8-åriga Yara Alnajjar mördad i Karlskrona (2014-05-01)

Min egen erfarenhet av pojkar vid 3 års ålder gör att jag tvivlar.

Det går inte att resonera så med treåringar. De är vakna och kan återge det de upplever och har sett, men inte det andra säger. Att dessutom komma ihåg en instruktion från en annan person på ett tillrättalagt händelseförlopp ser jag som omöjligt.

Det pojken kan ha sett är inte allt som pågick. Det pågick mycket i hemmet under kvällen som han säkert inte såg eller förstod. Att det vankades stryk och att det skreks på ungarna var pojken van vid.

Följdfrågan blir för Ramis försvar, om detta lilla geni till pojke kan redogöra för att Rami satt i annat rum hela kvällen och inte lämnade datorn. Just därför har avocadon inget som ens är i närheten av alibi. För att lägga sitt liv i händerna på en treåring och en iphone är korkat.

Jag utgår ifrån att pojken var både trött och rädd, han kan ha sovit och vaknat. Därför är det enda rimliga är att bortse från honom helt i denna sak. Jag antar att han har villigt anpassat sig i ny familj, och inte vill kännas vid sina urballade päron.

Jag har dessutom några frågor kring den biologiska pappans vistelse här i Sverige. Kanske helt tagna ur luften. Men samtidigt vet jag ju hur fientligt det kan vara här i Sverige. Speciellt med tanke på allt som kommer fram när det gäller högst tvivelaktiga fakta runt Yaras liv o leverne, orsaken till att skicka iväg henne, pappans beteende på vandrarhemmet, att nyttja Yara som ankarbarn osv, Kan inte detta orsaka en viss irritation över hans närvaro här i Sverige?

Är det nån som har tänkt på det? Att han delvis kan ses som medskyldig och vilka säkerhetsrisker det kan innebära?

Han behöver inte skilja sig.

Han kan följa sin namne Mohammeds läror om månggifte och ta en ny hustru, och sen har han fortfarande tjing på två till.

[quote=Silverte|50876747] Gaza bombades ungefär julen 2011 till början av januari 2012, så hon kan ha kommit då, men sökte asyl som ensamkommande i februari 2013. Finns inget egentligt belägg för det, men har diskuterats tidigare i tråden pga den där stölden när Amani hade en flicka med sig som hon skylde på.

Jag slänger in 200:- så fort jag kommer hem,senast i morgonbitti.

Menar du att han skulle utgöra en risk? Eller att han själv riskerar något? Vad, i så fall?

Jag tror att väldigt många blir illa berörda av det här. Det finns många orsaker till att känna förakt både inför de åtalade men även gentemot flickans familj. De tillhör dessutom en folkgrupp/religion/kultur som många har lite svårt för.

Så ja, det räcker med en enda galenpanna för att pappans säkerhet ska sättas på prov.

...och ja, jag tycker att man borde polisanmäla hans hot mot de åtalade. Även om de är fullt begripliga, så borde en markera när han går för långt.

Jag tycker personligen att han borde bli omhändertagen på nåt sätt. Förvaras, bli hjälpt och sedan skickas hem.

ps...med "bli hjälpt" menar jag att han bör få hjälp att hantera sin sorg och att få ett västerländskt perspektiv på alltihop så han förstår vems skulden är och på vilket sätt han själv är involverad i händelseförloppet. Ds

Glöm inte det blåmärke som pojken hade på sin kropp vid läkarundersökningen,tror det var stort!

Frågan är också hur barn svarar när de är uppväxta i en miljö där alla skador är uppkomna av antingen lek, snubbel i trappor eller andra oturliga olyckshändelser.

Frågan är om ett barn som vuxit upp bland lögner och bortförklaringar kan leverera något annat själv när de ska besvara en fråga? Det beror förstås på frågeställaren, situation och syfte. Men ändå. Jag tänker på Yaras situation också i de fall hon ljög för att bibehålla de åtalades version av verkligheten.

Så här säger Madis advokat angående förhören med pojken:

Den 31-åriga kvinnans advokat säger att hans klient förnekar all inblandning i mordet på Yara.
– Kvinnan förnekar och har gjort så hela tiden, säger Eric Widner.
Hur ser hon på att hennes make pekar ut henne för mordet?
– Vad gäller mannens utpekande får det stå för honom.
Och att sonen säger att hon slagit Yara?
– Vad gäller barnet så delar jag inte uppfattningen att det har kommit fram att barnet skulle ha pekat ut sin mamma, säger Eric Widner.
Samtalet med tolken ska inte räknas som ett regelrätt förhör, menar advokaten, eftersom det är något som tolken berättat att pojken har sagt.
– Det här är ett påstående som inte kommer från polisutredningen. Det är tolkens. Det kommer vi att hantera under rättegången.
Han ifrågasätter om uppgifterna stämmer.
Menar du att tolken har hittat på det här?
– Jag kommer att utveckla det under rättegången. Men enligt vår uppfattning är det inte att anse som bevis.
”Var blod på henne”

Han hänvisar till det barnförhör som gjorts med pojken av utbildade barnförhörspoliser. Där pekar inte pojken ut någon gärningsman.
– Det var blod på henne, det var blod på henne, sen var hon död, säger pojken däremot i förhöret med poliserna.
Eric Widner säger att det är det förhöret som han tycker ska gälla i rätten.
– Jämför man de två bitarna, förstår man att man kan ifrågasätta det här. Men här har utbildad personal, som vet hur ett barnförhör ska gå till, ställt frågorna.

Citat hämtat här http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19741444.ab

Vet du om barnen är placerade med sina släktingar eller med en annan familj? För barnens skull hoppas jag att de inte är placerade hos släktingar då jag tvivlar på att de får det så mycket bättre.
Någon som vet hur stora deras chanser är att kunna bli adopterade av en svensk familj i framtiden?

Mig veterligen är pojkarna placerade hos en vanlig svennebanan familj. Mamman har protesterat mot detta och hellre velat att de placerades hos släktingar alternativt skickades hem till Gaza. Hon åberopade deras religiösa tro. Jag antar att hon inte begriper bättre.

Nä, om inte annat, så hade de nog mått dåligt av att jämt påminnas om sin mamma o pappa om de levt med släktingar. Hos en helt främmande familj får de chans att vända blad och skriva en ny historia.

För att en adoption ska bli möjlig måste båda vårdnadshavarna godkänna den. Jag känner inte till något fall där bara den ena behöver ge sitt medgivande. I annat fall måste de på något sätt mista vårdnaden om barnen. Vilket i princip aldrig sker. Inte ens när t.ex pappan mördat mamman.
Jag är själv adopterad så jag har också lite funderingar kring de här sakerna. Man sätter fortfarande de vuxnas intressen o rättigheter i första rummet. Barnens behov är sekundära och inte ens värda mer än mördare och banditer.

Jag reagerade på att islamologen Hjärpe har kallats enligt stämningsansökan. Någon mer än jag som undrar över detta?