Att "bara använda någon enstaka gång igen"

Jag har suttit i just den sitsen. Att ha sagt "aldrig mer missbruk, jag kommer bara ta den eller den drogen igen, och bara någon enstaka gång". Och jag kan intyga att niohundranittionio gånger av tusen blir det mer än bara en enstaka gång, för oss som under perioder levt med ett omfattande bruk av droger.

Det finns mekanismer som triggas när en väl provar den "enstaka gången" och en luras lätt till att tro att "det var faktiskt inget problem, jag kan göra det här nästa månad igen", som lätt sedan blir till "det går nog att prova nästa vecka" och därifrån är det en kort väg till "med en dags uppehåll" och så vidare... Det är en hal backe att ställa sig i, i själva verket finns det hårdkopplingar i ens biologiska kropp som väldigt kraftigt vill lura en att springa allt en har ner för den backen så fort en ställer sig i den. De biokemiska mekanismerna går inte att lura.

Det tog mig lång tid innan jag förstod detta. Jag fick till och med ta upp gymnasiestudierna jag missat i yngre år och läsa mig igenom både kemi och biologi (och sedan göra ytterligare några misstag) för att inse att; det kommer aldrig finnas någon omväg runt det hur smart jag än är (eller tror att jag är för den delen).


Det bästa en kan göra för att helt sluta efter att ha missbrukat flera gånger, är enligt mig att klättra upp för den backen och uppifrån den högsta platån titta ner. Veta att backen är hal. Och upprepa, här uppe på toppen vill jag stanna. Både i ord och i handling. Tills suget helt släpper.

Men ställer en sig sedan i backen igen, då är den bannemej alltid lika hal.


Personligen tar jag avstånd från alla sorters droger för resten av mitt liv, inklusive alkohol, just för att jag så tydligt vet dessa saker. Det finns så mycket annat fint i livet att uppleva för mig och jag ser livets djupare mening i till exempel en avslappnad kväll på soffan med intellektuellt umgänge, eller förmågan att kunna läsa en god bok och njuta av den fullt ut.. eller möjligheten att när som helst kunna skriva en god bok för den delen. Idag mår jag bra i att veta att jag aldrig kommer ta något igen, den inställningen vet jag håller och den kommer alltid bära mig framåt i livet där jag tidigare stannat upp.

Listan över droger jag använt är större än jag orkar minnas eller rabbla, men som referens har jag missbrukat dem alla.


Syftet med tråden är främst att upplysa och främja till ett missbruksfritt samhälle. Andra med breda erfarenheter; berätta gärna om ert synsätt och om hur ni kom underfund med det.

TL;DR - det går inte att stoppa ett missbruk med inställnigen "någon enstaka gång till är nog inget problem"

Jag tror det kan ha att göra med att man förlöjligar effekten som droger har på en i längden i början av sitt missbruk och att det blir en vana tänka att det inte är ett problem.

Det gäller att veta var sin gräns går och ha självdisciplin. Har man ingen kontroll, likt dig, ska man nog avstå från droger. Men vid rätt hantering ser jag inga problem med det.

Det kommer en dag när du antingen tänker likadant, eller är på kåken, psyket eller bär träfrack.

Själv håller jag med dig TS, men jag klarar inte av att vara drogfri tyvärr. Saknar social kompetens, vänner, familj och annat. Det enda jag har här i världen är jobbet, flashback, filmerna, maten och drogerna.

Jag är helt med dig i din teori och är beredd att gissa att den också stämmer.

Det kan gå lång tid innan en faller in i något rutinmässigt, och under just början av ett bruk känns ju alla kemiska processer så himla bra utan att en upplevt de dåliga och livsförsvårande konsekvenserna. Då är det lätt att tro att det samhället säger om att "droger är farliga" inte är sant. När det faktiskt är jättesant att de flesta droger är starkt beroendeframkallande och kan orsaka verkliga problem.

Det kan bilda mönster som är lätta att repetera sig i om en är oförsiktig. Jag gissar att det nog är därför som det också tar lång tid och försiktighet att identifiera och bryta ner de mönstren.

Nu pratar jag alltså exklusivt om de personer som haft återkommande problem som gått ut över dess vardag, även om jag också ser att många kan vara i riskzonen för att hamna där.

Jag tror att alla klarar av att vara drogfria med att under en längre tid få rätt stimulans och mening som ersätter en sådan vardag. Tillräckligt med avsky för att hålla sig borta från dem under en längre tid och ersätta dem med något meningsfullt, fungerar med.

Men en måste också lägga sig platt och acceptera att det är så, och kunna bearbeta alla känslor och tankar som kommer med insikten om att skapa en vardag som är annorlunda. Det tar tid att bygga upp ett nytt liv men det är långt ifrån omöjligt. Jag tror på att du finner meningen, och ser den när den väl kommer till dig!

Att prata ut med någon aktiverar den del av hjärnan där impulskontroll sitter enligt forskning. Hitta någon som lyssnar till dig så ska du se att det blir lättare att avstå "en enstaka gång".

Att avstå en enstaka gång fungerar inte för mig.. eller förresten, hur menar du?

Jag går själv en öppenvårdsbehandling just nu som följer tolvstegsprogrammets principer. Jag har lärt mig, och tror, på sakerna du säger. Men jag känner fortfarande en viss tvivel fortfarande. Jag var en ordentlig blandmissbrukare, har tagit över 30 olika droger, majoriteten då nätdroger. Av alla drogkategorier.

Mina tvivel gäller just psykadeliska droger. Jag känner att de kan och oftast är ganska nyttiga, nästan omöjliga att missbruka och saknar kemiskt beroendepotential. Därför har jag tankar på att jag skulle vilja ta dem igen någon gång i framtiden. Har någon erfarenhet av ett liknande scenario? Är jag helt ute och cyklar? Jag har gått och grubblat på detta rätt länge nu.

Jag har även tänkt en del på MDMA, det beror väl egentligen mest på att det alltid har varit min favoritdrog. Där är jag dock mycket mer skeptisk till att ta det igen, även om jag aldrig riktigt precis har missbrukat MDMA på det sättet att jag tagit för ofta eller liknande så är det något lättare att missbruka än psykadelika även om även det är svårt, samt att jag är rädd att MDMA skulle kunna få mig att vilja börja med annan centralstimulantia igen också. Så MDMA lär jag inte ta igen, hur mycket jag än saknar det.

Men ja... psykadeliska droger, vad anser ni?

Du känner egentligen dig själv bäst, men jag kan ge mina erfarenheter och tankar, och åsikter eftersom du vill ha dem.


MDMA. Det låter som att du tvekar kring detta. Var försiktig? En av de mest beroendeframkallande drogerna jag använt. Det var väldigt många år sedan jag tog det och även om jag använt mer amfetamin själv så blev jag rätt tagen över hur personer i min omgivning kunde återkomma och återkomma till MDMA även fast de tydligt ej fick något bra rus av det. Jag tog det ett par gånger, sedan bytte jag helt enkelt ut det mot andra droger.. men en mer meningsfull vardag är minst lika bra i det syftet.

Kreativa sysslor, kroppslig träning, existentiell upplysning och inte minst mänskligt umgänge är god ersättning. Skriva, rita/måla, spela musik är bra. Har du ingen erfarenhet så kan du få det. En sak så enkel som en kamera är också kul för att få utlopp för kreativitet.


Psykedeliska droger kan vara intressanta att utforska, men jag bryr personligen inte om dem. Livet i sig är en rätt häftig tripp anser jag och det finns extrema mängder med spännande, intressanta och fascinerande ting och skeenden att utforska i livet.

Japp, den mesta psykedelian saknar fysiskt beroende. Men jag vill inte utsätta mig för den starka påverkan igen, jag vet inte riktigt vart jag hamnar under trippens gång, då har jag hellre full kontroll över mig själv, mina känslor och mina tankar, mer än att jag låter dem fara och flyga. Jag är mer självsäker i att mitt liv får en positiv utgång när det får vara enkelt och stabilt. Ingen risk tagen och jag kan fokusera på det som är viktigt för att livet ska bli som jag vill ha det. Det är vad som känns bra för mig.

Tack, mer eller mindre precis det svaret jag hoppades på. Jag behövde höra från någon annan med erfarenhet att det antagligen inte är en bra idé. Jag vet ju egentligen det själv, men jag är så pass tidigt i min nykterhet/tillfrisknande att jag fortarande har mycket tvivel att kämpa emot. Innerst inne förstår jag att för mig så finns det ingen möjlighet för "bruk" istället för "missbruk" av droger, oavsett vilken drog det handlar om. Jag kan helt enkelt inte hantera mig själv, det finns i mina gener. (flera beroendepersoner i släkten, bland annat min pappa)

Så nej, inte ens några psykadeliska droger för min del. Som du säger, jag vill ha kontroll, jag vill inte ta de där onödiga riskerna. Inget rus är värt det. Tack så mycket för ditt svar!