Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Dags för en liten uppfriskning i vad ett barn på 17 månader kan uppfatta och förmedla.

"Förhöret inleds med att advokat Kajsa Blomgren frågar vad Tomas Eriksson har att säga om tillförlitligheten i Thomas Allgéns tidigare frus uttolkning av deras treåriga dotters berättelse om styckmord och incest?

- Det är enkelt så till vida, svarar Tomas Eriksson, att frågar man ett barn vid tre års ålder om något som barnet var med om vid ett år och sju månaders ålder - då har barnets svar ingen som helst tillförlitlighet.

För det första: för att man senare ska kunna minnas en upplevelse måste man förstå vad man varit med om. Barns hjärnor kan inte förstå den här typen av sammanhang förrän flera år senare.

För det andra: så små barns hjärnor har inte den minneskapaciteten. Minnesfunktionen är beroende av vissa strukturer i hjärnan - hippocampus, neocortex, prefronala cortex. Innan dessa strukturer har utvecklats kan man inte minnas.

För det tredje: den som förmedlar ett minne måste kunna redogöra för vad som hände. Det kan inte en treåring.

Är detta kontroversiella fakta? frågade advokat Kajsa Blomgren.

Tomas Eriksson förklarar att detta inte är kontroversiellt bland läkare och forskare. Oförmåga att minnas vad man upplevt tidigt i livet kallas infantil amnesi. Han understryker att detta egentligen är självklart, inte något en specialist skulle behöva intyga:

- Alla som har egna barn och barnbarn vet ju detta och vi har alla själva varit barn. Ingen i det här rummet har minnen av vad han eller hon var med om vid ett år och sju månaders ålder.

Barnets berättelse i det här fallet har karaktären av nonsens! Men i slutet av åttiotalet rådde moralpanik. Det pinsamma är att en rad psykologer har lånat sig till detta med "att framkalla minnen".

Tomas Eriksson påpekar att i ”en lång rad pinsamma rättegångar” grundades domar på sådana terapiminnen. Rättegångar, som senare har fått göras om.

- Det faller ett skammens ljus över den tidens barnpsykiatri.

Advokat Kajsa Blomgren frågar om inte minnesbilder ändå ”kan fastna” hos ett så litet barn.

- Men det finns ju inget att fastna i! svarar Tomas Eriksson. Eftersom hjärnans strukturer inte är mogna blir det som att söka efter information i en datamaskin utan hårddisk. Det konstiga är att det här vittnesmålet över huvud taget har beaktats. Det skulle ha avfärdats omedelbart."

http://catrine2009.blogspot.se/2009/12/tomas-eriksson-mamman-var-suggererad-av.html

Så här förhåller det sig med ditt "barnvittne" vare sig du gillar det eller inte.

Karim Ormstad heter personen ifråga. Det är väldigt intressant att hon sa sådär, eftersom den objektiva faktagrunden för hennes uttalanden totalt saknades. Det fanns inte en kvadratcentimeter på de svårt förruttnade likdelarna som talade för något medicinskt handlag, och det var KO säkerligen medveten om, liksom Rajs, och troligen var KO helt medveten om att hon ljög.

Det fanns överhuvudtaget inget medicinskt "styckningssätt", men däremot fanns det ett antal symmetriska och intressanta angreppspunkter på kroppen, nämligen nyckelbenen, brösten, de stora höftböjarmusklerna, armarna och höftlederna.

Båda nyckelbenen slogs av likadant, på mitten, som av en jägare eller slaktare, och båda brösten var bortskurna, men utan att vävnaden under skadades (vilket verkar tyda på vana att skära/filéa/trimma), och båda höftböjarna var borta (vilket också kan tyda på att styckaren var van att trimma, hantera kött), armarna var borttagna som på en kyckling, med fastsittande skulderblad (det är mkt ovanligt att avlägsna armarna på detta sätt, och armarnas borttagande förtjänar därför uppmärksamhet).

Och så höftlederna då - de var grovt, fult sönderdelade, och förmodligen hackade styckaren i skelettet med en eneggad kniv (kanske en morakniv), och det fanns många triangelformade hål i skelettet, om jag inte minns fel.

Och enligt Rajs (som faktiskt tänkte riktigt bra, innan han kom på att hans kompetenta slutsatser kunde skada hans karriär och irritera polisen, som ville sätta dit TH) så användes en såg, en duglig såg, kanske tom en motorsåg, och tidigt i utredningen var han mkt säker - enligt Rajs kunde man nog jämföra märken på skelettet (på höger lårben tror jag det var) med en såg och säkert säga om det var den sågen som använts.

Och om en kirurgisk såg hade använts så borde han väl i rimlighetens namn ha fattat det, eftersom han var så inne på sågspåret (pardon the pun), och antagligen var det en bågfil eller träsåg, och återigen kan man se en praktisk person framför sig - någon som använder säckar från samma rulle, styckar symmetriskt, göra ung lika stora kollin, knyter säckarna likadant, och möjligen använde han också en duglig såg.

Nu var ju Rajs allt annat än helgjuten som bedömare, men ska man lyssna på honom ska man avgjort lyssna på vad han sa innan han blev kontaminerad och personligen inblandad i styckmordssåpan.

Hans idéer om sågen är klart intressanta, för det fanns fåror på skelettet, och dessa fåror kom säkerligen från en såg.

Sigge Eklund, podcasten Mattsson & Helin och da Costafallet

Sigge Eklund (f. 1974) är en författare, internetentreprenör och TV-producent som flera gånger hyllat Per Lindebergs bok Döden är en man (1999, pocket 2008). Sommaren 2009 skrev han på boktipset.se angående originalutgåvan: "Satt med nakna fötter i den svala stranden i Fort Lauderdale och läste och kände hur marken rörde sig: Saker och ting kanske inte var som jag hade trott."

I ett annat inlägg, daterat samma dag, skriver han om pocketutgåvan från hösten 2008: "Den här nyutgåvan är i mångt och mycket en annan bok än originalutgåvan. En tredjedel av denna handlar ju om vad som hände efter förstautgåvan kom. Båda två rekommenderas,"

Sommaren 2012 uppgav han följande i en intervju: "Döden är en man av Per Lindeberg är nog den mest spännande bok jag läst."

Julen 2012 uppgav han på twitter att DÄEM är hans personliga favorit bland svenska litterära mästerverk (källa). Detta omdöme tycks fortfarande gälla.

Samme Eklund uppges vara klippare och redaktör av den veckobaserade podden Mattsson & Helin (2013–), som går ut på att chefredaktörerna för Expressen och Aftonbladet diskuterar vitt skilda press- och mediefrågor. Ibland har de någon gäst med i programmet. Programmen präglas av en öppenhjärtig stämning. De passar gärna på att "pudla" kring egna misstag, och generöst strö både ris och ros kring olika mediers publicistiska beslut, såväl egna som andras. Både dagsaktuella publiceringar och rapporteringar, men också äldre saker. I ett avsnitt talas det oförblommerat om den nedslående alkoholkulturen som rådde på Stockholms kvällstidningsredaktioner under 1980-talet (avsnitt 41).

Jag har lyssnat igenom en del avsnitt, men långt ifrån alla.

I ett avsnitt som jag hört för nu länge sedan kom samtalet in på da Costafallet, men det gällde då bara välkända basfakta om Richard Aschbergs nämndemannaintervjuer mars -88. Och det var helt spontant och i förbigående – inget de förberett sig på att tala om, vilket de ofta gör kring andra frågor som de känner för att diskutera mer på djupet. Ibland har de också talat om Bo Strömstedt, men då i ett sympatiskapande nostalgiskt skimmer snarare än om något som för tankarna till det episka mediemordet på TH/TA.

Nu undrar jag:
Har podden Mattsson & Helin någonsin berört da Costafallet mer än så? Inte för att väl Eklund har högsta bestämmanderätt över vad chefredaktörerna ska ta upp i programmen, men det vore ju ett synnerligen naturligt forum för de båda att "tala ut" i frågan, kan man tycka. Till exempel med en expert (Per Lindeberg?) som inbjuden gäst. Kanske till och med tillsammans med Bo Strömstedt? Eller är det praktiskt taget otänkbart, av något skäl som jag inte kan komma på?

Det hade kanske blivit en hätsk stämning om inte annat. PL gick väldigt hårt mot Strömstedt, som medgav att TA kanske var oskyldig men i övrigt inte ändrade sig nämnvärt i skuldfrågan, eller synen på TH som enligt Strömstedt "dömde sig själv genom sin desperata livsföring".

Bo Strömstedt i Expressen 1991 när han försvarade publiciteten kring fallet: http://s1033.photobucket.com/user/daCosta_arkivet/media/Pressmaterial%201982-2014/1991/EX1991-04-27Laumlkarnasmotangrepp_zpscbe388ae.jpg.html

Precis de argument som Eriksson framför har jag själv vid ett antal tillfällen framfört. Tyvärr är det som att tala inför döva öron då en viss debattör förmodligen kommer att svara med att modern forskning visar att barn minns mer än vad vi tidigare trott. Sedan kommer nog nämnde debattör även länka till diverse artiklar som ska bevisa detta.

Tyvärr för både debattören och oss som vet bättre så bekräftar artiklarna snarare bara att barnets berättelse inte kan vara sann (trots att det är sant att barn minns mer än vad vi tidigare trott). Tyvärr för debattören eftersom vederbörandes tes motbevisas i de egna länkarna och tyvärr för oss eftersom debattören inte förstår detta alternativt trollar tills dess att skivan återigen hackas in på fotohandlarparet, två olika polisers vittnesmål eller Teresa Trygger.

Denna "debatt" har för länge sedan dött och det enda som håller mitt intresse i tråden vid liv är att några tappra postare fortfarande bidrar med nytt och/eller intressant material.

Barnets berättelse som förmedlades via mamman kommer i ett helt nytt ljus när man läser förhöret med barnets morfar, det var alltså inte bara mamman som fått höra märkliga saker som kom ur det lilla barnets mun utan också morföräldrarna, har svårt att förstå all den möda som lagts ner här i tråden på att närmast idiotförklara mamman och utmåla henne som en hämndlysten lögnare, andra personer har helt uppenbart också¨hört märkliga ting.
Samtidigt bör man också ha i minnet att de som först slog larm om flickans avvikande beteende var personalen på flickans dagis och nu kan vi alla läsa detta intressanta förhör, ja vad ska man egentligen tro om allt detta ?

Debatten är minst av allt död, att du sedan med bestämdhet hävdar att debatten är död hänger ju ihop med att alla postare i tråden är definitivt INTE övertygade om att det hela är frågan om ett justitiemord, yttrandefrihet verkar bara vara bra (i dina ögon) så länge folk tycker exakt samma sak som du och dina medlöpare gör här i tråden.
Folk med avvikande åsikter behandlas tyvärr ofta som idioter när dom postar inlägg och det säger väl något om hur infekterad debatten är fortfarande.
Har svårt att se att det har postats något nytt och superintressant material i tråden på ett bra tag, undantaget är väl ett par debattörer som bla har berättat om en kompis som arbetade i fotohandlarparets butik -84 och som ska ha sett de hemska bilderna, den andre debattören hade en granne som ska ha känt CdC och grannen som sedermera dog i en överdos hade tydligen en del intressant att förtälja.
Eremonas postande gällande herr Vinof uppfyller sitt givna syfte för det är ju ganska så uppenbart att det till slut måste presenteras en någorlunda trovärdig alternativ gärningsman eftersom det har saknats en sådan i alla dessa år, Gonerka verkar ha gjort sitt nu som potentiell gärningsman och det ledde ingen vart, inte ens Solnamannen och nån till blev det något av med så vad återstår då, jo det sista halmstrået Vinof & Co på Eugeniavägen 25

Ja, verkligen. Syftet är ju inte främst att presentera en trolig gärningsman (även om Vinofs personblad är fantastiskt, det fattas absolut ingenting). Syftet är att visa utredningens brytpunkt, punkten där utredningen förvandlades, förvreds, imploderade.

Polisen hade ett sunt, begripligt spaningsmaterial, en tankelinje, ett ytterst matnyttigt spaningsobjekt, ett spaningsobjekt vars närmiljö, bilar, personhistoria, lokaler och umgänge naturligtvis var av största intresse.

Det är självklart inte bara Vinof som person som är intressant. Allt och alla som hörde ihop med Vinof var och intressanta, och skrotandet av 2 fordon och avyttrandet av en släpvagn (sommaren 1984, oktober, 1984, samma månad som polisens inleder sin markspaning) är inte det enda som är anmärkningsvärt.

Hans ytterst dysfunktionella, kriminella, missbrukande umgänge är intressant, och att polisen inte komplementförhörde en enda person på Vinofs jobb är bra märkligt, och det är precis lika märkligt att polisen inte gick över tröskeln. Att husrannsaka kan inte ha varit svårt.

Och Vinof var ju inte bara knuten till Eugeniavägen 25, ca 300 meter från FP2 och 1,5 km från FP1. Han var knuten till området runt E-vägen sedan många år. Han hade adresser på Fleminggatan (nära S:t Görans sjukhus), Karlbergsvägen (kontor) och Upplandsgatan. I da Costas kvarlämnade telefonbok fanns f.ö. ett nummer som gick till en kvinna som bodde på Upplandsgatan 1984.

Och i efterhand är ju pratet om att "kunna skära i kroppar" väldigt ironiskt, för på E-vägen fanns ju 2 personer som säkerligen kunde "skära i kroppar", om än inte människokroppar. De gravt alkoholiserade norrlänningarna Vinof och Martin var säkert inte obekanta med grundstyckning av djur.

Några nya länkar som tar upp fallet, med bla en bild från fyndplats 2 som jag inte sett tidigare.

http://www.mysterium24.se/?cat=23
http://www.mysterium24.se/?p=2002
http://www.mysterium24.se/?p=2101

Intressanta bilder, men texten innehåller de väntade felaktigheterna. Likdelarna kan absolut inte ha legat i 2 månader. Efter 2 månader skulle förruttnelseprocessen ha varit klar, och det finns ingenting som säger att 10/6 var sista datumet då hon sågs, och även om det var så finns det ingenting som säger att hon dog kring den 10/6. Att likställa ett "försvinnande" med att någon dör är väl frestande, men helt ologiskt. Det är många tankekullerbyttor som följt detta fall, och här har vi en. Om vi antar att Anckers var det sista vittnet (det var han säkerligen inte) som både träffade Catrine och pratade med polisen om Catrine, då betyder det ändå inte att hon dog direkt efter mötet med honom. Hon kan ha träffat 50 personer efter den 10/6, personer som inte pratade med polisen.

Jaha, det finns ett "fantomvittne" också Du har 2 "fantomobjekt" (fotorullarna och telefonbok nr 2), och också en "fantomknarkare", som är död, som inte är förhörd, som inte har ett namn, en person som "tydligen" hade "en del intressant" att förtälja. Din hokus-pokus-logik når nya höjder varje dag

Nej, tyvärr så är förutsättningarna för "barnvittnet" de samma oavsett hur mycket den "ömma" modern lyckats manipulera "Karin" eller som i det här fallet morfadern.

Du håller bara på med ditt sedvanliga trams och kan du inte få fram bättre argument än vad du haft på senaste tiden så får du tänka om och försöka få fram något med substans.

Hur går det med ditt tidsschema för den 11/6 förresten?