Mina erfarenheter av Gang Stalking i Sverige

Tycker att dina frågor är relevanta, så jag kan försöka svara på dem. Vill först bara klargöra att jag skriver enbart utifrån hur min egen personliga situation ter sig just nu. Det behöver alltså inte betyda att det är likadant för andra TI's.

När det gäller hur närstående har reagerat så har jag upplevt att jag blir ignorerad. De som man nämner detta för blir bara tysta och byter ganska snabbt samtalsämne. Och sedan kommer ofta den klassiska kommentaren om att det kanske är dags att söka hjälp hos en psykolog. Nu är det ju så att mina närstående (min familj) är involverade i stalkingen och därför vill de så klart inte prata om det. Jag har heller ingen kontakt alls med dem sedan cirka tre månader tillbaka då jag flyttade till en annan ort cirka 50 mil bort.

Min egen reaktion på deras förnekelse/inblandning är så klart sorg och smärta, frustration och en stark känsla av ensamhet. Till saken hör att de förnekar sin inblandning om man vill ta upp ämnet face to face, men samtidigt ger de en massa subtila signaler/hintar om att de är med på det genom olika kommentarer som de flikar in i andra sammanhang, och också genom vissa medvetet avslöjande handlingar (så att man ska förstå utan att de säger det rakt ut).

I mitt fall så har jag numera oerhört svårt att lita på andra människor. Det är nästintill omöjligt - tyvärr. Men det är ju också en del i "deras" agenda - att man ska börja känna på det sättet och bli mer och mer ensam och isolerad. Gentemot mig har de lyckats med detta. Jag lever mitt liv helt ensam nuförtiden: har inga vänner längre, träffar ingen (utöver folk på vissa sysselsättningsplatser via AF ibland), inga telefonsamtal, och så klart heller ingensomhelst kontakt med familjen (föräldrar, syskon). Jag är ensamstående utan barn, så nu är det bara jag. Övar på att lära mig att uppskatta mitt eget sällskap mer och mer, bli min egen bästa vän, lära mig att älska mig själv osv, men det är inte helt enkelt och är nog något som kommer att ta ganska lång tid.

Kanske kan jag så småningom börja lita på andra igen, någon dag i framtiden - förhoppningsvis. Men som det ser ut nu så är smärtan och chocken för stor. Hur mycket jag än vill så KAN jag bara inte lita på andra. Efter att jag vaknade upp och insåg att jag varit utsatt för GS i många, många år så har en slags läkandeprocess och en slags bearbetningsprocess satt igång inom mig, och jag får ha tålamod med mig själv, acceptera att jag inte kan lita på någon annan just nu och samtidigt inte tappa hoppet om att detta kommer att förändras till det bättre en vacker dag när jag har läkt klart.

Att jag inte kan lita på någon annan i skrivande stund betyder inte att jag tror att ALLA är stalkers, även om jag inte ska förneka att det ganska ofta faktiskt känns så.

Hej rosa, tack för ditt svar! Dig tycker jag verkligen synd om på riktigt då du verkligen verkar tro att du är utsatt för detta på riktigt och dessutom står helt ensam. Hoppas det ordnar sig på något sätt så livet blir lättare för dig framöver.

Du kanske skulle ge det en chans trots allt? Vad har du att förlora egentligen?

Det är väl inget vidare att hela livet gå omkring med nåt diffust sjukdomstillstånd som får dig att tro att hela världen (inkl din familj!) är emot dig och förföljer dig?! Inget att skämmas för - var och varannan nuförtiden är psykiskt sjuka.

Du behöver inte tacka mig, då jag egentligen inte skrev mitt svar för din skull alls. Tyckte att frågorna var relevanta för ämnet och att det kunde vara upplysande för andra eventuella läsare att få en inblick i hur det kan te sig för en TI när det gäller krossad och totalförstörd tillit till andra pga GS och hur detta påverkar livet.

Har för ganska länge sedan sett igenom din nästintill diaboliska teknik som du använder dig av i trådarna här på FB, så jag förstod redan innan jag svarade att du som vanligt måste ha skrivit dina frågor av manipulativa orsaker just för att kunna ge en liknande respons som den som du gav här. Men jag valde att svara ändå denna gång, av andra orsaker som sagt.

Jahaja, på vilket sätt stalkade jag dig nu menar du?
Om du misstänker att alla stalkar dig så spelar det väl egentligen ingen som helst roll vad jag (eller någon annan) skriver, du lär ju tolka det som personliga påhopp ändå..

Så fick även du ytterligare ett tillfälle att upprepa den mest klassiska kommentaren "du är psykiskt sjuk och GS existerar inte". Grattis!!

Det är uppenbart att de flesta av er som skriver sådana här kommentarer inte har något genuint intresse i ämnet GS alls, och att era frågor inte skrivs utav genuin nyfikenhet eller en önskan att förstå vad det är. Ni verkar drivas av helt andra motiv.

Har aldrig sagt att du stalkar mig - det är en lögn och det är att lägga ord i munnen på mig.

Du är bara så genomskinligt manipulativ så att det nästan blir komiskt.

Men har ingen lust att fortsätta en meningslös diskussion med dig här, har ingen lust att servera dig någon mer kaka ... så BYE BYE and have a nice day!

Vad är det jag gör som är så diaboliskt manipulativt egentligen? Jag skrev att jag tycker synd om dig - och jag menade det verkligen..
Problemet att diskutera med dig blir ju att om jag svarar så manipulerar jag tydligen dig, men om jag inte svarar dig så är väl risken att jag fryser ut dig eller något?


Ja där har du helt rätt - jag har ingen önskan att bättre förstå vad GS är eftersom jag är fullständigt övertygad om att det inte existerar (i den form som t.ex. du och Ovemoll beskriver det). Däremot är jag ärligt nyfiken på hur ni upplever det, och hur ni upplever er omgivning - människorna runt er, de utpekade stalkarna, vad som skulle kunna få er att ändra åsikt (troligen ingenting) etc etc.

Men du skrev att det ofta känns som om ALLA stalkar dig - då borde jag väl räknas in i dessa alla? Men ursäkta om jag missförstod...


Vad är det jag gör som är så diaboliskt manipulativt egentligen? Jag skrev att jag tycker synd om dig - och jag menade det verkligen..
Problemet att diskutera med dig blir ju att om jag svarar så manipulerar jag tydligen dig, men om jag inte svarar dig så är väl risken att jag fryser ut dig eller något?


Ja där har du helt rätt - jag har ingen önskan att bättre förstå vad GS är eftersom jag är fullständigt övertygad om att det inte existerar (i den form som t.ex. du och Ovemoll beskriver det). Däremot är jag ärligt nyfiken på hur ni upplever det, och hur ni upplever er omgivning - människorna runt er, de utpekade stalkarna, vad som skulle kunna få er att ändra åsikt (troligen ingenting) etc etc.

Äntligen har vi kommit fram till något vi personligen kan vara helt överens om. Utan Rosalotus mest trovärdiga beskrivning av sin situation hade nog inte heller jag brytt mig om den här tråden. Först nu har jag kunnat sätta namn på vad tydligen mitt mest familjära kvinnliga umgänge genom tiderna redan från början kunnat vara offer för fast på ytligare grunder än Rosalotus.
Jag börjar också förstå din notoriska misstänksamhet mot mig vilken trådhärva jag än försökt reda ut och vad du egentligen vill bli övertygad om. Jag måste då erkänna att det i flera omgångar har funnits vissa perioder där jag inte har kunnat lita på förståndet hos någon om ens hos mig själv. Senast var för sex år sedan då jag slutligen förlorade också bostaden och blev fullkomligt rättslös. Med tro på att någon god vilja ändå måste finnas någonstans även hos värsta antagonister så överlever man någorlunda med förståndet i behåll trots allt. Det som drabbat mina anhöriga kan jag bara inte släppa. Gangstalking talar man helt enkelt inte om fast det är lika utbrett och värre än mobbing bland vuxna.
Folk jag möter på nätet är jag alltid misstänksam mot innan de klivit ur sin anonymitet eller professionella attityd. Även Rosalotus berättelse verkade till en början alltför bra för att jag skulle våga tro den var äkta och inte ytterligare en fälla. Först i hennes fantastiska och även för mig direkt tilltalande poesi kunde jag urskilja en genuin människa och hennes absolut tillförlitliga integritet.

Jag utgår från att det finns en avgörande skillnad mellan dig och en sådan som Oddball fast ni beter er lika illa mot oss som kommit på andra förklaringar och värden i tillvaron. Oddball har som moderator alla möjligheter att kontrollera om jag är troll eller ej och jag har gett alla chans om inte annat att själva ta kontakt med mig direkt.
Istället missbrukar Oddball sin anonyma maktställning för att utesluta mig från forumet på samma sätt jag fick erfara redan av SvD stalkergäng där jag även såg "de särskilt upplysta" vara inblandade. Så lågt har i alla fall inte du avancerat och jag hoppas Rosalotus kunnat uttrycka saken tydligare och fått dig på bättre tankar. Om ännu inte så läs vidare här (FB) Ljus och mörker - lite poesi

Enligt vad jag läser på nätet så är den paranoida personligheten djupt rotat och prognosen är dålig..



Här är ett test: http://www.psykologitest.se/paranoid.php

Nu ska jag sätta mig i min röda bil och köra och stalka folk som sitter ensamma hemma. Har stämt träff med 50 andra så vi ska dela upp stan mellan oss. Rätt dyrt med all bensin, men stalka är ju roligt. Måste även ringa till alla läkare/tandläkare/postombud/grannar osv för att informera dem om vem vi stalkar denna vecka! Hej svejs.