Kronans guldburk?

Dessutom fick varje fältkok av rang fälttbildning i tillagning av kalv från skott i pannan till servering.

Rännskita av guldburk har jag inte hört talas om, snarare misstänker jag att någon form av tillsats som gjorde magen lite hårdare.
Rännskita sänker stridsvärdet direkt, medan det motsatta är hanterbart inom vissa gränser.
Det luktade inte direkt rosor från toaletterna vid hemkomst.

Tja du kan nog reagera hur som ? Personligen skulle jag inte ge mig på något längre kulinariskt äventyr / Högt kalorivärde på liten volym = mycket fett och lite fibrer ( Fast iofs det kan förklara kexen ? )

Jag skulle inte ens ge mig på det med moderna konserver / eller ens spam eller picnicbog

Jag har en grönfärgad burk det står "vatten" på som är ca 0.5 liter. Den ser ut som en vanlig konservburk. Var det så vatten till trupperna lagrades förr? Jag antar burken är från 1960-1970-talet.

För övrigt en av den godaste måltiden jag intagit var frystorkad mat tillagad på fältköket i mörker och i skenet av en större brasa, ett visst mått av fältkoma såg jag som nödvändigt för den smakupplevelsen. Otroligt gott i början men efter några veckor i fält smakade all frystorkad mat samma, fanns en ständig sur och salt bismak som bara blev äckligare vart eftersom veckorna fortgick. Till slut var det inte gott alls. Det var då ärtsoppan introducerades när frystorkad mat stod en upp över öronen, kunde inte bli bättre.

Märkligt med vatten i konserv, det har jag aldrig hört talas om.
Vatten finns i mängder i Sverige och kloreringsutrustning och dunkar fanns på varje fältkok.

Den är nog från en låda med nödutrustning, tex flygvapnet.

En hel konserv är ren, rännskit o halsfluss kommer sig av antalet personer och militären har mediciner som biter om man bara säger till, det var bra käk i lumpen jämfört mot det som serverades under min skoltid.

Mycket beror nog på vilken konserv som delats ut också :-D Både ärtsoppan och vita bönorna samt risotton kunde göra underverk .

Vad jag menar med underverk kan du testa själv hemma med en diet på ärtsoppa och vita bönor under några dagars tid ( billigt experiment )

Konserverna var ju inte avsedda att nyttjas annat än om man var utom räckhåll för ordinarie kokresurser. Att leva enbart på dessa (för att inte tala om frystorkat) kostade på tarmsystemet, men på litet olika sätt. "Pansarkexen" var ett motmedel, vanligt grovt knäckebröd ett annat (också "lättlagat" och "lättransporterat".

Skälet att guldburkar (med eller utan målning) överhuvud taget användes i fredstid (de är/var inte precis billigare än handelskonserver) var att det fanns sådana i förråden och som behövde omsättas. Sprithitler nämnde ärtsoppan; det kan tänkas att denna tålde lagring väl, men det blir en naturnödvändig försämring av näringsvärde och smak på feta konserver som lagrats (för) länge. Vill man ha en förklaring till dålig (upplevd) smak finns den nära till hands bara i detta.

En av de absolut sämsta kulinariska upplevelserna i mitt försvarsliv var när kungen bestämt att ett mobförråd skulle omsättas och konserverna i detta tillagades (ni förstår... "tillagades") i matsalen på regementet (jag inbillar mig att jag minns - skall vi säga "höns, ris och curry"? Till och med de härdade damerna i köket såg litet skamsna ut då sörjan serverades. Kontrasten till den ordinarie maten var uppenbar, men det var ju inte deras fel.

Visst var lageromsättning en anledning till att det åts mycket guldburk.
Dock är det inte den enda anledningen till att dessa användes istället för kommersiellt tillgängliga konserver. Näringsvärdet var annorlunda för att kunna tillgodose kraven för en aktiv ung man. Detta på bekostnad av smak, till viss del, de hade ju inte samma krav att tillhandahålla en smakfull produkt som tillverkarna.

En annan anledning till att guldburk användes istället för kommersiella varianter var för att minska svinnet, de var osäljbara till mindre nogaräknade butiker och grossister.

Det kan man tro, men kolla här (det är de stora guldburkarna, motsvarande ungefär "skyttegrupp" vi ser omtalas) : http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14970732.ab

Sedan kunde jag kanske missförstås: Man undviker konserverna ("järnransonen") i det längsta när man har tillgång till vanlig, lagad mat. Kaloriinnehållet i en guldburk är högt och bra, men det är både nyttigare och billigare att äta riktig mat med motsvarande energiinnehåll. Sedan smakar FÄRSKA konserver helt annorlunda än gamla, vilket är den enklaste förklaringen till att alla älska att hata guldburkarna - det fanns ju ingen större risk att man fick nya burkar.

Vilken seriös verksamhet.
De tog onekligen det hela ett steg vidare genom att inte bara slänga på nya etiketter utan dessutom förlänga giltighetstiden. Sånt där är ju farligt.

Alla klassiker är redan präntade, men jag minns ändå en delikatess alldeles särskillt, guldburkens pyttipanna, ingen annan som drar sig till minnes?
Dena ljuvliga lukt och konsistens mest liknande en nyöppnad burk kattmat, det enda som skilde dom knappt märkbart var den ljusare nyansen.