Askersund: Styckmordet på Lovisa Lindh, 2014-06-18

Andra saker av det hon uppger går också att ifrågasätta med hjälp av andras uppgifter. BOs ska enligt MGM ha gett ifrån sig "små gnyenden". Ändå har dessa ljud varit tillräckliga för att inte bara en, utan två grannar tar sig ut i trapphuset och undrar vad som står på. Den ena grannen berättar att det låter som "en tjej skriker förskräckligt, som att hon blir piskad". Förloppet verkar relativt utdraget och MGM har många chanser att avbryta det hon företar sig.

Inte alls nödvändigt, eftersom händelseförloppet förefaller nästan panikartat. Dessutom med en granne som ringer på dörren och står ute i trapphuset och undrar vad som pågår.

Bra advokat dessutom, och är så mycket i händelseförloppet som sker slumpartat och helt pekar i motsatt riktning av något planerat. Det faktum att flera vittnen oberoende av varandra kommer kunna styrka linjen att LL gett sig på JH vid åtminstone ett par tillfällen tidigare kan ytterligare spela i händerna på försvaret.

Tror att JH spenderade dagar med att googla alla möjliga sorters lösningar och till slut kom fram till att ingen av dom var realistiskt genomförbar för henne, men vägrar ändå ge upp tanken på JA och bestämmer sig därför att det är på tiden att hon står upp för sig själv också, och åker dit i något slags naivt tillgrepp för att ''skrämma'' LL och visa att hon minsann kan hon också. Sen går allt åt helvete när LL kommer ut genom lägenhetsdörren. Som sagt vi talar om en såpopera som pågått i ungefär tio månaders tid och där JA lekt med både LL och JH och lovat dom en framtid tillsammans med honom, omständigheter som ytterligare försvåras över att JH blir gravid med JA och får ett missfall. Samt att JA spelar det som att han bryr sig om JH tills dess att han är säker på att barnet borta och sedan skjuter bort henne igen.

Är så tröttsamt med alla armstöds psykologer som på sin höjd läst psykologi A i gymnasiet och nu ser ''psykopater'' i varenda gathörn. Är fascinerande att så många människor har detta behov av att skapa ''monster'' allt för att dom skall kunna leva vidare i sin trygga bubbla. Detta är snarare kulmen av cirka 5 år av ohälsosamma relationer av olika slag där förloppen eskalerat iväg och blivit mer och mer destruktiv.

Vad som fått JH att tvärt bryta sina tidigare mönster av relationer (problematiken vittnas bara ha funnits tillsammans med JN och JA, inte i någon av hennes tidigare) och istället sökt sig till mer risktagande går att spekulera om, men att hon mått dåligt i flera års tid är det inte överdrivet svårt att se bara genom att skumläsa det hela.

Detta låter i mina ögon som det scenariot som låter närmast sanningen.

Det mesta som sker efter det första tumultet ute i trapphuset och sen fram till att hon dör verkar bara vara totalt kaos, inte alls planerat eller vad hon räknat med. Så som jag läser det så slår paniken till direkt efter första slaget, när Lovisa inte faller ihop som planerat.. "jag ville bara hon skulle vara tyst." Eller liknande säger hon ju i förhör. Då är det redan försent att ändra sig.

Resten går på någon sorts autopilot. Som att, har jag väl börjat får jag se igenom det till slutet.

Jag ser inte en kallblodig mördare som utstuderat och planerat det som nån dexter-kopia. Det känns mer som en människa som mår sämre och sämre, blir mer och mer desperat, som tillslut når nåt slags vägskäl och ger upp.

Med det sagt vill jag även säga att jag inte försvarar hennes agerande på något vis, även om det kanske låter så. Jag tycker det är förjävligt det som hände. Tragedi utan dess like.

Inte alls nödvändigt, eftersom händelseförloppet förefaller nästan panikartat. Dessutom med en granne som ringer på dörren och står ute i trapphuset och undrar vad som pågår.

Bra advokat dessutom, och är så mycket i händelseförloppet som sker slumpartat och helt pekar i motsatt riktning av något planerat. Det faktum att flera vittnen oberoende av varandra kommer kunna styrka linjen att LL gett sig på JH vid åtminstone ett par tillfällen tidigare kan ytterligare spela i händerna på försvaret.

Tror att JH spenderade dagar med att googla alla möjliga sorters lösningar och till slut kom fram till att ingen av dom var realistiskt genomförbar för henne, men vägrar ändå ge upp tanken på JA och bestämmer sig därför att det är på tiden att hon står upp för sig själv också, och åker dit i något slags naivt tillgrepp för att ''skrämma'' LL och visa att hon minsann kan hon också. Sen går allt åt helvete när LL kommer ut genom lägenhetsdörren. Som sagt vi talar om en såpopera som pågått i ungefär tio månaders tid och där JA lekt med både LL och JH och lovat dom en framtid tillsammans med honom, omständigheter som ytterligare försvåras över att JH blir gravid med JA och får ett missfall. Samt att JA spelar det som att han bryr sig om JH tills dess att han är säker på att barnet borta och sedan skjuter bort henne igen.

Är så tröttsamt med alla armstöds psykologer som på sin höjd läst psykologi A i gymnasiet och nu ser ''psykopater'' i varenda gathörn. Är fascinerande att så många människor har detta behov av att skapa ''monster'' allt för att dom skall kunna leva vidare i sin trygga bubbla. Detta är snarare kulmen av cirka 5 år av ohälsosamma relationer av olika slag där förloppen eskalerat iväg och blivit mer och mer destruktiv.

Vad som fått JH att tvärt bryta sina tidigare mönster av relationer (problematiken vittnas bara ha funnits tillsammans med JN och JA, inte i någon av hennes tidigare) och istället sökt sig till mer risktagande går att spekulera om, men att hon mått dåligt i flera års tid är det inte överdrivet svårt att se bara genom att skumläsa det hela.

Mitt fetade: Jag börjar där för om man inväntar sitt offer så har man ett uppsåt när man dessutom är beväpnad med en hammare, alltså händelseförloppet när kvinnan bragtes om livet.

Hon (offret) fick en smäll i huvet när dörren öppnas och misshandeln fortsatte i hallen, GK hämtar ytterligare ett vapen som anses enligt egen utsaga vara vassare, orsaken till detta är givetvis att tillfoga offret ännu större skada. Där har vi ett uppsåt och likgiltighetsuppsåtet ramlar in när hon fortsätter misshandeln med nytt vapen samt sedan lämnar offret att dö. Hon förstår att offret kommer att dö genom stickskadorna om inte hammarslagen skulle ha räckt till.

Sen att grannen ringer på dörren är inte ett dugg förmildrande för hon vet precis vad att göra, "tysta offret" och det gör hon utförligt. Efterföljande griftefridsbrott kommer konsumeras av mord/dråp så det är egentligen av sekunda betydelse i åtalet.

Att de rykt ihop tidigare har i sammanhanget (brottet) ingen betydelse då hon inte alls behövde invänta offret utan kunde plinga på och helt enkelt säga, jag vill prata med dig om XX.

Advokaten vill givetvis få det till att det inte var uppsåt, det är advokatens jobb.

Framåt slutet, inte i början. JH vittnar också om det grannarna hört, att det varit ett väldigt liv på LL och att hon fäktat, skrikit och haft sig. Därav att hon använder badlakanet för att försöka ''tysta'' henne. Och relativt utdraget? av dom tidsangivelser som finns så är det över på några minuter.

Ja, det här med uppsåt är som sagt en bedömningsfråga.

Med "relativt utdraget" jämför jag t.ex. med ett pistolskott.

Jag förstår vad du är ute efter -- man skulle kunna se det som 1 sammanhängande händelse. I synnerhet verkar MGM ha gjort just det. Och det är inte oviktigt med tanke på uppsåtet.

Jag spekulerar dock att många människor, i synnerhet dem som inte har uppsåt att döda, ser det som flera händelser och skulle verkligen ha tagit chansen att avbryta det pågående förloppet långt innan det skulle släpas på kropp och stängas ytterdörr, brottas, släpas kropp in på toan, tystas med badlakan och stickas trubbiga knivar, fortsättningsvis hämtas vass kniv från annat rum och sedan gås tillbaka och avslutas med nämnda kniv.

Ja, det här med uppsåt är som sagt en bedömningsfråga.

Med "relativt utdraget" jämför jag t.ex. med ett pistolskott.

Jag förstår vad du är ute efter -- man skulle kunna se det som 1 sammanhängande händelse. I synnerhet verkar MGM ha gjort just det. Och det är inte oviktigt med tanke på uppsåtet.

Jag spekulerar dock att många människor, i synnerhet dem som inte har uppsåt att döda, ser det som flera händelser och skulle verkligen ha tagit chansen att avbryta det pågående förloppet långt innan det skulle släpas på kropp och stängas ytterdörr, brottas, släpas kropp in på toan, tystas med badlakan och stickas trubbiga knivar, fortsättningsvis hämtas vass kniv från annat rum och sedan gås tillbaka och avslutas med nämnda kniv.

Tycker du placerar dig själv på en alldeles för hög pedestal nu. JH har uppenbarligen sett sig som underlägsen LL och att hon ej skulle ha något direkt att sätta emot denna starkare person. Hade du någonsin ens befunnit dig i en situation som kan liknas vid ''live'' så skulle du begripa att det inte finns tid till tanke alls egentligen. Du har ett stress påslag utan dess like, samtidigt som du har adrenalin som flödar, lyssna på lite utsagor från människor som befunnit sig i sådana situationer.

Det är reflexer och instinkter hela vägen som styr, och händelseförloppen går ihop, många inbillar sig att du utan problem klarar av att redogöra sådant i efterhand och att det fungerar som en ''film'' det är snarare som en rulle diabilder som matas där du får bildrutor bara att tillgå när du sedan skall försöka pussla ihop det i din hjärna. Som det låter så har grannen dessutom varit ett faktum genom hela förloppet.

Ja, det stämmer att jag aldrig har varit i en liknande situation.

Det är också svårt för mig att fortsätta resonera när du tar fram ditt piedestal-argument. Du kanske har 100% rätt, som sagt svårt att bedöma häruppifrån. :-)