Gammelmedias annalkande död

Att vara fotograf må ha varit ett exklusivt yrke på 50 till 80-talet men idag med digitalkamerans och framförallt de idag ganska bra mobilkamerorna så har väl yrket urvattnas ganska mycket. Framför allt yrkesfotograferna får ge vika för frilansare som extraknäcker. Samtidigt skall man inte heller underskatta att i princip alla har kameror på sig nu för tiden. Vad är en bild värd? Yrket rationaliseras. Det behövs inte att alla fyra kvälls och morgontidningarna skickar en fotograf till regeringens presskonferens till exempel. Räcker gott med en fotograf. Till konserter kan man låta publiken ta foton och sedan köpa dom för en femhundring styck. Blir ändå billigare än att ha en egen fotograf som arbetar övertid. På Wikimedia Commons har man dessutom ett gratisarkiv på 23 miljoner foton.

Hehehe … Thomas Mattssons heliga krig mot SD kostade fotograferna jobbet.

Vad säger facket om det?

Enligt LAS har väl de som blivit uppsagda företräde när det uppstår behov av jobb liknade de som man var uppsagt ifrån? Och eftersom Expressen någon gång i framtiden kommer att ha behov av en fotograf måste de enligt LAS erbjuda det jobbet de som blivit uppsagda. Eller tänker Expressen skita i den svenska modellen?

Slänger ut en fråga här. När uppgifterna presenteras om att så och så många tjänster försvinner på en tidning. Syftar man då på redaktionella tjänster, eller inkluderar det även annonsfolk och säljare?

Något som jag, som bettingintresserad, kan tycka är en ganska spännande sak att följa är i vilken ordning som personalen försvinner. Det verkar som att fotografer och redigerare ryker först. Sedan är frågan vilken som är nästa grupp att anses vara minst viktig. Jag kan tänka mig att många av åsiktsmaskinerna ligger löst till (bortsett då från dem som i egenskap av sitt kändisskap kan dra många klick, typ Victoria Silvstedt, som väl fick något jobb inom detta nyligen).

Rimligtvis bör även rikstäckande reportrar ligga sämre till än lokala reportrar, eftersom den förstnämnda gruppen enklare kan ersättas med köpta texter från TT eller dylikt.

Vidare blir det intressant att följa vilka delar av tidningarna som kommer tas bort när nedskärningarna börjar ta fart på riktigt. Vilka bilagor är lättast att bli av med. Blir det kulturdelen, ekomonidelen eller sportdelen som ryker först när tidningarna tvingas skära i formaten. Och naturligtvis även den ständiga frågan, vilken som blir nästa tidning att gå i konkurs.

Det finns mängder av möjligheter här som jag tycker att våra spelbolag borde kunna erbjuda. Hoppas de följer den här tråden och nappar på idén.

Ska bli kul att se vad min goda vän Thomas Mattsson kommer att jobba med efter att han blivit utslängt i samband med Expressen nedläggning.

Hur länge tro ni att vi måste vänta på den glada nyheten?

Jag vet inte hur vanligt det är att de här riktiga etablissemangshöjdarna bara blir utslängda på gatan utan alternativ om de inte har trampat i klaveret på något sätt (och då syftar jag på brutit mot maktens normer). Spontant skulle jag kunna tänka mig att den marknaden som är öppen för sådana människor som Thomas Mattson är skattefinansierade "godhetsorganisationer", alternativt någon myndighet, där han får syssla med något "demokratifrämjande" projekt.

Jag läser den här tråden var och varannan dag, ändå blir jag lite förvånad över hur snabbt allting går.

Håller med dig - många journalister kommer nog att drömma mardrömmar om 2014. 2014 - året då SD fick 13% och liemannen knackade på var och varannan journalists dörr.

Intressant analys, men borde inte accelerationen vara ännu större med tanke på inflationen samt att de flesta anställda troligen har någon form av avtalad lönestegring?

Komiskt för övrigt att de "kritiskt tänkande" och "ifrågasättande" journalisterna verkar vara de sista att fatta att deras bransch är döende. Enda säkra marken för en journalist idag måste ju vara atlantångaren Public Service, allt annat är mer eller mindre utslitna träpråmar med röta i skrovet...

Tyckarna sitter nog säkrast. Dels är de mycket billigare. Antingen de är kända eller försöker bli det, är de ungefär som dokusåpa-kändisar (väldigt många är också just det).

Det vill säga personer som accepterar vad som helst för att få synas. Såg en dokumentär om b-kändisar en gång, och det var på gränsen till slaveri. Även sådana som var som hetast hade typ gage en tågbiljett. I ett fall var denna biljett dessutom enkel. Tror det var Robinson-Robban som blev uppringd och tillsagd att åka 30 mil till någon krog för att spela pajas. Han hade naturligtvis inga stålar, så de betalade en biljett på första bästa tåg.

Så han fick svira om till festkläder, kasta sig på tåget, supa och spela apa och se till att tidningar kom dit. Sen på natten så stod han där. Gaget var en enkelbiljett och gratis sprit, sa arrangören (Robban hade inte ens frågat).

Ett annat exempel. Linda Rosing var med i den där lögndetektor-showen och fick frågan hur mycket hon hade tjänat på sin blogg under året. Det var ett par tusenlappar.

De här människorna är fattiga som kyrkråttor!

De får betalt i kändisskap ungefär som en hallick avlönar sin hora i tjack. De kostar inte ett skit. Titta på frilans-gagen. 300 spänn (före skatt) för ett helt jävla reportage. En kändis-wannabe nöjer sig med rabattcheckar. Tror faktiskt många skriver gratis, i "marknadsföringssyfte".

Att sparka 50 reportrar och sen anställa en dylik krönikör är en perfekt lösning för en krisande tidning som vill hålla lågan uppe. Då kan de kalla uppsägningarna och besparingarna för "kompetensväxling".

Jag tror också det finns ett mått av självbedrägeri.

De här reportrarna som skriver vanliga artiklar blir ju inte alls lika lästa. Ett artikel om säkerhetsbrister i skolan eller neddragningar i försvarsbudgeten blir inte virala eller snackisar.

Däremot när någon uppmärksamhets-sökande b-kändis skriver något horribelt, typ förbjud män att rösta, så går det viralt på Twitter, Facebook, forum. Kulturmarxisterna länkar för de håller med, andra för att illustrera galenskap.

Det här misstolkar tidningarna (kanske avsiktligt) som att deras skribent är populär och att de har "debatt som engagerar".

Men vad de inte vill låtsas om är att det är samma 20000 som alltid sprider dessa länkar. Många utan att ens själva läsa. Bara för att vanliga, hederliga nyheter inte blir virala, betyder inte det att folk vill ha mer knäppa krönikor. Det vore som att bara fylla tidningen med första april skämt eftersom det är detta innehåll som "engagerar" och folk pratar om.

Chockvärdet i knäppa krönikor är också på väg att försvinna. Enda orsaken till att någon reagerar är för att detta horribla kommer från tidningar som fortfarande ändå upplevs som någorlunda seriösa. Just tack vare sin hundraåriga historia av att leverera vanliga nyheter.

När man läser i en sådan tidning att män inte borde få rösta så blir det självklart ett visst chockvärde. Men när det fortsätter sparas in på vanliga nyheter, och pressade chefredaktörer jagar "debatt som engagerar" (i klarspråk billig trafik), så blir det en urvattningseffekt. Det sker på bekostnad av förtroendekapitalet.

En seriös person kan vinna tillfällig uppmärksamhet genom att ställa sig upp på festen och skrika någon provokativt. Nästa gång genom att lägga en brakskit, och nästa gång genom att dra ner brallorna och köra helikoptern. Men till slut är det ingen som tar han på allvar, och då blir han inte intressant vad han än försöker med.

Den vägen är tidningarna på väg med sina billiga försök till genvägar. De är på väg att förvandlas till internet-troll som först "engagerade" men sen bara blev tråkiga.

Ja, det är en bra poäng. Man fattar helt enkelt inte att det är den stora massan av artiklar som är intressant. Om alla artiklar är "klickartiklar" så är tidningen död. Det är denna massa som skapar en mångfald som kan locka olika typer av läsare, vilka sedan möjligen kan klicka på kattfilmer och annat skit. Men finns den inte där så tröttnar folk på att surfa in på sajten från början.

Det har gått så långt nu att tidningarnas enda hopp verkar stå till klickjournalistik. De satsar ju till och med stort på att skapa något eget "buzzfeed" vilket är just det - enbart klicktrams. Men saken är helt enkelt den att en glorifierad blogg med klick-trams kan vem som helst skapa, och det är vad tidningarna reduceras till. När papperstidningen försvinner så kommer förmodligen hela marknaden att splittras. Varför ska Expressen och Aftonbladet ha något slags monopol på sportjournalistik? Varför ska folk läsa där? Det kan mycket väl komma någon aktör som enbart fokuserar på sport och snor läsare. Detsamma gäller nöjesjournalistik.

När folk inte påminns dagligen längre i varenda affär och kiosk om dessa tidningar så kommer de rasa i folks medvetanden. De blir bloggar helt utan de fördelar som man har haft i flera decennier och då tillhör marknaden den som tar den. Och om roliga kattfilmer är ens enda konkurrensfördel så är man illa ute.

Det här kommer förstås i längden innebära att t.ex. Fria tider och Avpixlat (eller möjligen en ny aktör med liknande inriktning) kommer stå på samma nivå som de etablerade tidningarna, så det skulle inte förvåna mig om branschen ändras ganska kraftigt och polariseras ungefär som i USA med en grupp som läser vissa tidningar och en grupp som läser en annan typ av tidningar. Det är mest en tidsfråga innan de "konservativa" tidningarna av den här typen kommer professionaliseras (då de bevisligen är kommersiellt gångbara) och kan göra pengar.

Journalistiken du beskriver låter väldigt mycket som Nyheter24s "journalistik" som mest verkar bygga på krönikor och bloggar från väldigt arga men inte lika begåvade unga feminister och deltagare i Paradise hotel/ Big brother. Jag vet inte om det funkar för dem, men frågan är om det är så lyckat för även de traditionella tidningarna att försöka konkurrera med konceptet.

Kan inte låta bli att tänka på aftonbladets förra chefredaktör Anders Gerdins ord från ganska nyligen.
http://www.dagensopinion.se/aftonbladets-f%C3%B6rra-chef-tidningen-har-blivit-sossetrogen-pravda

Han var chefredaktör från slutet av 90-talet till 2007, m a o under den perioden som Aftonbladet gick från att vara en i mängden av de stora tidningarna till att bli det ledande nyhetsmediet i Sverige (möjligtvis undantaget public service). Var inte lika insatt i hans arbete, och han hade säkert också sina brister, men det är fortfarande en intressant iakttagelse från någon som lämnat sitt skepp till råttorna, och nu från avstånd kan se hur den sista kvarvarande respekten för tidningen håller på att förgöras för gott.

Det är väl värt att komma ihåg att Jan Helin och det nuvarande gänget inte var dem som gjorde Aftonbladet till en stor tidning, och ska således inte heller ha cred för att de lyckats med det. De tog bara över den när tidningen var som störst.


Medier som Fria tider och Avpixlat (och kanske så småningom även bubb.la) har dock en fördel som de etablerade tidningarna inte kommer ha när de tappar sina papperstidningar. Det är att de är relativt ensamma om att ha den värdegrunden de har, de är helt enkelt relativt ensamma i sina nischer.

När gammelmedia hamnar i samma sits kommer alla dessa tidningar att konkurrera i exakt samma nisch, med exakt samma åsikter och de ska locka exakt samma publik (dvs kulturmarxisterna på Södermalm). Konkurrensen för dem kommer därför vara betydligt större och fortsätta åt det hållet ju smalare åsiktskorridoren blir.

Det som krävs för att medierna som du nämnde ska bli riktiga lönsamma medier är ju företag vågar annonsera hos dem. När väl ett par företag börjar, och detta visar sig vara lönsamt så kommer antagligen många att försöka följa efter. Jag kan tänka mig att dessa sajter har en oerhört många fler läsare som av ideologiska skäl är villiga att köpa från annonsörerna än vad gammelmedia har. Och när detta händer så sitter ägarna till dessa sidor på guldgruvor.

Ett steg på vägen för dessa medier skulle ju kunna vara att fixa annonser från utländska företag som säljer över Internet, dessa bör ju inte vara lika känsliga för den svenska åsiktsdiktaturen.

Ja, det hör ihop med det jag nämnde innan. När papperstidningarna försvinner och medieklimatet ändras så kommer vi sannolikt se en splittring av marknaden. De konservativa nättidningarna är en del av det, de kommer ta marknadsandelar, och det var ju inte så länge sedan de dök upp - så de är knappast de sista nymodigheterna. Sedan har vi som bekant mer renodlade sajter inom andra områden som lär ta andelar när kvällspressen svalnar (morgontidningarna är ju redan påtagligt marginaliserade på nätet, men har inte samma gratisreklam heller). Problemet för gammelmedia är som du säger att de alla sitter i samma nisch, och det funkar ju när man är papperstidningar och ingen annan kan konkurrera, men på nätet är det annorlunda.

Jo det är det jag menar med professionalisering. Avpixlat och Fria tider fungerar lite som isbrytare. De visar mest att marknaden existerar. De som verkligen kan tjäna pengar blir nog de som kommer i andravågen och är lite mer professionella. Jag menar det finns ju gott om företag som annonserar i republikansk pratradio eller Fox News så det är knappast så att det inte skulle gå.

Sedan nuddade du lite vid en annan grej som är intressant i sammanhanget: nämligen internationell konkurrens. Det här tror jag kommer växa framöver. Vi har redan sett det med Fox, Netflix, HBO o.s.v. men stora varumärken kan också försöka bättra sin lönsamhet genom lokala upplagor. En CNN-sajt på svenska till exempel. Det är i princip bara att anställa ett par översättare, använda det material som finns inom nätverket och abonnera på TT.