Är det bättre att dö med värdighet än att leva i skam?

Detta är ett tankesätt som jag använder när jag försöker rättfärdiga självmord för mig själv.

När är det rimligt att tänka så, är det någonsin det?

Varför ta livet av sig när man inte får höra snacket efteråt?

Varför vill man höra snacket efteråt? Man är död, tror inte man bryr sig så mycket då.

Dock brukar de flesta som pratar om att vilja ta livet av sig söka bekräftelse att de är omtyckt eller få höra att de kommer bli saknad efter de har dött.

Det är iallafall den uppfattningen jag har fått

Det enda självmord lämnar efter sig är skuldkänslor hos de efterlevande, så den där värdigheten kan du glömma. Ingen kommer tycka du gjorde det enda "rätta".

Finns det någon värdighet i döden?

Nej, men jag kommer inte behöva leva med andras dömmanden att jag gjort fel hela livet heller.

Kan tycka det, om man avslutar det på ett bra sätt.
Självmord är väll kanske inte ett sådant sätt dock.

Jag vet inte jag, döden är väl till sin natur ovärdig?

Det finns inget sätt att dö med värdighet. Folk är så påverkade av hollywoodfilmer och andras "perfekta" liv att folk blir depprimerade. Det är naturligt att leva "fel" men det är tabu att visa det.

Äh, något som Magnus Uggla hitta på om jag minns rätt..

Edit: TS, man kan alltid göra bättre & alltid hjälpa andra, sen kan du dö med värdighet. (eh?)

Du dör med värdighet om din avsikt med självmordet är att inte skada längre. Dock så finns det massvis med argument mot detta resonemang. http://en.wikipedia.org/wiki/Sallekhana