HJÄLP: Ingenjör på 10 år istället för 3

Oj fan, tack för den motivationen. Nej men 10 år menar jag rent teoretiskt.

Alltså något jag fortfarande skulle vilja ha åsikter om är vad ni anser:

Per, 30 år har en högskoleingenjörs examen som han fått på 10 år.

David, 30 år har jobbat på ICA sen han var 20 år.

Är Pers examen relevant för någon som vill anställa en ingenjör eller anses det vara skräp?

Varför har du med David? Han kommer ju inte heller få jobb som ingenjör.

Beror på vad Per har gjort under tiden (speciellt om det gäller it) och hur han kan bortförklara sin långa väg... men vad tror du själv? Om det tar så lång tid för personen att lära sig något, hur lång tid kommer det ta för att komma in i arbetsrollen?!

Föräldrarna har FEL!!! De har fött fram barnet, då skall de stå både för kostnaderna och för konsekvenserna av sitt eget handlande och sina egna beslut!!!

Så kära joelgg91,

Nästa gång -- när Dina föräldrar börjar tjafsa med Dig, klandra Dig, kritisera Dig eller tvinga Dig att göra någonting -- säg bara, som det är: "Jag har INTE bett er att föda mig. Ni gjorde det frivilligt!!! " Detta fungerar utmärkt, de blir stumma av häpnad!!! Fungerar perfekt under livets alla förhållanden!!!

Det är väl knappast en nyhet för någon att det råder hög arbetslöshet i Sverige. Det är hör och häpnad en väldigt avgörande anledning varför många väljer att leka skola istället för att leva ett skäligt liv med vettig inkomst. Min poäng var, och som du mer eller mindre även bekräftar själv, att jobba några år snarare än att ta dig vatten över huvudet. Du säger att din disciplin är okej men lusten att studera inte är det samt att lusten alltid mer eller mindre har varit låg. Hur i hela friden ska du fixa 4-5 år på ett program som du allra redan har problem med? Om du ändå vill ta skola före jobb, välj något annat då som du med säkerhet vet att du klarar av. Det finns ingen som helst skam i det och det gör dig inte dummare än någon annan. Erkänn det bara - att skola helt enkelt inte är din grej.

David är nog mestadels irrelevant.

Per har läst "enstaka kurser" samtidigt som han har deltidsjobbat lite här och var. Han har alltså inte kört 100% på en utbildning.

Men hur fan framställs detta egentligen för en arbetsledare. Per i fråga, blev utbildad som H-ingenjör inom Datateknik.

Det kan jag absolut erkänna. Men att försöka hitta något heltidsjobb, komma tillbaka med att köra heltid känns som att det inte kommer gå.

5 år, 10 år. Jag älskar inte att studera men jag lider inte heller av det. Jag må faktiskt finna en del kurser relativt njutsamma dessutom.

Min poäng är att istället för att ta tid och komma tillbaka där jag mest troligen måste ge upp om jag faller i samma sits så kör jag hellre att jag tar den tar den tid det tar med deltidsjobb vid sidan.

Jag tog ett sabbatsår och reste t.om. så det är inte något vidare sug jag har av att ta avbrott.

Det är väl 9 uppgifter på envarretentan? Måste ha varit lite fler än två problem som du inte klarade.

Nej det är enbart 4 för E.

Klarar du inte dom så tittar dom inte ens på resterande för högre betyg.

Klarade 2, failade 2. Varje tal är 3p vid korrekt lösning, svar och motivering. Men en 'otroligt bra' lösning kan ge 4p.

Det krävs 10 för E, dvs 3 rätt och lite rätt på 4de dessutom. Kan allt som förekommit dem senaste 6 tentora:

Integral beräkning med u-sub, integration by parts, absolutbelopp, gränsvärden
Differential ekvationer, i princip en ekvation med dy = dx, integral beräkning, sätta in randvilkor
Gränsvärden, l'hopital, definitionsmängd & värdemängd, horizontella och vertikala asymptoter
Derivering rent generellt med kedje/kvot/produkt osv
Förenklingar med ln x, e^x osv

Försöker bara kasta ut skit som jag pluggat på.

Tyvärr kom någon Maclaurin utveckling och generell lösning på differential på 2 frågor så det var kört.

Nu lär jag självfallet räkna dagligen till omtentan i januari samt ta till mig dessa två men jag försökte verkligen och det suger hårt. Föräldrarna och min egen besvikelse känns tung Jag kan inte påstå att jag älskar envarren men fan det är kul när det sitter. Pluggar hellre det och får en utmaning än att nöta något fakta orienterat. Problemet är den otydliga "vad bör man kunna egentligen". Hade jag skrivit någon av dem 6 tidigare tentorna fast varierande hade jag fan klarat tentan. Gjorde t.om. Dom 3 senaste för första gången efter att ha övat och klarade dom. Känns nästan som otur

När en student har sådana problem brukar det oftast bottna i att vederbörande saknar självdisciplin och/eller har utvecklat en bedrövlig studieteknik, snarare i själva begåvningen (i synnerhet vid 21 års ålder). Hur mycket tid lägger du på dina studier per dag?

Jag skulle nästan föreslå att du läser en termin på distans inom matematik (även om du inte kan tillgodogöra dig poängen) för att känna mindre press och utveckla just ditt lärande.

Tips, strukturera upp dina dagar minutiöst om du saknar självdisciplin. Gör detta kvällen innan och sätt adekvata veckomål. Avsätt helgerna som en buffert för att komma ikapp det du eventuellt inte hunnit med under veckodagarna.

Tack för rådet!

Finns det ingen risk att man blir avskriven från KTH om man aldrig plockar poäng?