Citat:
Ursprungligen postat av
Tygfisk
Det tror jag tyvärr inte är möjligt. Många "motgiftare" verkar vara lika fanatiska och obenägna att ta till sig information som motgifthatarna här i tråden. De bara avfärdar allt de inte vill höra med att det är "desinformation från KGB och Putin" och att patrioterna i Ukraina minsann har "frusit och dött och blött på Maidan" och att det därför på något vis är oanständigt att ifrågasätta något våra ukrainska bröder säger.
Jag försöker anlägga ett lite mer objektivt och faktabaserat synsätt såväl när det gäller Ukraina och Motgift som när det gäller SvP, men som du kanske har märkt på diskussionerna här på Flashback går det inte hem hos så många. Folk har redan grävt ned sig i sina skyttegravar och kommer inte att krypa upp därifrån i första taget.
Tyvärr är den nationalistiska "rörelsen", om man ens kan tala om någon egentlig rörelse, väldigt sekteristisk i allmänhet och det finns än idag ingen nykter gruppering att vända sig till. Som Codreanu sa behöver vi nya män. Majoriteten av de som härjar i den nationella rörelsen har ingen som helst plats i ett friskt Sverige, och det är tyvärr inte så mycket vi kan göra åt det mer än att locka normala människor.
Sekterismen tar sig dessutom riktigt löjliga uttryck. Daniel Poohl beskrev nyligen SMR:s parlamentariska satsning som ett av de mest obegåvade vägvalen i den svenska nationalismens historia. En anonym internetkrigare valde att bemöta det på följande sätt i kommentarsfältet på Nationell.nu:
"Är nog snarare så att Poohl nu är rädd, väldigt rädd! För att vi nu har en radikal kompromisslös parlmentarisk gren som inte är kuvad av sionister. En mångfaceterad rörelse med kompetenta ledare! En organisation som stått sig stark, genom alla hårda vindar, som inte har gett upp eller tvingats lägga ner som så många andra partier, organisationer och projekt. Har har vi ett alternativ som visat sig dugliga. Dom har givetvis mitt stöd!".
Utan att lägga några egna värderingar i SMR:s satsning kan man ju iaf konstatera att Poohl med största sannolikhet inte är det minsta rädd, och tvärtom säkert jublar om han ens bryr sig alls. Den här typen av felanalyser har präglat rörelsen i hur många år som helst där man konstant överskattar sig själva, sin räckvidd, sitt stöd, sina möjligheter, underskattat sina motståndare och allmänt sysslat med bröl, skrän, skitsnack, bråk, hat, harm, hämnd och alla andra olika känsloyttringar som bara kan komma från personer med minst två promille alkohol i blodet. Det är jävligt tröttsamt.