Modersmål kontra engelska som vetensklapligt språk

Yttermera var ju ett dumt exempel. men vi hade som regel på mitt universitet att svenska texter behövde vara runt 20% längre än de engelska. Studerar man på lite högre nivå så blir det också så att allt man läser blir på engelska så man blir betydligt bättre på att skriva vetenskapligt på engelska än på svenska.

Det vore intressant att veta hur man har kommit fram till det. Vad var motiveringen?

Kanske. Det finns också publicerande forskare internationellt sett som skriver halvdan engelska. Fast det är klart, vi i Sverige är ju genetiskt lite bättre på engelska än resten av världen, så det sker väl automatiskt ...

Jag vet inte ifall det är någon språkforskare som tagit tag i saken. Men det är onekligen så att svenska texter blir mycket längre ifall det har samma innehåll. Ifall det är så att svenska meningar generellt är längre eller ifall folk kanske helt enkelt har lättare att ordbajsa lite vet jag inte.

Jag vet inte vad du tänker på för specifika ämnen och nivåer på den akademiska forskningen, men man bör väl göra en pragmatisk avvägning mellan hur dåligt språket blir och hur många läsare man tappar genom att skriva på svenska. Skriver man på engelska bör man förstås helst anlita språkgranskare.


Så alldeles löjligt är det väl inte att vissa skulle kunna bli bättre på att skriva på engelska än på svenska i vissa avseenden. Jag tänker då främst på facktermer. Hör och läser man sådana nästan uteslutande på engelska (eller något annat främmande språk för den delen) så kan man väl komma att behärska ämnesspecifika ord bättre på det främmande språket. (Ibland kanske det inte ens finns svenska termer.) Att någon skulle bli bättre på att skriva "vanlig löpande text" på ett främmande språk än på sitt eget förefaller dock osannolikt.


Om detta stämmer skulle anledningen (eller en av anledningarna) kanske kunna vara att engelskan använder fler substantiveringar än svenskan och det därmed blir färre och kortare satser.

Jag tycker att utgångspunkten ska vara svenska, om det inte föreligger några alldeles speciella skäl att välja engelska.

Det skulle vara inom ett sådant snävt område, då.

Det finns måhända vissa ämnen där man kan räkna med att alla eller i stort sett alla intresserade kan läsa svenska, men kan man inte räkna med det så omöjliggör man ju för sig själv att delta i en internationell diskussion och kunskapsuppbyggnad. Det är ju ingen skönlitteratur det handlar om. Det handlar i första hand om att göra sig förstådd av internationella kolleger. Tycker du inte att det är en viss skillnad mellan att ha en potentiell läsekrets i i stort sett alla världens länder och bara i Norden? Kan det inte vara värt att språket då blir lite torftigare än det skulle bli på modersmålet?


Själva fackterminologin är väl inte ett snävt område.

Vad menar du med torftigare? Vetenskapligt språk ska väl aldrig vara elegant och målande utan är väl snarast ganska torftigt per definition. Däremot får det inte bli trubbigt, dvs. att den analytiska skärpan går förlorad. Då blir ju forskningen inte värd mycket.

Är det inte rätt mycket snävare än språkförmågan generellt?

Hur elegant och målande det i idealfallet ska vara beror nog till stor del på vilket ämne och vilket land eller vilken institution det handlar om.

Med "torftigare" menade jag att man har färre uttryckssätt att välja mellan; jag förutsätter att man ändå i normalfallet kan få fram vad man menar. Du menar alltså att svenska akademiker i allmänhet skriver så dålig engelska att det inte går att förstå vad de menar? Gör man det, även efter att ha tagit hjälp av en språkgranskare, håller jag naturligtvis med om att forskningen blir värdelös. Då får man skriva på svenska om man har den möjligheten och låta bli en akademisk karriär om man inte har den möjligheten.


Självklart är det mycket snävare än språkförmågan generellt, men nu gäller det ju språkförmågan i skriven akademisk text, och då tycker jag nog att förmågan att använda vedertagna, klara och begripliga facktermer är en rätt stor del av det hela.

Är inte det en lite väl drastiskt slutsats av det jag skrev? Jag tycker man kan fråga sig om det räcker att få fram vad man menar. Blir det inte väldigt grundläggande då?

Men om det inte bara handlar om att få fram vad man menar och samtidigt inte handlar om att ha ett målande språk så har jag lite svårt att förstå vad du menar.

Jag menar alltså att det räcker om man skriver en i huvudsak korrekt engelska som dock är ord- och konstruktionsfattigare än vad den hade varit om en modermålstalare skrivit den samt får fram sitt budskap.

Jag tycker ”målande” är fel ordval. I följande skala vill jag placera målande språk nära den sista punkten, på gränsen till något litterärt. Jag tycker att något kan vara på steg 3 utan att vara steg 4.

1. Språkligt inkorrekt, knaggligt, helt eller delvis svårt att förstå
2. Korrekt men basalt, kanske lite oidiomatiskt, upprepningar, delvis klumpigt, omskrivningar som orsakar vaghet eller i värsta fall felaktigheter
3. Träffsäkert med rätt ordval, nyanserat, varierat i fråga om struktur och ordval för att få fram poänger
4. Stilistiskt drivet, poetiskt, snirkligt, ev. för mycket idiomatiska uttryck, riskerar att bli pladdrigt eller subjektivt färgat, alltför invecklat men elegant

Vad gäller torftigheten menar jag alltså att språket inte bör vara stilistiskt drivet och varierat bara för sakens skull. Det bör fortfarande vara enkelt, men det utesluter inte att det kan vara precist och nyanserat, tycker jag. Men torftigt är, vid närmare eftertanke, kanske ett dumt ordval.

Det är ju svårt att placera in både sig själv och andra på en sådan där skala och utgå från den om man ska välja. Tror du inte att de allra flesta svenska akademiker som kommit till en nivå där det blir aktuellt att skriva på engelska ligger på nivå två i alla fall? Hur som helst är min huvudsakliga invändning den jag gjorde redan från början: Till övervägandet om man kan göra sig själv riktig rättvisa på engelska måste man lägga övervägandet om man vill att andra än nordbor ska kunna läsa vad man skriver och om det är sannolikt att de kommer att vilja göra det. Ska man bara utgå från språkfärdighet så blir förstås modersmålet det bästa för om inte alla så i det närmaste alla.