Citat:
Ursprungligen postat av
Vresrosen
Jag kan se att man sänder iväg barn under mycket extrema omständigheter som pågående krig, där livet är hotat. I situationer där familjen saknar hem eller mat, och risken för att förlora livet är påtagligt. Tragiskt nog så finns det sådana krigshärdar, men dit hör inte Gaza.
Hur välvillig du än är till Palestinier och Gaza, så blir din syn en generalisering av olika dunkla politiska åsikter som just nu är på modet. Hur mycket skitfarsan, fotografer och vettvillingar än försöker, så var Yaras situation inte värre än att en kärleksfull mor eller far hade varit tusen gånger bättre än att sändas bort som ankarbarn.
I tråden har det tidigare nämnts om de finska barnen, under andra världskriget. Det var vid tiden en rationell åtgärd att vilja rädda sina barns liv i en situation då ryssen stod för dörren. Det var osäkra tider, ont om mat och männen var vid fronten. I efterhand, har man trots detta inte ansett, att det alltid var en bra idé att sända iväg barnen ensamma till Sverige från Finland.
Andra exempel var kindertransport där de judiska barn som sändes ut från länder kontrollerade av nazister faktiskt räddades till livet. Då fanns det ingen tvekan om, att när föräldrar satte sina barn på tåg ut ur landet så räddades barnens liv, medan föräldrarna väntade på en säker död.
Det är inte situationen på Gaza vi diskuterar ur perspektivet om vad det är som är politiskt korrekt i vissa kretsar, och därmed tycker är säkerhet för en liten flicka. Det finns inget som berättigar att man påstår att ens barn är traumatiserat och samtidigt sänder iväg sitt barn till släkt, och släpper ansvaret och vårdnaden. Yaras elände började i Sverige. Antagligen sändes hon iväg just därför att hon var duktig för sin ålder, inte för att hon var traumatiserad!
Om det var så att det var ett trauma efter bombning av skolan hade detta märkts och krävt behandling av psykologer. Märkligt att skolan eller soc inte tog kontakt med barnpsykolog som redde ut det påstådda traumat som tjänade som asylskäl. Eller att ingen i tingsrätten, typ domaren eller advokaterna frågade hur behandlingen av traumat sköttes då det var ett så enormt trauma att man förberedde att ta hit en hel klan, på juridiska grunder baserade på lilla Yaras påhittade trauma.
När man släpper ansvaret för att barn och tror att andra människor kommer som bonus ta det ekonomiska ansvaret för hela familjen är det endast cyniskt. Det blir ännu mera cyniskt när man tar verkligt lidande som drabbar andra människor i anspråk för egen ekonomisk vinning.
Det har redan visat sig att Madi tycker Gaza är en bättre plats för hennes egna söner än en familj i Sverige. Så det där med asylskäl får inte förväxlas med bristande föräldraransvar.
I väntan på FUP fortsätter jag på ämnet "trauma" för att ytterligare ifrågasätta de uppgifter om Yara som låg till grund för hennes resa till Sverige.
Vi var nåra som reagerade på bilden av Yara framför den bombade skolan. Tvivel om bildens äkthet hade vi också.
Vad jag reagerar på var att man ställt upp Yara vid den plats som skapat hennes trauma.
Dessutom såg hon glad ut!
Jag vet väldigt lite om hur andra upplever trauman men jag har svårt att föreställa mej att jag skulle
gå tillbaka och se glad ut där nåt hemskt inträffat som gjort mej traumatiserad.
Är det nån sorts tanke om att man "ska upp i sadeln igen" efter t ex en ridolycka? Konfrontera sina rädslor?
Eller lyckades man inte få Yara att se chockskadad ut på bilden?
Jag har så obehagliga vibbar runt det här fallet att jag ifrågasätter allting.
