Citat:
Ursprungligen postat av
mitthopp
Du har rätt !
det som jag tycker är märkligt är att TS inte tog med i sin avhandling ( lång text ) är varför jesus alltid låg i konflikt med judarna / stora rådet. Det tas inte upp.
Om nu Gud endast är sänd till judarna och israel vilket jag tolkar TS, så bör jesus vara helt överens med stora rådet.
Så fort jesus mötte stora rådet så var det konflikt.

Citat:
Ursprungligen postat av
Himmler!
Det spelar dock ingen roll om icke-juden är en hedning, ateist eller svensk det som spelar roll är att det rör som om en goy alltså en icke-jude. Yeshu ha notzri kom för am Yisrael alltså det judiska folket och ingenting annat.
Min åsikt är att judendomen var inte så perfekt. Varken när lagen skrevs (på 400-talet f Kr.) eller kring är 0...
Judarna vill liksom kristna gärna tro att de har en speciell status som går tillbaka till Adam och att de är "Guds utvalda folk" till skillnad från alla andra folk.
Behöver man ens hålla med Jesus, som hade kommit fram till att lagen handlar om "att älska Gud och sina medmänniskor"? Jag tror inte att detta någonsin varit tillståndet i Judea eller Guds vilja.
Ibland säger kristna samma saker, att kristendom handlar om "kärleksbudskapet". Men sen börjar de moralisera och hata...
Så nej, jag tror varken på kristendom, judendom eller på att "kärleksbudskapet" skulle ha de ultimata perfekta svaren på alla frågor. Tror du på det?
Frågan är om judarna var så speciella på den tiden egentligen... Vad
var judendomen egentligen? Lagarna de fått höll de inte särskilt bra, och Moses fanns antagligen lika lite som Oden. När lagarna skrevs verkar folk inte ha brytt sig så mycket, och rätt snart hade de slutat ge ut dödsstraff t.ex. Sen verkar de dock ha blivit rätt fanatiska omkring Jesu tid, enligt evangelierna?
Jag skulle gissa att de inte var viktigare än vilken annan folkgrupp som helst på den tiden. Idag ser vi dem som Guds utvalda folk pga vi i västvärlden är kristna och därmed gav judarna speciell status. Negativt stigmatiserande som omöjliggjorde assimilering. De assimilerade sig bättre på andra ställen där det inte fanns kristna som förföljde dem.
Att kristendomen växte sig stark berodde på att Paulus råkade bli kär i den. Om tillfälligheterna hade velat sig annorlunda hade kanske mandeismen vuxit sig stark, eller kanske nån romersk religion, eler vem vet. Buddhism kanske hade börjat sprida sig? Judendomen var också rätt flexibel under den perioden.
Jag anser iaf att vi måste börja sluta se judar och kristna som "Guds utvalda folk" utan bara som en tillfällig period i världshistorien.

Det finns ingen religiös perfekt sanning. Om man läser kristendomens historia med öppet sinne så inser man det.