Citat:
Ursprungligen postat av
wnaxr
Du har läst Bibeln och då dragit slutsatsen att Kristus vände sig till Israel. Det är bra, du har visat att du inte stirrar dig blind på mänskliga traditioner. Men när du kommer till Apg. 28:28 så kastar du plötsligt allt vad sunt förnuft heter överbord och väljer att beteckna aposteln Paulus som "enbart en apostel". Det var faktiskt Gud som genom Anden inspirerade Paulus att skriva det han skrev.
Allt som står i Bibeln är sant! Det betyder att det som aposteln Paulus skrev är lika sant som det som Moses skrev i GT och det som evangelisterna skrev i NT. Men det betyder inte att allt kan vara sant samtidigt.
Den sanning som Gud uppenbarade för Paulus efter Apg. 28:28 var en hemlighet som varit dold tidigare:
Att Gud inte uppenbarat hemligheten tidigare betyder inte att Gud ljugit. Att hålla något hemligt är inte det samma som att ljuga.
Här är de böcker som Paulus skrev efter Apg. 28:28:
Efesierbrevet
Filipperbrevet
Kolosserbrevet
Första Timoteusbrevet
Andra Timoteusbrevet
Titusbrevet
Filemonbrevet
Läser du dessa så kommer du att märka att budskapet där skiljer sig från mycket av Bibelns övriga budskap. Det beror på att Paulus senare brev är riktade sig till människor vars möjlighet till direkt frälsning i Kristus varit en hemlighet under tidigare tidsperioder. Således kan inte det där om Esau eller någonting annat som skrevs innan Apg. 28:28 handla om oss Kristna idag. Detta betyder dock inte att vi inte kan lära oss av hela Bibeln, men tar vi inte hänsyn till att allt som står i Bibeln inte handlar om oss så kommer vi att hamna i fullständig förvirring
Du har missförstått Paulus helt och hållet (vilket inte är ovanligt för majoriteten av alla kristna). Ordet som översatts till "gentiles" och "hedningar" i många passager i Nya Testamentet betyder inte icke-jude. De universala afrika-missionärerna har lurat dig och alla andra kristna:
Citat:
This word, GENTILE, originated from the Latin Vulgate translation, where the Roman doctrine said that the Roman Church had become the Israel of the Bible. Even more recently, Pope Pius XI reinforced this saying, “Spiritually, we Christians are Semites”. The inference of the word, Gentile, in the Roman Catholic context is one who is not of Rome. In the English translations that were based upon the Latin Vulgate, this Latin word has carried on with a similar meaning but instead of meaning not of Rome it has become to mean not of Israel.. In the minds of those to whom Rome and Israel were synonymous, there was no difference; to be of the Roman Catholic Church was to belong to and to be part of Israel. Rome accommodated all races who could buy citizenship. Rome calls herself a universal church with a universal Pontiff and is the originator of both modern and ancient universalism in the Christian religion.
But, unfortunately, translators have transliterated this Latin word, Gentile, into their versions, and it has carried forward even into recent translations. By transliterating the Latin form, it has allowed scope for the idea that it referred to Roman and non-Roman to continue. Switch the “Roman” to “Israel” [because Rome said she was Israel] and we then find how Rome expressed the two parties as “Israel” and “non-Israel”.. This has continued even to this day. This doctrine has found its way into commentaries and Bible dictionaries and through these media, most Christians are still influenced.
The Latin meaning of Gentiles is confusing in its own right – it does not mean ‘nations’. The Latin noun gen means ‘a nation’ and is equivalent to ethnos. However, the word gentiles does not come from the noun but from the adjective, gentilis, which means of or belonging to a nation. In his epistles Paul does not write to nations as a whole, but to individuals within, or belonging to other nations. As all his writings are to Israelites, he uses ethnos to refer to his outcast kinsmen of Israel because that is how they were addressed in the Old Testament Scriptures – Gen 19:4-6; Gen 18:18; Deut 32:41 (the “with” is not in the Hebrew text);
Ps 22:27,28; Ps 57:9; Ps 67:4; Ps 81:8; Ps 108:3; Ps 117:1; Is 5:26; Is 11:12; Is 34:1;
Jer 1:5,10.. The Latin distorts and obscures these facts and we need to check its context every time it appears in the text.
In both the Hebrew and the Greek there is no word even approaching the way “gentile” is used today. In the concordances we can see the influences of the religious teaching of the day and age where the Roman influence is manifest.
Denotes firstly a multitude or a company , then a multitude of people of the same nature or genus. Its is used in the singular of the jews for example, Luke 7:5, Luke 23:2, John 11:48-50-52. - Vines Dictionary.
Vine goes on to show that Gentile is used in Scripture of both Jews and non-Jews. [Strong and Vine use the word “Jew” for “Israel” following the understanding of the periods].
Paulus adresserar alltså enbart "judiska hedningar" i brevet du citerar. Det fanns två läger inom Israel, Judah stam och Israels folk.
(Ephesians 2:11-12)
Wherefore remember, that ye being in time past Gentiles in the flesh, who are called Uncircumcision by that which is called the Circumcision in the flesh made by hands; That at that time ye were without Christ, being aliens from the commonwealth of Israel, and strangers from the covenants of promise, having no hope, and without God in the world.
Citat:
Those to whom Paul was writing had become estranged from Israel. Examination of the highlighted words give identification. The words aliens and strangers are not what they might appear on the surface. These particular strangers were the House of Israel. The exclusiveness of Israel in the book of Ephesians will be looked at separately. The ye refers to the saints as is found in the first verse of this book of Ephesians. A later chapter titled Pilgrims, Strangers and Israel discusses these particular “strangers”. In this verse we have the covenants of promise. Going back to identify to whom these promises were made, takes us back to Israelites by race.
http://israelect.com/reference/ArnoldKennedy/The%20Exclusiveness%20of%20Israel.pdf
Paulus inkluderade alltså varken dig eller mig i sin frälsningsplan, bara Israels hus.
Den "hedniske" Cornelius som Petrus konverterade i Apostlagärningarna var också en hednaiserad jude som hade blivit "scattered abroad" och förlorat sin judiska identitet. Det grekiska ordet som används för att beskriva Cornelius är allophulos (en annan av samma sort). Cornelius var alltså en jude som hade förlorat sin identitet men ändå trodde på skriften. En annan anledning till att det inte kan ha varit en vanlig hedning beror på att Paulus och de andra apostlarna var strikt förbjudna från att ta in icke-judar i templet och konvertera dessa:
Då tog Paulus med sig männen, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem och gick till templet och gav till känna, när renhetsdagarna skulle vara avslutade och offer bäras fram för var och en av dem.De sju dagarna närmade sig sitt slut, när judarna från Asien fick se Paulus i templet. De hetsade då upp hela folkmassan, grep honom och ropade: "Israelitiska män, hjälp oss! Det är den här mannen som överallt undervisar alla och talar mot vårt folk och mot vår lag och denna plats. Och nu har han dessutom tagit med sig greker in i templet och orenat denna heliga plats." (Apg 21:27-28)
Paulus skriver även ofta bröder (judiska landsmän) och att Abrahams säd (Israel) ska frälsas, eftersom att de fick lagen och profeterna. Inte en enda gång säger Paulus att hedningar ska få ta del av frälsningen.
For this cause therefore have I called for you, to see you, and to speak with you: because that for the hope of Israel I am bound with this chain. (Acts 28:20)
Således måste "hedningarna" som lovats frälsning syfta på Israels hus som förlorat sin identitet i Apg 28:28.
Elohim har alltså inte alls glömt sitt folk och har enbart ett förbund med dem. Paulus skriver i Romarbrevet till sina judiska landsmän:
Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. Eller vet ni inte, vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: Herre, dina profeter har de dödat, och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam är kvar, och mig vill de döda.(Rom 11:3)
Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, 2 ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe - mina landsmän efter härstamning. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen. Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej, Isaks efterkommande skall räknas som dina barn.* Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande. Ty ett löftesord var detta: Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.* (Rom 9:1-8)
Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag (Rom 9:13)
Elohim är fortfarande enbart judarnas Gud och hatar fortfarande Esaus icke-judiska avkomma.
Gud är inte en människa, så att han kan ljuga, inte en människoson, så att han kan ångra sig (4 Mos 23:19)
