Tacky medelklassfenomen (jmf WT-tråden)

Det roligaste exemplet på detta är nån tjomme som döpt sitt hus till "Villa Stefan".
Garvar högt varje gång jag åker förbi.

Menar du att torparen som år 1847 döpte sitt nybyggda torp till "Skogstorp" var tacky medelklass?

Då fanns det inte gatunummer

Nej, jag syftar på de som IDAG eller de senaste 40 åren, döper eller döpt sina hus.

Det är ju det ständiga behovet av att visa sig lite finare än man är. Har en del i min nära släkt som är på det viset.

Jag har en del släktingar i äldre generationer som varit riksdagsmän, kraftverksdirektörer, suttit i stadsfullmäktige i större svenska städer för 100+ år sedan, doktorerat och varit ledarskribenter på stora tidningar i landet. Visst tycker jag att det är kul men inte fasiken håller jag på och skryter om detta för att framställa mig själv som viktig och som del av en stor ätt i den svenska historien, vilket inte stämmer då 3/4 delar av min släkt ursprungligen är bönder och fiskare.

Dessa släktingar älskar dock att framhålla detta faktum att vi har släktingar bak i tiden som varit stora statsmän och drivit på utvecklingen av landet (deras ordval, inte mitt). Att man sen är dum i huvudet och inte lyckats med något själv som ens kan mäta sig med det spelar mindre roll då det är den ärevördiga historien som spelar roll. Dessa människor har även fått för sig att släkthistorien spelar så stor roll att de behåller en högst ordinär 60-tals villa för att den i deras egna ord "är en del av familjearvet". Att köpa ett litet torp i Dalarna varifrån större delen av släkten kommer ifrån var dock inte lika viktigt då det inte passade in i deras uppblåsta självbild.

Dessa människor älskar även att skryta om allt spännande de gör, vare sig det är att pappan bestämt sig för att börja spela saxofon och springa maraton igen vid 50+ eller att de åkte på en rundtur i skotska högländerna för att kolla hur man tillverkade olika sorters whisky för att sen runda av det hela med cigarrprovning. Notera att det är ju absolut inget fel med att göra detta men behovet av att jämt prata om det och hålla på med illa dolt skryt äcklar mig.

Skryter gör vi ju alla, oavsett om vi är tacky medelklass eller ej, så där delar vi en vana i samhällspyramiden. Den tacky medelklassaren skryter dock på det sätt du beskrivit, d v s över sådana saker som får en icke-tacky människa att somna av uttråkning. Whiskyprovning, bordsdukning och resor till annorlunda resmål. Allt detta kan den tacky lägga upp bilder av på Facebook för att kunna få omedelbar återkoppling genom alla "gilla" som drösar in från vännerna som är minst lika tacky.

WT:t skryter om hur många öl man kan dricka på en kväll innan det är dags för intensivvård, hur många brudar man hade hugg på vid senaste krogbesöket, men ändå inte lyckades få med hem och hur många extra hästkrafter man lyckats klämma ur sin Volvo S60 Sport.

Överklassaren å sin sida skryter diskret genom att visa upp sina kunskaper för omvärlden. Att skryta med materiella ting är betraktat som vulgärt, så i stället kan man skryta genom att kritisera en helt okänd litteraturkritikers kritik av en helt okänd polsk författares helt okända bok. Gärna på ett subtilt sätt för att ytterligare framhäva att man skiter i pengar och status, och bara intresserar sig för det som anstår en medlem av överklassen. "von Bryttlings kritik i SvD av Pavel Kissochbajslowskis nya roman visar på en svårighet att ta in känslan och stämningen i Warszawa under 68-våren". Så kan det stå på Facebook hos överklassaren, och vännerna svarar lika subtilt och kryptiskt genom en smiley eller ett slagord. "Nyklassicismen!". De vet självklart vilken roman som avses, trots att det inte står i texten.

Oj, och sedan 2007 är det tacky medelklass att redovisa sina egna uppgifter för att ens få hem magasinet. "Titta på mig, jag har +5 miljoner på kontot, skicka mig er tidning".

Att om och om igen lyfta gluten-frågan på lunchen.

Att skryta på Facebook och Twitter om att man skänker pengar till välgörenhetsorganisationer tycker jag är väldigt typiskt för medelklassen. Särskilt när det sker direkt i anslutning till någon stor naturkatastrof.
Ofta försöker folk dölja sitt skryt genom att baka in det i en uppmaning till andra om att skänka pengar.

Ser ofta ut ungefär såhär:
Att skänka pengar till välgörenhet är såklart behjärtansvärt, men att skryta om det för att själv framstå som god och givmild är tacky.

Kom att tänka på människor som följer/gillar "Humans of New York" på Facebook.

" - Det är så äkta. Tänk att få följa så många brokiga livsöden" mumlar de med huvudet uppstickande bakom en 27 tums Imac. Allra flest likes får förstås den utblottade knarkaren som blev övergiven av sina föräldrar på 7-årsdagen.

Feminism är ett typiskt medel/överklass fenomen.

Att sitta på ett kafé och arbeta med sin laptop.