Fråga dagisfröken/förskolläraren

Låt oss se, om 5 personer inne i ett rum är döva och det kommer in en hörande person i rummet, är den hörande personen normal då?


Så du anser att den Abrahamitiskt-partiarktiska synen på könsroller är den synen som är "normal" i Sverige. Då sällar du dig också till de Islamister som anser att kvinnor ska underkasta sig burka och att kvinnor ska vara 4 meter bakom mannen (det var ju inte normalt att kvinnor tar plats). Är det då inte bättre att se barn som de individer de är och låta individerna bestämma hur de vill leka sina lekar?

För mig är det rätt så självklart att barn ska få vara sina egna individer och att de ska få leka med de leksaker och kompisar som de själva vill leka med.


Givetvis har barnet fått sin genetiska (och förhoppningsvis sin sociala) uppsättning av sina föräldrar. Dock är barnet en individ i samhället och fostras även socialt i den stora gruppen.


Den här diskussionen tillhör inte förskollärarens yrkesroll, jag svara på ditt krav med att säga att du gärna får läsa om Tors och Odens äventyr i den Poetiska eddan. Däri hittar du väldigt roliga brott mot könsroller och sociala tabun som gudarna kunde ertappa sig med såsom att Tor, den starke manliga krigaren klär sig i klänning några gånger, eller att Odin är den högste seidmannen fastän seidemän var socialt tabu (sejd var kvinnogöra). Sedan skrev jag "under järnåldern" och VIKINGATID är just yngre järnåldern.

Ja, nu är jag förvisso inte förskolelärare, men jobbar inom barnomsorgen under annan befattning,
men visst fan finns det barn som är urgulliga, och andra vill man bara nacka!

Nej, inte inom gruppen men inom samhället i gemen.

Könsroller skapar trygghet samt en identitet - det gör inte dagens identitetslöshet som kostar samhället enorma summor varje år.

Barn ska vägledas av vuxna för att bli vuxna. Att tvinga barn att underkasta sig flum och dogmer är enbart misshandel.

Ja, så tyckte även Nazisterna och startade Hitlerjugend.

Historieförfalskning och förvrängning har aldrig varit aktuellare än idag. Du refererar till sagor som om de helt okritiskt skulle vara historia eller en samhällsbeskrivning. Skrämmande.

Jag hoppar in lite i tråden igen...

Det kan vara otroligt påfrestande både psykiskt och fysiskt. Vissa dagar känns det som att man blivit överkörd med en ångvält när man går hem. Extrema ljudnivåer och stress, ibland gör man inte annat än att gå från en konflikt till en annan en hel arbetsdag. Spring, skrik och gråt. Barn med noll respekt för vuxenvärlden tack vare föräldrar som tror på "fri uppfostran" eller jobbar så jävla mycket att de inte törs besudla den lilla tid de har med barnen med att gå in i konfliktsituationer (fritt översatt: barnen får alltid precis som de vill). Ovanpå det har man den dagliga kontakten med barnens föräldrar som också kan vara ett rent helvete för att de, likt många i tråden, har noll uppfattning om hur en förskola fungerar. Många saknar helt förståelse för att man måste tillgodose 15-20 barns behov och inte kan skräddarsy verksamheten utifrån deras lilla guldklimp. Om inte det räcker så har man omvärldens syn på det man gör. Oförståelse och otacksamhet.

Dessutom ska man ha klart för sig att extra resurser för barn med särskilda behov är så gott som omöjligt att få under förskoleåren eftersom man drar sig för att stämpla barn med diagnoser i så pass tidig ålder. Vad detta innebär är att man i praktiken kan ha ett obegränsat antal barn med alla möjliga svårigheter i samma barngrupp utan att få någon hjälp utifrån. Om det inte är något som är såpass allvarligt att det är stört omöjligt för föräldrar, BVC mfl. att ignorera dvs. Det är helt och hållet ett lotteri. Gemene man borde själv få prova på att bedriva en normal förskoleverksamhet med två-tre barn med t.ex ADHD eller autism i samma barngrupp och se hur jävla lätt det är. Om det inte vore för att det nio dagar av tio trots allt är givande och framförallt roligt att jobba med barn hade jag redan sadlat om, för det finns väldigt många negativa aspekter med jobbet.

Och ja, i vissa fall tänker jag på barnen även på fritiden. Ibland är det något som är svårt att släppa, barn som inte mår bra psykiskt t.ex.

Jobbade som personlig assisten/fritidspedagog på en skola ett tag och då var jag bland många olika klasser, i 4 av klasserna jag besökte fanns det 2-5 adhd/diagnos barn och de va 1-2 av dessa som var otroligt svårkontrollerade för båda mig och all annan personal.
Det finns mycket skit personal på skolor men många är väldigt duktiga och även dessa kan inte hålla barnen i schakt varje dag.
Detta var i Täby en av stockholms minst stökiga kommuner så jag skulle inte tro att det var en av sveriges sämsta skola.
Det är lätt att påstå att man skulle kunna göra en lärares jobb bättre men förens man stått där och hållit i en lektion tycker jag inte man ska yttra sig.

Hur är det egentligen med lagstadgade raster på småbarnsavdelningar? Har pratat med många som har samma problem hemma, med barn som inte kan somna i rimlig tid på kvällarna eftersom de tvingas sova på förskolan. Är det verkligen viktigare att prioritera sin egna kafferast varje dag än barnets och föräldrarnas hälsa?

Det är väl snarare föräldrarna som inte klarar av att ha en bra och vettig nattningsrutin på kvällarna. Småbarn behöver vila på dagen för att orka med, dom växer och är väldigt aktiva. Snarare förstår inte föräldrarna vikten av att trappa ner aktiviteterna i tid på kvällen och ha bra rutiner för att barnet ska komma till ro och vill sova. Är lite fel att skylla på förskolan och att det är fel där för att deras barn inte sover på kvällen.

Men på dom flesta förskolor är det inga problem att säga till att man inte vill att sin barn ska sova så länge eller inte alls. Men barnet behöver vilan så det är bättre föräldrarna tar tag i sina problem ist.

vad är rimlig tid för dej då? 17? så du o gubben får lite lugn o ro inann ni lägger er? suck

givetvis kan du påtala för föskolan att ditt barn inte ska sova midda..

men ärligt talat hur många på småbarn klara det?

Personalraster har ingenting med barnens sovrutiner att göra.

Är det bättre att de somnar bums när de kommer hem, vid typ 4-5? Sover de en timme då så somnar de garanterat inte förrän på natten/mycket sent på kvällen.

Skulle aldrig hända. Inte i friskt tillstånd i alla fall.
Fast jag känner ju mitt egna barn bäst, och just det här barnet är kvällspiggt (pigg och alert i övrigt också) och har ett mindre sömnbehov än andra barn - vilket jag också har och redan hade som barn. När barnet somnar beror lite på årstid. På sommaren händer det att barnet fortfarande inte har somnat efter 00 om barnet har sovit på förskolan. Så att det skulle vara nattningsrutiner det är fel på stämmer inte, det är snarare förskolans rutiner det är fel på.

Hemma har ju barnet självmant slutat sova på dagen för länge sedan, och somnar absolut tidigast 20:30 de dagarna. Barnet vaknar inte tidigt på morgonen utan måste väckas vid 7-7:30 på vardagar för att gå till dagis och före 9 på helger, för att inte sabba kvällen sedan. Men efter en dag på förskolan är det omöjligt att få ungen att somna så tidigt, och det är väl inte orimligt att vilja att barnet har somnat senast 21:30?

Har pratat med dem flera gånger, men de undviker all diskussion och lägger på falska miner om det överhuvudtaget går att nå fram till dem. Barnets nattsömn blir störd och får självklart för lite sömn på natten, så att barnet i så fall blir trött på dagen är ju knappast något konstigt men jag tycker inte att det här är någon bra lösning längre. De har som mest klarat av att följa det här i en vecka, sedan blev en sjukskriven och då blev det helt plötsligt sena kvällar igen. Och nej, snälla jämför inte mitt barn med barn som har en större sömnbehov, för vi är alla olika och det är så här mitt barn är.

Det är lätt att tro att ett barn som sover dåligt, eller vägrar att somna innan klockan elva på kvällen, helt enkelt inte behöver särskilt mycket sömn. Förmodligen är detta inte fallet, det troligaste är att barnet i själva verket lider av sömnbrist/övertrötthet.

Att ni måste väcka barnen på morgonen tyder ju på att barnet inte fått den sömn den behöver.
Hur gammalt är barnet?

Barnet sover på förskolan för den behöver det. Att tvinga barnet vara vaken är väl inte vettigt ? Tror du att barnet mår bra av det?

Ni som föräldrar har skapat en dålig sovrutin redan från början. Det är ju inte för inte förskolan låter barnen sova.

Sen är det ju fel att det inte går att föra en vettig diskussion med förskolan, kanske kan ditt barn få sova lite mindre eller bara vara i ett annat rum och ta det lugnt. Du får väl ta det med förskolechefen.

Men jag tror inte huvudproblemet är förskolan, där finns beprövade rutiner som fungerar. Utan ni ska nog ist se över hur ni själva gör och beter er. Du kanske själv har fått barnet att tro att den ska sova lite för att du gör det. Barn gör som vuxna gör.

Det är ju lätt att generalisera. Tyvärr har en del förskolor strikta rutiner som inte passar alla barn. Ett av mina barn behövde verkligen sova på dagarna och somnade ofta efter förskolan vilket gav dåliga rutiner. Men ingen i hans grupp sov på dagen och därför ville ju inte han heller sova, trots att han fick möjlighet att sova med en annan grupp.

Det handlar ofta om en kombination av många faktorer som förskolans rutiner kontra hemmets, individuella egenskaper, familjens generella dygnsrytm, dagisgruppens sammansättning.

Livet är inte så enkelt som att det går att ge enkla förklaringar eller skylla allt på en enda part. Vore det så enkelt skulle man snabbt hitta en enkel lösning.