tidigare inlägg. Man gjorde tidigare fel, o har lärt sig av sina misstag. Idag inriktar man sig på att bekämpa kapitalismens genom att dra upp dess rötter i insupande av den näring som föder den.

Då måste ju slutsatsen bli att kampen mot kapitalism har blivit kampen mot densamma men med andra uttryckssätt. Man måste alltså ersätta kapitalism med andra ord för att fånga dagens s.k. arbetare som i bokstavlig mening inte längre finns. Intressant. Frågan är om alla som idag röstar på vänstern är medvetna om att det samtidigt är en kamp mot kapitalism. Ett ord som inte längre används men samtidigt är syftet med det hela.

Riskerar man rent av att vänsterns kamp om väljare till slut utesluter kampen mot kapitalism. Kan det vara svaret på frågan varför kampen försvann eller kommer att försvinna.

Eller är det som en annan skribent skrev. Vänstern är på tillbakagång i Europa i flera länder. Kampen är inte slut.

Kan du ge ett exempel på manifestationer av detta "rotuppdragande"? Jag hör vad du säger men kan inte relatera.


Delvis kanske. MP är det enda parti, mig veterligen, som är helt öppna med att det kan tänka sig lägre levnadsstandard för att nå sina mål. Det är dock positivt att inte blunda för konsekvenserna av sina övertygelser tycker jag.

Ang manifestationer Jag kan inte heller relatera. Det är ett citat ur en tidigare skribents text i denna tråd. Alltså inte min åsikt utan något som jag spann vidare på.

Arbetarmakt betyder alltid samma sak, det vill säga arbetarklassens demokratiska kontroll över produktionsmedlen.
Arbetarklassen är de som inte äger produktionsmedlen utan vi som måste sälja vårt arbete för att överleva. Det är precis lika många idag som tillhör arbetarklassen som för 80 år sedan, troligen fler till och med eftersom att bondeklassen dött ut.

Det du talar om är snarare att vi fått mer av ett tjänstesamhälle istället för ett industrisamhälle, men detta är också till stor del en myt. Industrin är fortfarande central och minst en tredjedel av alla arbetare idag jobbar inom industrin, inte mycket mindre siffror än för 50 år sedan. De som arbetar inom tjänstesektorn är även dem arbetarklass, vår kamp för arbetarmakt över produktionen är fortfarande densamma. Det enda som behöver formuleras om är hur vi ska lyckas organisera arbetarklassen inom tjänstesektorn och hur vi bedriver kamp inom dessa områden. Hur organiserar vi arbetarklassen när vi knappt kan få en fast anställning och slussas runt på bemanningsföretag osv.

Hela ditt inlägg stinker av klassförakt, du är uppenbarligen ej arbetarklass men ändå tror du att du har någon som helst koll på vi som lever arbetarklassliv. Du säger till och med att det inte finns någon arbetarklass i Sverige? Jaha, jag visste inte att den stora majoriteten inte behövde sälja sitt arbete för en lön längre? Har vi fått ett klasslöst samhälle plötsligt där lönearbetet är utrotat? Nej, verkligen inte. Det du försöker är att sprida ren högerpropaganda som är total falsk och helt verklighetsfrånvänd.

Ja, arbetarklasskultur inbegriper i högsta grad fortfarande arbetarrörelsens organisationer vare sig du vill det eller inte. Arbetarklassen är fortfarande organiserade inom facket, går och bedriver kurser inom ABF, går utbildningar på folkhögskolor, bedriver verksamhet inom Folkets Park, går på Folkets Park, eller har barnen med i Unga Örnars aktiviteter med 20000 medlemmar. Det är inget isolerat fenomen, det är fortfarande en verklighet för arbetarklassen i Sverige.

För det första: Håll dina vänsterreligiösa känslor i styr. Jag bryr mig inte vad du tror att du vet om mig eller tycker om mig det minsta. Andra som läser den här tråden ser nu att du nu gått på rent personangrepp, Ad Hominem, och det gör inte att du vinner varken sak- eller publikpoäng i ett intellektuellt sammanhang.

För det andra så är jag enligt dina kriterier ovan arbetare precis som alla andra. Jag lyfter också lön och är beroende av mina arbetsgivare.

För det tredje: Jo, klassamhället är till stor del utrotat eftersom vi i Sverige har så liten lönespridning så att även de med minst lön kan unna sig semestrar, hobbys och annat på en nivå som aldrig tidigare gått! Även om du har minimilön i Sverige idag så kan du flyga utomlands och du kan gå en kväll på restaurang någon gång då och då. Så har det aldrig varit mellan fattiga och rika i historien! Aldrig har det varit så jämnlikt. För bara omkring 100 år sedan var det ett once-in-a-lifetime-projekt att åka till till nordamerika. Folk sålde sina gårdar för biljetter till familjen! Idag kan man köpa biljetter för 2500 spänn ToR över atlanten! Visst kan det ta några månader men visst fan kan en kassörska åka dit med lite anträngning idag utan att behöva bli av med hus och hem.


Jag säger inte att dessa fenomen inte existar i Sverige idag. Jag säger att de är totalt marginaliserade och helt ojämförbara med sin roll från 1900-talets början, fram till 70 eller 80 talet.