Absolut ondska enligt dig?

Kan man göra den liknelsen om man bortser fri vilja och accepterar den som en illusion?

Jag tycker det är hyfsat ondskefullt att exempelvis tortera någon, även om man skulle få ut en belöning av det. Så, nä, din definition haltar -- ändamålen helgar inte alltid medlen.

Vad du väger in med din egen tolkning är inte en definition av Absolut Ondska.

Ja, såklart. Ondska existerar bara hos ett subjekt, såsom en människa. Antingen slutar vi använda begreppet, eller så behåller vi det och låter var individ själv tillskriva världen rätt och fel; ondska och godhet.

Jag tror TS söker svaret på vad är ondska är i sin mest absoluta form. Bortom moral, dygder och kollektiva begrepp.

Ingen människa är absolut ond -- förutom Stalin. Där har vi vår absoluta ondska. Enligt mig, då.

Stalin? Really? Bara för att han råkade vara politiskt intresserad och inneha det högsta ämbete i Sovjet under andra världskriget, det gör väl inte honom automatiskt ondare än tex seriemördare?

aah exempelvis hitler var väl igentligen väldigt sjuk i skallen liksom !

Om vi antar att ondska står i motsats till godhet tycker jag man kan definiera en absolut ond person som en sådan som kan identifiera det absolut goda, och sedan göra allt i sin makt för att förhindra detta goda.
Problemet med en sådan person är att den känner sig fulländad även i ett vakuum: om ondska endast är icke-godhet är ett tomt rum fullständigt ont.

Om man inte är nöjd med detta måste man försöka sig på att definiera ondska utan att ställa den i relation till godhet: och det blir uppenbarligen mer problematiskt. Vi kan börja med att anta att det trots allt finns ett visst samband. T.ex. kan man säga att godhet är en metod vilken leder till lycka, och ondska är en metod som leder till lidande. Även om lidande och lycka står i motsats till varandra behöver dess respektive metoder inte göra det. Nu har vi alltså särställt ondska från godhet; vi har sagt att ondska är per definition den metoden som leder till maximalt lidande. En ond person är alltså en som gör allt i sin makt för att maximera lidande.

Men även detta räcker väl inte. Vi är benägna att koppla ondska och godhet till ett state of mind, och tycker inte att handlingar räcker, utan dessa måste kopplas till en viss sinnesstämning. T.ex. vill vi inte säga att en person som blivit tvingad att göra onda handlingar är ond, men den som tvingar däremot, den är ond, trots att denna personen inte har utfört dessa handlingar. Alltså kan man vara ond utan att direkt genomföra onda handlingar, och man kan vara icke-ond även om man genomför onda handlingar. Detta verkar leda till att det endast är sinnesstämningen som avses när man pratar om ondska.

Kanske denna sinnesstämning är vad vi kallar intention? Om man har intention att maximera lidande, då är man ond. Men, är den som sitter på sitt rum och planerar 10 personers lidande mer ond än den som handlar så att 9 personer lider? Eller är det först när de 10 lider som den första personen blir mer ond än den andra?

Det verkar som att ondska intuitivt trots allt innebär ett samband mellan intention och handling.
För att svara på frågeställningen menar jag då att de egenskaper som den absolut onda personen besitter är:
1. Har gjort allt i sin makt för att maximera lidande och har haft intention till detta
2. Har intention till att maximera lidande i framtiden

Då får man avskriva mänskligheten alla andra värderande termer också, för att vara konsekvent. Ingen är isåfall längre ansvarig för något, ingen är längre god eller ond -- alla är uppvridna urverk, eller marionetter: och att reagera känslomässigt på mänskliga robothandlingar över huvud taget skola man då icke göra!

En sådan beskrivning är förvisso sann, men språket är inte anpassat efter hur världen ter sig, utan efter hur vi beskriver och värderar den i enlighet med våra illusioner.

Det är ju även, i praktisk mening, oväsentligt huruvida en person begår en ond handling p.g.a. den metafysiska omöjligheten fri vilja, eller p.g.a. nervsignaler. Personen är ett lika stort hot mot vad som anses vara god sed, oavsett.

Hur låter de?