Citat:
Ursprungligen postat av
Kleopatra2013
[/b]
Jag tror inte att Yara ville stanna kvar. Det har tidigare framkommit i tråden att när Yara började i skolan i Sverige så var hon ett "normalt" barn som hade lätt för att lära.
Att man inte skickade hem henne efter att det blev klart att föräldrarna inte fick PUT - tror jag beror på att MGM hade fått Yara. Yara var deras ägodel. Piga. Slav.
Yaras liv hade inget värde - i deras ögon
När bioföräldrarna inte fick komma till Sverige fanns det överhuvudtaget ingen som brydde sig om flickan.
Hon var hemlös som ett gatubarn - men i Sverige...
Den "stora hemligheten" som Madi inte berättat om ännu, handlar förmodligen inte om vem som gjorde vad mot Yara. Det handlar om ngt annat.
För dom hade ju inte gjort ngt speciellt mot flickan enligt Madi
Att grannarna inte hör de två andra barnen om/när Yara misshandlas kan bero på att barn anpassar sig. Dom hör/ser och vet att dom ska vara tysta och inte väcka den minsta lilla uppmärksamhet. Då kan det gå illa.
Jag har inte läst hela tråden då jag inte följt den mer än precis i början när den startades och den nu har ett antal hundra sidor.
Att hon saknade värde är jag övertygad om även om jag själv inte tror att de här proportionerna ansågs legitima. Även här i landet har det blundats inför missförhållandena och kan kan nästan anse att dem som mest sett henne som någon med ett människovärde är biträdet på Willys och den högskolestuderande som omedelbart larmade både socialen samt skolan efter att ha sett flickan vid ett par tillfällen. Det säger något både om hur tydligt det syntes att något var fel och hur litet hennes människovärde värderades i hela hennes omgivande värld.
Jag får en del vaga frågor emellanåt, skolan intresserar mig nästan mer än vad Madi menar att hon skulle kunna berätta. Som du sa, det behöver nödvändigtvis inte alls röra flickans liv och även om hon kanhända ha något "intressant" att säga anser jag det viktigare att Yara öde blir till en hel berättelse åt eftervärlden. Hennes död är horribel men värst är att om hon inte dött till följd av ordentligt övervåld hade ingenting förändrats för hennes del. Det vi läser om idag hade hon då ännu levt i.
Att pojkarna knappt reagerar tror jag har med åldrarna att göra. Dvs, den ena är för ung för att knappt ens kunna traumatiseras av något som inte handlar om honom själv direkt (omvårdnad, brister eller fysiskt våld), höjda röster skulle kunna vara lika illa och stressande för ett sådant litet barn medan de faktiskt inte förstår vad de ser o upplever såsom äldre barn kan. Den andra pojken är omkring 3 och ett halvt och därmed mycket känsligare men om de första åren bestått av otrygghet, dålig anknytning, bristande omsorg samt oberäkneliga vårdnadshavare är mindre reaktioner en mycket normal reaktion hos pojken. Många barn som utsätts för psykiskt obalanserade föräldrar och bristande omsorg slutar svara på sin omgivningen samt uppvisar mindre anknytningar, kontaktförsökt och dylikt till andra människor. Dessutom är det få barn i den här åldern som förstår vad döden innebär, de måste via någon annans reaktioner ha fått upplevelsen av att det är något ohyggligt, själva är de för små för att mentalt förstå vidden av olika saker och situationer.