Mina tankar om Madi
Jag är övertygad om att Madi har någon störning som stämmer med att hon, som Rami har sagt, kan vara hur fin som helst sånär som på dessa raseriutbrott.
Det är ju så att olika typer av personlighetsstörningar ofta blir något mindre tydliga hos flickor, som socialiseras på ett helt annat sätt än pojkar gör och det är, tänker jag, mer tydligt i de traditionella samhällena (historiskt alltså även hos oss) då flickorna slussas in i kvinnornas värld där de traditionella kvinnoidealen odlas och förfinas. Mycket av det som ryms under begrepp som empati, idén om kvinnan som vårdande, milt fostrande och ständigt bekymrad om andras välbefinnande ritualiseras i hushållen, i umgänget kvinnor emellan och de riterna skyler över personlighetsbrister ganska väl. Den som vill vara en god kvinna gör vad en god kvinna ska göra, vare sig hon egentligen trivs med det eller inte. Är hon plikttrogen så blir ändå hennes framgångar i det hänseendet belöning nog.
Det är alltså inte alls otänkbart att Madi och Madleen hade det jättetrevligt tillsammans, att hon var genuint fästvid Yara (som det verkade) och att Rami mest såg det goda i henne i den gamla hemvanda miljön. Visserligen hade hon sitt humör, men det uppvägdes av hennes andra kvaliteter eller ansträngningar.
Vi vet inte vem som tog initiativ till skilsmässan, om det var hon eller hennes man (även muslimska kvinnor kan få skilsmässa även om det sitter hårt åt)
Om hon trots allt var så annorlunda att hon blev illa sedd inte bara på grund av skilsmässan, då hade hon mycket att bygga upp igen. Rami gifte sig med henne trots att hon var skild och trots att hon var humörfrisk, vilket säkert var ett första steg mot ett slags upprättelse för henne själv.
Ett andra steg kan ha varit att ordna det för både sin egen familj och för syskonen. Hennes här förmenta nästan yrkesmässiga människosmuggling tror jag är helt överskattad i detta forum. Hon for inte som en skottspole mellan två kontinenter för att berika sig själv. Det var nog snarare mycket enklare: hon råkade ha kontakter med folk som kunde och hon utnyttjade de kontakterna. Med mer eller mindre hela den Madiska familjen här hoppades hon kanske på en ny tillvaro i storfamiljens famn.
Så blev det nu icke. De skingrades och det verkar som om just ingen stod ut med henne. Hon kunde alltså inte "köpa tillbaka" familjen utan stod helt isolerad utanför det "kvinnonät" hon var van vid och hoppats på.
Det är en enorm omställning att bli helt ensam i de typiska "kvinnosakerna" och överlämnad, på nåd och onåd, till ett offentligt nätverk som är delvis svårbegripligt (både språkligt och kulturellt) och känns kliniskt och kallt. Dessutom var hon mammaledig och ingen hade just andra förväntningar på henne än att hon skulle amma och byta blöjor. Jag kan föreställa mig att det var hon själv som kom på idén att stjäla och att hon tog med sig Li***Isl*** för att impa, i stället för tvärtom (vilket jag trott mer på förut). Det var hennes enda spänning här i livet. Hon behövde kanske lite sådan?
Hon blev ensam med sitt och jag tror att Rami hade föreställt sig att hon som verkade så stark skulle klara ut sin egen situation medan han byggde upp sitt nya liv.
Mellan frust, galenskap och någon typ av personlighetsstörning kom hon till vägs ände genom ett raseri som bara "snöbollade". Allt det hon tagit på sig, även "importen" av Yara, växte henne över huvudet. Hon låste sig i självförakt och förtvivlan och hade ingenstans att gå.
Allt detta för att sammanfattningsvis säga att jag tror att allt är mycket enklare än många av er vill få det till.
Raseriutbrott på svenska, för den som vill få jämförelser inom räckhåll
(FB) Raseriutbrott