Kalmar: 62-åriga Göran Lundblad försvunnen 31 aug 2012 (hittad mördad)

Sakletarn har troligtvis mer rätt än han anar.
Troligtvis går allt relativt planenligt, efter Å T och M T's planer i alla fall.
Eftersom plan A inte fungerade fullt ut fick plan B i stället gälla.
M T kommer att troligtvis endast att dömas före griftefrid = villkorlig dom.
M T eller någon annan kommer att "försäga" sig så pass mycket att S L kommer att bli den ansvarige och dömas till fängelse.
Vincent i sin tur kommer att få S.L's del av arvet = runt 30 miljoner.
M T är förmyndare för Vincent, vilket i sin tur innebär att Å T och M T räknar med att plocka dessa 30 miljoner, därefter kan det t.o.m. kanske vara lämpligt med en "liten" olycka för pojkstackaren.
Vad tror ni inte en T-bladare kan göra för 30 miljoner.
Både Å och M är fullt kapabla att göra vad som krävs, ingen större skillnad att skjuta någon eller köra ihjäl något, framförallt inte när det står så mycket på spel.
M T är totalt hänsynslös när det gäller djur, det vet alla, och detta har han ärvt från sin fader.

Men får sonen verkligen ta del av arvet? Med tanke på att han inte ens var född (eller "tillverkad") när mordet skedde?
Vet att det avhandlades tidigare i tråden, men har ingen möjlighet att leta rätt på det just nu.

Så här är det.

Arv kan bara tagas av den som lever vid arvlåtarens (GL:s) död eller hade avlats dessförinnan. Om SL anses ha med GL:s död att göra ska hon, i arvshänseende, anses avliden före GL.

1 kap. Om rätt att taga arv
1 § Arv kan tagas endast av den som lever vid arvlåtarens död; dock må barn, som är avlat dessförinnan, taga arv, om det sedermera födes med liv.

Huvudreglen är alltså att man måste leva när arvlåtaren dör för att kunna ta arv. I 2 kap. 1§ ÄB finns det ETT undantag från denna regel som säger att även om man inte levde vid arvlåtarens död så kan man leda arv vidare, s.k. istadarätt.

2 kap. Om skyldemans arvsrätt
1 § Närmaste arvingar på grund av skyldskap äro arvlåtarens avkomlingar (bröstarvingar).
Arvlåtarens barn taga lika lott. Är barn dött, skola dess avkomlingar träda i dess ställe, och skall var gren taga lika lott.

Alltså, har SL en "avkomling" som var född vid GL:s död så kan denna träda i hennes ställe (SL:s arv från GL leds då vidare till sonen).

Genom en död bröstarvinge leds arv bara vidare till bröstarvingens egna avkommor (dvs bröstarvingens bröstarvinge). Man stannar hela tiden i första arvsklassen. Man kan som avliden inte leda arv vidare till andra arvsklasser.

Nästa paragraf i ÄB ser ut så här:

2 § Finns det inga bröstarvingar, tar arvlåtarens föräldrar hälften var av arvet.
Är någon av föräldrarna död, delar arvlåtarens syskon den förälderns lott. I ett avlidet syskons ställe träder dess avkomlingar, och varje gren tar lika lott. Finns det inga syskon eller avkomlingar till dem, men lever någon av arvlåtarens föräldrar, tar den föräldern hela arvet.

Här är vi tillbaka till att se saken ur GL:s perpektiv igen eftersom det är han som är arvlåtaren (SL är inte arvlåtare, hon är arvlåtarens barn/bröstarvinge). Har GL inga bröstarvingar så tar hans föräldrar hälften var av arvet. Nu har ju dock GL en bröstarvinge i livet, ML, och då blir det hon som ärver rubb och stubb eftersom GL är ogift. Så länge det finns arvsberättigade i första arvsklassen (bröstarvingar) så går man aldrig vidare till andra eller tredje arvsklassen (om det inte finns testamente med särskilda legat förstås).

Vilket leder oss till nästa missuppfattning. Makar ärver varandra. 3 kap ÄB.

Ponera att A och B är gifta. B dör. Om A då inte ärvde B skulle B:s del av giftorättsgodset gå till allmänna arvsfonden om det inte fanns något testamente. Så är det inte, A ärver B. Detsamma gäller om A och B bara har gemensamma barn. Även där ärver A alltihop och barnen får vänta tills A gått bort med att få ut sitt arv. Det enda undantaget från makes arvsrätt är om det finns särkullbarn. Då har särkullbarnet rätt att få ut sin arvslott direkt ur B:s kvarlåtenskap alternativt om barnet avstår så har det rätt till efterarv när A går bort.

3 kap. Om makes arvsrätt; så ock om rätt för den först avlidne makens arvingar i boet efter den sist avlidne maken
1 § Var arvlåtaren gift, ska kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken. Efterlämnar arvlåtaren någon bröstarvinge som inte är den efterlevande makens bröstarvinge, gäller dock att makens rätt till kvarlåtenskapen omfattar en sådan arvinges arvslott endast om arvingen har avstått från sin rätt i enlighet med vad som anges i 9 §