Citat:
Ursprungligen postat av
wholeTruth
Du är fri att tro och tycka precis vad du vill.
Jag var tydligt med att jag skriver till dom som vill veta sanningen, och inte till dom som bara vill ha sin egen åsikt bekräftad. Med andra ord, inte till dig eftersom du ganska uppenbarligen tillhör den senare kategorin.
Dessutom gör din extremt dåliga attityd att man vill besvara någon av dina frågor även om jag skulle kunna.
Sanningen innehåller ofta en rad gråskalor. Jag har träffat Yaras pappa mycket hastigt på minnesstunden för Yara. Jag tror inte man kan spela den smärtan eller sorgen. Och jag är övertygad om att det är Yaras far apropå alla spekulationer i tråden.
Det betyder däremot inte att de inte på flera sätt har brustit (gravt) i omsorgen om sin dotter. Yara är på många sätt typisk för ankarbarn (om man bortser från hennes späda ålder). Man skickar det äldsta barnet men framför allt det mest kapabla barnet. Det är inga enkla saker de här barnen förväntas klara och då tänker jag inte bara på resan.
Att de under den långa tidsrymd inte lyckades ha bättre koll på hur Yara mådde och talar inte till deras fördel som föräldrar. Inte heller med tanke att de hade egna släktingar i Sverige som kunde kontrollerat hur det var med Yara. De skickade bort en åttaåring i 15 månader kanske längre utan att förstå (trots kontakt) att hon for extremt illa.
Skall man för att man förstår att de sörjer sin flicka fullständigt bortse från föräldrarnas ansvar i Yaras öde? Tråden är ofta brutal och själv håller jag sällan med om en tredjedel. Men jag utgår från att folk kan tänka själva och sålla i det som är den värsta smörjan.
Dessutom tror att många av oss är genuint engagerade i Yaras öde. Allt som sägs är kanske inte alltid övertänkt. Själv har jag svårt att engagera mig i föräldrarna. Deras brister är så uppenbart en del av hennes utsatthet. Kom Yara tidigare till Sverige så blir föräldrarnas roll ännu mer komplex.