Citat:
Ursprungligen postat av
imfrondly
Jag har använt tobak i några år men nu slutat. Hänt att jag tagit en snus och cigg någon gång också men känner inget sug att bli beroende igen. Feströker också. Har aldrig problem längre med tobaken.
Intressant. Hur känner du efter att du rökt en cigarett, får du någonsin sug efter att röka en till en kort tid efteråt? Hur var det när du var regelbundet aktiv rökare? Som jag vet skapar nikotin kortsiktigt ett begär som håller i ett par dagar, oavsett hur man är som person.
Citat:
Ursprungligen postat av
R.R
Jag tror inte det är så enkelt, finns folk som har slutat efter tunga missbruk och som klarar av att bruka senare i livet. Men det är inte för alla och det är absolut riskabelt att börja igen med något man tidigare har haft problem med. Jag tror inte att man under rehabiliteringen ska fundera så mycket på just det - istället ska man fokusera på att ta en dag i taget. Och lämna beslutet huruvida man någonsin kommer att använda substansen igen till sitt framtida jag beroende på var man står i livet då och hur man känner för det. Framförallt tror jag det är väldigt viktigt att man har en längre ren period där man verkligen klipper banden med det man missbrukat och tar avstånd från det.
Utförligt skrivet och du har nog rätt, det är inte så enkelt för alla som jag tänkte.. Det finns väl olika sätt att se det, verkar det som.
Jag har kanske varit avvikande en del personer då jag haft särskilda skeenden som knutit an till drogbruk.. När jag tänker tillbaka på de senaste gångerna jag försökt mig på ett "balanserat" bruk har det uteslutande varit i starkt ansträngande/stressade eller nedstämda tillstånd. Efter begravningen av en barndomsvän. Vid avslutet av ett förhållande. Efter lång och ihärdig ansträngning. I flytt till en ny stad. Vid upplevd ensamhet. Till och med tagit upp "bruk", för att försöka sluta missbruka (då är det verkligen inte bra). Jag har uppenbarligen varit en person som tagit drogerna som flyktväg för att "tackla" svårigheter vartefter det lätt spiralerat.
Den inställningen att skapa en mer avhuggande betingning något jag verkar behöva.. så att jag i bakhuvudet, när de svaga tillstånden knackar på, har en känsla-tankekoppling som kan hålla mig på ett nyttigt avstånd från drogerna skulle jag råka tänka på dem. Jag är verkligen trött på dem och problemen de kan orsaka och har helt enkelt bestämt mig för att jag vill fortsätta vara det.
Nyligen har jag också varit igenom en riktigt grisig situation, som för mig också var en svår situation. Men det har som inte funnits någon drogväg för tankarna att röra sig mot. Det som finns på kartan är ett nej och där stannar tankarna på att ta något och det gör det lättare att acceptera andra banor som bra vägar.
Skönt tänker jag.
Även nu när allt börjar kännas relativt bra igen så har jag varit igenom den känslan förut med, och idén om att prova igen känner jag är ett avslutat kapitel som jag bara lämnar.. Jag har byggt på mig själv och sett att jag klarar av att nå vissa saker i mitt liv, och jag ser tydligt de mål som gör att jag mår bra idag. Den motivation som bär beslutet "aldrig mer" accepterar jag inte faller igen, då faller nämligen min självsäkerhet och det skulle bara vara jobbigt och omständigt att hålla på sådär igen, mitt val av livsstil och hur jag vill se min vardag vill verkligen bara inte förena sig med det.
Alla har det inte som jag haft det med droger. De som verkligen är bestämda över att de behöver en säker metod för att undvika problem för resten av livet lär komma till liknande insikter, och det är väl sant att alla gör vi olika, de biokemiska mekanismerna ser trots allt olika ut beroende på gener och tidigare erfarenheter..
Med allt det sagt ska jag låta bli att hoppa in här på drogdelen under en period. Jag är glad för min skull och hoppas att reflektionerna i tråden kan komma till nytta för någon mer. Det är klokt att som du säger helt klippa banden så gott det går. Som jag spenderat de föregående månaderna med andra aktiviteter än att älta detta så finns det många sätt spendera de kommande. Hej på er!