Ställ era random astronomifrågor

Den totala mängden ljus (storleken) x ljusstyrkan får man räkna. Precis. De får samma am.

Inte på den korta tiden. Däremot har vi idag jon-motorer, som joniserar en gas till plasma och sänder denna bakåt med hjälp av ett magnetfält.
Den teoretiska topphastigheten för ett skepp som drivs på det sättet är väldigt hög. Dock så är accelerationen på ett sådant skepp otroligt långsam.
Men det var just hastighet du frågade efter, och då är det nog dessa motorer som står i framkant!

http://en.wikipedia.org/wiki/Ion_thruster

vad har svarta hål för geometrisk form?

Ett svart hål begränsas av händelsehorisonten. Vad som finns där inne vet vi inte, men gravitationen finns där.

I de enklaste beskrivningarna är händelsehorisonten en sfär. Men när man lägger till rotationen förändras horisonten till en ellipsoid.
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Sfäroid

Ingen presskonferens idag. Däremot en Google hangout här (tror jag) kl 1400:
https://plus.google.com/events/c78o050l93ub7cm4kcoltjnt424

Goda nyheter från nattens övningar:
https://twitter.com/Philae2014/status/533196634705108993

Åjo, forskningen börjar komma ikapp, man vet ungefär hur ett svart hål måste se ut... Om de nu existerar som man faktiskt tror att de gör...

Sfäroid = Man tror att de ser ut som typ en boll. De är oxå väldigt små, många är ungefär som en medelstor amerikansk småstad. Men ändå kan de ha en massa flera ggr tusen solens massa.

Det största supermassiva svarta hålet vi funnit har en diameter på över 2000x jordens avstånd till solen!
http://m.wolframalpha.com/input/?i=%282*7*10%5E%28-11%29*2*10%5E30*20*10%5E9%29%2F%283*10%5E16%29+met ers&x=0&y=0

Hur är det möjligt för en satelit (Rosetta) att ligga i stabil (!) omloppsbana runt en komet 50 km (nuvarande avstånd) upp när gravitationen vid ytan är 1/10.000 av den på jorden? Jag får bara inte in det i skallen. Lilla Phille studsar 1km upp när den brakar in i P67 med gångfart med det är ändå möjligt att bibehålla en omloppsbana runt ett sånt här objekt?

Tja, det gäller att planera färden, in i minsta detalj som Sickan hade sagt.
Du har säkert sett animationer hur Rosetta färdats genom solsystemet, använder sig av Jordens och Mars gravitation för att komma upp i rätt hastighet och matcha kometens omloppsbana.

När man väl kommit upp bakom kometen behöver man se till att hålla rätt hastighet runt.

Visst är det fantastiskt att man kan lyckas med detta?

Edit. Ett exempel på en cirkulär omloppsbana kring kometen på ett avstånd av 10km:

http://m.wolframalpha.com/input/?i=%2820000*3.1415%29%2Fsqrt%28%286.67*10%5E%28-11%29*10%5E13%29%2F%2810%5E4%29%29+seconds&x=0&y=0

Hastigheten runt P67 på det avståndet är ca:
Sqrt((7*10^(-11)*10^13)/10^4) m/s
Sqrt(7*10^(-2)) m/s
(Sqrt7)/10 m/s
~2.6 dm/s

Kepler verkar vara vårt starkaste och bästa teleskop vi någonsin skickat runt vår omloppsbana, men varför skickar vi inte ut teleskop långt ut i rymden som ju längre ut det kommer kan se längre bort?

Det handlar inte om att skicka det så långt som möjligt. De teleskop vi skickat upp har vi gjort för att undvika jordens atmosfär.
Kepler befinner sig på Lagrangepunkt 2, vilket gör att satelliten hänger med jorden:
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lagrangepunkter
Teleskopet är då i ständig skugga.

Du ska veta det att teleskopet inte ser planeterna optiskt. Den mätte "bara" ljusstyrkan hos massor av stjärnor samtidigt och tittade efter om ljuset förändrades.

'Fantastiskt' är nästan ett understatement, jag är helt hänförd (och emotionellt starkt påverkad) av det här
Tack för bra svar! Tricket är alltså väldigt långsam hastighet, att man kan vara i omloppsbana runt på avståndet 10km kan jag någonstans greppa, 50km känns dock väldigt avlägset. (Omloppstid ~2 veckor med samma ekvation)
Jag hittar inte källan till 50km i just detta nu, det var något som svepte förbi under dagen på någon ESA-relaterad tweet under en diskussion om/huruvida Rosetta kunde detektera Phille visuellt, vilket inte gick då Phille bara skulle vara ca en pixel stor och avståndet nämndes.

Följdfrågan som genast dyker upp blir ju om det finns något maximalt avstånd av vilket man kan cirkulera ett sådant här objekt, när är man inte längre gravitionellt bunden till 'snöbollen', är det p67's fluktuerande la grange punkter som i teorin är det enda som sätter en övre gräns?

Kanske är det så enkelt att man använder mycket motorkraft på Rosetta för att parera?

Urgh, gravitation är oerhört fascinerande.