Sverige: landet där det råder stor bostadsbrist

Jag kan villigt erkänna att jag inte har några nämnvärda kunskaper när det gäller hur utbudet av hyresrätter i Stockholms innerstad är fördelat på olika lägenhetsstorlekar, så kanske finns det i nuläget inte så många hyresettor där. I London finns det dock ganska gott om hyresettor även i centrala delar - det var en sådan jag bodde i t.ex., och andra sådana i samma byggnad som stod tomma. Jag extrapolerade bara utifrån det, möjligtvis var det ett misstag. Men hypotetiska nuvarande hyresettainnehavare i Stockholms innerstad skulle rimligtvis uppleva ett visst tryck att söka sig till förortshyresrätter om marknadshyror infördes och de saknar finansiell täckning för att köpa en bostadsrätt.

Dina exempel låter högst rimliga, så där har jag inget att invända emot. Jag tror som du säger att om man införde marknadshyror så skulle befintliga större innerstadshyresrätter förmodligen delas i ett större antal mindre lägenheter (varav vissa då mycket väl skulle kunna stå tomma åtminstone under vissa perioder, liksom i exempelvis byggnaden där jag bodde i London).

Det är väl mer en process och sen också en följd av hur stan är byggd. I stan jobbade folk förr på "stora" bolag. Nu ska bankerna ut. Och OMX är ju banker och H&M... Överlag är väl innerstaden rätt bökig om man inte sätter sig inom några kvarter? Typ Hufudstadens domäner och en liten ring utanför. Gångavstånd.


Jo, men det betyder ju att i UK får NHS arbetare en löneökning som understiger inflationen med 1% men det står tomma lgh mitt i stan? Marknaden vill ofta inte sjunka frivilligt, du får ju betala ännu mer för de tomma lgh. Självklart kommer man snart att få betala bra för en tjänare av klass i London, men folk verkar sugas dit, varför vet jag inte... Jag har inte varit i det moderna London.
Inget av det jag ser eller hör lockar mig heller, visst vissa gamla godbitar men det är ju inget nytt direkt. Och när jag jobbade lite mer sas var det aldrig tal om London, IT hade ju kommit, varför vara där?


Jo, det är en obetydlig mängd.



Nej, det är en enorm brist.
Det är hundratals sökande till Jordbro, som jag tror är det sämsta haket i sthlmstrakten att bo på.
Vi talar fara, slum, alkoholism, islamism, allt i en helvetesmix. Sopor i högar.


Det verkar inte som de som diskuterar ens är anmälda på bostad sthlm? Jag kan ju säga att jag är etta överallt numer, men jag har ju stått sen förra årtusendet. Men, kommer det en enda OK billig innerstadslgh, då är jag no 78. De går till köande från 80 talet. Men hornsbergsstrand, bakgata, yepp, yez, hurra. Och de husen som är såhär billiga är knappast rivningsobjekt, snarare kulturklassade. Mao, marknadshyror gör nada förutom segregerar. Men jag tror ingen misstycker om vi röjer runt sergels torg och bygger superskarapan urban med plats för 100000 till marknadshyra. Problemet är bara att massor av objekt är på G. Nordin satt ju och suckade i pressen häromdan...

Jag tror att pratet om att folk skulle vallfärda från Stockholm främst avser innerstadslägenheter, eftersom det är där marknadsanpassade hyror skulle ha potential att bli betydligt högre än nuvarande hyror.

För att dra upp Londonjämförelsen igen så kan jag dela med mig hyran för tidigare nämnda centrala hyresetta där: ca £1500 per månad inklusive vissa räkningar (dvs ca SEK 18000). Om man bor två i en tvåa kan man så klart komma undan med en något lägre kostnad per person och månad, i synnerhet som man kan dela på internetanslutning och liknande. Hur som helst så är det självklart så att låginkomsttagare inte är behöriga att hyra i sådana lägen utan får istället söka sig till förorter.

Nu är ju London mycket mer av en världsmetropol än Stockholm med en betydligt större högavlönad finanssektor, så en marknadsanpassad kvadratmeterhyra i Stockholm skulle givetvis vara lägre (liksom bostadsrätter också är billigare i Stockholm) men jag skulle ändå misstänka att det skulle ske en undanträngning av låg- och medelinkomsttagare i innerstadshyresrätter om hyrorna marknadsanpassades (enligt mitt resonemang i posterna ovan).


Ovanstående håller jag helt med om. Som jag redan nämnt ovan så är Sverige i princip unikt bland i-länder med att ha omfattande underskott på hyresrätter i förhållande till efterfrågan på sådana i storstäder. Den enda relevanta faktorn som särskiljer Sverige från andra i-länder är just hyresregleringen, och vad jag vet så tar varje grundkurs i nationalekonomi som ges i Sverige upp hyresrättsmarknaden i Stockholm som ett praktexempel på hur politiskt införda regelverk för prisnivåer skapar utbudsunderskott (när regelverket föreskriver en prisnivå under jämviktspriset vill säga).

Som jag skrev i mitt svar till Svenne-i-Banan så erkänner jag gärna att jag inte har någon detaljkoll på hur hyresrättsutbudet ser ut i Stockholm, utan jag extrapolerade vad jag sett i London. Det verkar som att det ledde till vissa felslut. Om det i nuläget inte finns många hyresettor i Stockholms innerstad, då kan jag köpa att det inte blir riktigt en sådan undanträngningseffekt som jag spådde om marknadshyror införs, eftersom det då troligtvis handlar i stor omfattning om par som bor i större lägenheter tillsammans och därmed kan dela på hyresökningen. Men eventuella låg- eller medelinkomsttagare som med rådande reglerade hyror har råd att bo i eventuella hyresettor i innerstaden borde ju rimligtvis uppleva ett visst tryck att flytta till förortshyresrätter om marknadshyror införs.

Jag står mycket riktigt inte i Bostad Sthlms kö. Det kändes inte meningsfullt för mig när jag var student, och i synnerhet inte efter att jag fick jobberbjudande i London. Nu när jag är på väg tillbaka till Stockholm är planen att hyra en bostadsrätt i andra hand tills jag hittat en lämplig bostadsrätt att köpa.

Det är lite smått överdrivet eftersom du lugnt kan hitta en mycket billig bostadsrätt i de flesta hålor som är långt billigare än motsvarande hyresrätt. Kolla runt på hemnet får du se och häpnas. Bostadsbrist i byhålor och småstäder finns inte...

Jag förstår inte varför man ska jämföra sthlm med London. I sthlm har vilken banan som helst råd att bo i innerstaden egentligen. Allt handlar om personliga prioriteringar. Vissa välja bort bil för att bo centralt exempelvis. Och vips så sparande man massa tusenlappar som man nu istället har råd att lägga på en dyrare hyra.

Poängen med jämförelsen är att London (liksom de flesta storstäder utanför Sverige) inte har hyresreglering som vi har i Sverige, utan istället har marknadsanpassade hyror. De viktigaste följderna av detta förhållningssätt är:

• Hyreslägenheter i centrala lägen är mycket dyrare i London (samt de flesta storstäder utanför Sverige). Som du själv säger så har i nuläget i princip vem som helst råd att hyra i Stockholm, men det förutsätter att man faktiskt får tag i en bostad att hyra vilket inte alls är självklart. Jag fick t.ex. köa 18 månader för att få en studentlägenhet, och för vanliga hyresrätter mäts ju kötiden vanligtvis i decennier snarare än månader. Med marknadsanpassade hyror tror jag att låginkomsttagare skulle ha svårt att hyra åtminstone ettor i Stockholms innerstad (i den mån det nu finns hyresettor där, se mina tidigare kommentarer) även om de gav upp både bil, alkohol och tobak helt och hållet.
• Den som har råd kan hyra och flytta in med så lite som en dags förvarning i princip var som helst i London (samt de flesta storstäder utanför Sverige).
• Det finns små privata agenturer överallt i London (samt de flesta storstäder utanför Sverige) som agerar mellanhand mellan hyresvärd och hyresgäst. Dessa garanterar att ordentliga kontrakt skrivs och efterföljs, samt tar hand om marknadsföring av tillgängliga hyresrätter i sina egna skyltfönster samt på diverse internetforum.

Jag vill alltså bara illustrera vad den reella effekten av hyresregleringen blir på priset för och utbudet av centrala hyresrätter i Stockholm. När jag har pratat med släkt och bekanta om mitt jobb i centrala London så har det nästan alltid kommit en kommentar i stil med att "det måste ha varit svårt att få bostad", när jag i själva verket kunde flytta in i en hyreslägenhet med 5 minuters gångväg till jobbet i princip omedelbart.

Det verkar helt enkelt som att många svenskar fått för sig att det är ett allmängiltigt problem att det råder brist på hyresrätter i storstäder, när verkligheten är att det är ett nästan unikt svenskt problem som förklaras av den svenska hyresregleringen.

Fast jag menade inte ens hyra. Jag menade att köpa. Finns det ens några billiga små hyresrätter kvar i centrala stockholm att jämföra med?

Det beror väl helt på hur låginkomsttagare prioriterar. Om de röker, krökar och kör bil så finns det mycket pengar att spara som skulle kunna läggas på en dyrare hyra.

Min poäng är att alla har olika livsstil och värderingar oberoende av inkomst. Vissa vill absolut bo centralt med alla de fördelar som följer med, då är de också kanske beredda att göra avkall på bostadsyta, bil eller nöjen.

För mig är det viktigare att alla verkligen får en bostad än att man ska noja sig över att "fattiga inte kommer att ha råd i centrala stockholm"

Så lär det inte bli här hemma då vi knappt har några ägarlägenheter.


Det är klart att det blir mycket dyrt att bo centralt, så vill man bo billigare får man bo utanför London. Det är inget konstigt med det tycker jag. Alla har sina olika prioriteringar. Men det är ju bättre att det verkligen går att få tag i ett lite mer permanent boende snabbt än att inte få något alls.


Det enda det är brist på är gamla billiga hyresrätter på centrala lägen. Det skulle kunna jämföras med att Ferrari-bilar reades ut av staten. Det hade blivit kö till dessa med.

Först när hyrorna ligger i linje med vad hyresgäster tycker att det är värt kan vi få rätsida på bostadsbristen på allvar.

Jasså! Varför kostar då en 3:a i Mareifreds stadskärna 3 miljoner för?

Slutligen bli de tryck på hela bostadsmarknaden. När områden som för några år sedan inte alls var populära, idag är det. Det visa att något annat är lösningen på problemet än hyror som ingen ha råd med att betala.

Grejen är att även en 2:a i ett opopulärt område i Stockholm är det 6 år bostadskö till. Läste någonstans att det är 8 års kötid till Hässelby Gård.

Det finns väl inte heller, som i Stockholm, en bostadsförmedling med en kö
där antalet köande är offentligt. Och att ställa sig i kö i Stockholm för att
vänta på en "vara" som hela tiden reas ut till "insiders" rekommenderas alls
icke. Men vad göra istället ?

http://www.hemhyra.se/vasterbotten/har-saknas-hyresratter

Orkar inte hitta bättre exempel än ovan. Men på den tiden man själv föddes,
just i småstaden, fanns det också bostadsbrist. Miljonprogrammet gjorde nog
en hel del för att lösa detta.

Jag håller med i viss utsträckning här. Med riktiga marknadshyror i Stockholms innerstad tror jag dock att eventuella befintliga eller nybyggda hyresettor där skulle kunna ligga över en låginkomsttagares hela nettoinkomst. Som jämförelse kostade alltså min centrala hyresetta i London ca SEK 18000 per månad, vilket är mer än en typisk svensk låginkomsttagare har i månaden, t.o.m. före skatt - se svensk årslönefördelning här som visar att ca 40% (4:e decilen) har ca 216000 eller lägre före skatt per år, vilket motsvarar 18000 eller lägre före skatt per månad. Förvisso bör marknadsanpassade hyror i Stockholm ligga lägre än motsvarande i London eftersom centrala London har ett betydligt större utbud av högavlönade finansjobb.


Jag nojar inte alls över detta - jag argumenterar för att införa marknadsanpassade hyror i Stockholm (samt övriga Sverige) och därmed få betydligt kortare kötid till befintliga centrala hyresrätter genom minskad behörighet hos allmänheten (färre skulle ha råd), samt med stor sannolikhet få tillgång till fler nybyggda hyresrätter eftersom det skulle bli mycket lättare för byggföretagen att göra vinst om de fick ta ut högre hyror.

För att undvika alla tvivel så tycker jag alltså inte att det är ett problem att låginkomsttagare kanske inte skulle ha råd att hyra centralt. Många arbetsplatser med många låginkomsttagarjobb ligger ändå inte centralt i Stockholm, så jag har svårt att se varför det är vettigt att ha låginkomsttagare boende där.


Detta stämmer i nuläget, men om vi införde marknadsanpassade hyror (dvs högre hyror i centrala lägen) så skulle förmodligen intresset öka bland (relativt välbärgade) privatpersoner för att äga en eller ett litet antal lägenheter och erbjuda dessa till uthyrning. Sen så är det ju självklart ytterst tveksamt om nu sittande regering har någon som helst lust att bidra till en sådan utveckling genom att föreslå införande av marknadsanpassade hyror.


Detta håller jag med om till 100% - det är precis samma sak som jag själv argumenterar för.