Sluta med Tramadol/Tradolan - Sista försöket! Hjälp! +Piller Schema

Hej!

Jag har nu bestämt mig för att sluta med tradolan för evigt. Har insett att det endast medför negativa effekter för mig och mina mål samt att det är extremt kostsamt och att jag är en missbrukare som har biologiskt beroende i familjen (vad nu det innebär), -att jag har väldigt svårt att sluta trots att jag verkligen vill. Dock har jag funnit min motivation och nu är det dags att sluta för gott.

Jag ska nu sänka farten på tradolan-tåget för att sedan hoppa av det till 0mg/dygn den 15okt. (om 10 dagar enligt schema). Det som har gått snett tidigare med att sluta är: 1. Brist på vilja & förståelse 2. Ingen plan för tiden efter jag varit på 0mg/dag i ca 5 dagar.

Hur skulle ni använda dessa "Gate-Out drugs" de första dagarna som är som värst? Sedan de resterande 2 veckorna för att inte falla tillbaka till tradolan p.g.a att det är för jobbigt, och utan att äta samma/blanda fel för att få AT på en annan av dessa droger istället?

Jag har:
● 50st Stilnoct 10mg [Zolpidem] (För sömn)
● 50st Xanor 1mg [Alprazolam]
● 100st Stesolid 10mg [Diazepam]
● Dimor & Omeprazol (för magbesvär)
● 6st Lyrica 150mg
● 10st Orudis
● Alvedom & Ipren

Finns det något optimalt? Hittills är så klart tanken att ta sömntabletter på kvällarna. Runt 4st kväll 1-4 sedan gå ner på 2st i 2 veckor. Men hur gör jag för att må hyfsat under dagarna denna period? Bästa schemat?
Jag har ingen lyrica tolerans alls, Inte speciellt hög benzo tolerans, blir nog väck på 7mg Xanor. Krävs nog 10st Stesolid 10mg för att jag ska bli "skön".. Orudis vet jag inte hur dom värkar?

Tacksam för erfarenheter och tips!! Mer info om missbruksbakgrund osv finns nedan om det är intressant.. Mvh



______________________________________________

Info om mitt missbruk:
Jag har missbrukat tradolan i runt 4år. Har haft ett ca 10 uppehåll (3 månader som längst) och har legat på 400mg/dag som högst. Håller nu på att trappa ned. "CT" är inget alternativ för mig då jag känner av olika utsättnings-symptomer väldigt starkt och dom lindras väldigt effektivt med nedtrappning för mig. men även om jag gör en ordentlig nedtrappning så mår jag piss när jag går av tradolanen helt.

De symptomet som jag känner av främst kommer från tradolanets SSRI effekt och de psykologiska beroendet. (Stötar i kroppen, extrema sömnstörningar, grå vardag, depression, konstiga ljud i huvudet vid rörelse på ögon, ångest) men även värk i kroppen. Speciellt huvud, rygg och mage samt tryck över bröstet, rastlöshet och lätt irritation.

Det bör nämnas att jag blir skön på 100mg tråd även efter 21 dagars kontinuerlig användning (inte nodd skön men helt klart påtagligt "traddad") så min tolerans ökar inte speciellt lätt samt att jag är väldigt lätt påverkad av denna substans.

Varför jag har svårt att sluta:
Jag har sedan 14års ålder fått förslaget av läkare att äta SSRI/SNRI (Seroxat, Paroxiflex, Mirtazapin mm) på grund av GAD liknande syndrom & Fobier. Jag har testat runt 5 olika preparat inom den kategorin som har hjälp ganska bra på många områden men som tråkigt nog också medförde väldigt dryga andra problem och till och med saker som sitter kvar än idag fast det var över 5 år sedan jag åt sådana. Tradolanen ger dom goda SSRI effekterna samtidigt som det inte medför de negativa. Därav blev jag beroende utav dessa (Samt att jag blev beroende av det opioid-sköna ruset så klart) och har också, eftersom den hjälper mot min ångest, nedstämdhet och fobier utan några egentliga biverkningar, svårt att sluta med den.

Att bli tradolan-fri

DAG 1-3.
När jag slutar helt med tradolan upplever jag dag 1-3 som värst. Där ingår svettningar, ångest, total sömnlöshet, ont i kroppen & Irritation på allt i min omgivning mm.

DAG 4-14
Nedstämdhet, stress, tryck över bröstet, panikångest, rastlöshet, sömnsvårigheter & så klart suget efter tradolan.

DAG 15 -> (i ca 4 månader)
Samma som dag 4-14 fast mer avtrubbat/mildare. Känsla av att "är det såhär tråkigt det är att leva normalt?", och kroppens/mitt beroendes försök att få mig att börja igen som leder till: "Alla doktorer praktiskt taget kastar på mig SSRI preparat som har massa biverkningar som gör att det blir som att jag byter ut nuvarande problem mot nya problem, blir som en zombie, tappar sexlusten.. varför kan jag inte bara äta tradolan som anti-dep när det verkligen fungerar bra för mig?, seriöst, varför?" and so on and so on.. och kampen för att bekämpa dessa tankar. Eftersom att tradolan också kommer med negativa egenskaper även om mitt beroende gör mig blind för dem.

Hej
Att du postat här betyder att du insett vad droger gör med dig. Ett liv som till en början går i dur men som till slut bara blir elände och misär.

Tänker inte kommentera din ur-trappningsplan. Det får väl visa sig om det funkar.
Min egen erfarenhet av att bli fri från piller och droger är att jag inte grejade det själv. Försökte och försökte, men föll varje gång tillbaka. Gick bra ett tag att vara drogfri, men sprack efter någon vecka eller två.

Ofta för att jag tyckte jag var duktig, så lite kunde jag väl unna mig nu när det är en tråkig dag? Eller någon annan självkonstruerad anledning. Sen var cirkusen i gång igen efter en kort tid. Efter varje gång sjönk jag djupare ner i skiten. Så var det för mig och jag är inte unik, inte du heller.

Vad jag vill säga dig är att om du märker att det inte funkar, så ge dig själv en riktig chans och sök hjälp. Var uppmärksam, för som missbrukare lurar man sig själv. Förnekelsen är ofta så stark att man själv inte inser vart man är på väg.

Ett liv med drogberoende innebär bara lidande, både för dig och dina nära.
/Lycka till!

Vilka monstruösa doser du ligger på. 400mg per dag kan väl knappast betraktas som något missbruk i större utsträckning.

Vad menar du med sista försöket? Att du ska äta ihjäl dig på Tramadol om du inte klarar av att sluta nu?

Tack för ditt svar!

Ligger mycket sanning i det du säger, och att beroendet i sig lurar en själv på alla sätt möjliga till att "få ta ledigt bara för en kväll". Jag känner igen mig i ditt inlägg. Hur "långt ner i skiten" lyckades du hamna? Har du lyckats sluta? Isf, hur var din väg, ditt "recept"?

Var jag tror våra ideér skiljer oss åt är att du tror vi inte är unika. Jag tror att alla människor är sammankopplade och extremt lika inom väldigt många områden. Men att vi kan ta lärdom och lära oss något nytt, se saker från en helt annan vinkel, genom att lyssna på andras ideér och erfarenheter. Eller till och med forska fram saker som aldrig tidigare skådats. Detta är för mig ett tecken på att vi alla är individuella och därav unika på ett eller annat sätt. Din sanning är så klart lika mycket sant som min sanning. Det är enbart hur vi väljer att se på saken antar jag?

Jag har dessutom hjälp Av min flickvän, KBT psykolog och en drog terapeut. Allt detta på eget begär. Vad jag dock har "snubblat över" är att det inte går att få det jag behöver som mest av någon annan. Självinsikt. Denna insikt besitter jag dock i dag i den mån att jag innerligt och ärligt verkligen vill vara drogfri resten av mitt liv. Jag har "varit ung och dum" så det räcker. Jag har experimenterat, "famlat fram genom unga år istället för att samla damm som en gammal man utan andra chans" - Chords. Jag vill nu gå vidare till ett nytt kapitel i min bok. Ett kapitel där jag känner mig ansvarsfull och inte ser ner på mig själv för mina dåliga vanor. Det är både en dröm och ett konkret mål med ett satt datum.

Självklart finns risken att jag lurar mig själv tillbaka till ruta ett igen. Att veta om det och ta in den vetskapen tror jag själv är en enorm styrka att ha med sig på vägen att bli helt nykter.
Jag väljer dock att se de tidigare försöken som praktik. Jag lär mig något nytt varje gång som åter igen leder mig till att inte ge upp. -Jag vill leva nyktert.

För att fortsätta din diskussion, låt oss säga att min genuina vilja inte är stark nog emot beroendets mind-trix. Att jag åter igen hamnar på ruta ett. Vad exakt menar du med att "ge dig själv en riktig chans och sök hjälp"? Hur skulle du gett dig en riktigt chans att söka hjälp? Eller har du kanske redan gjort det?

Share your experience

Mvh!

Hej!

Hehe jag kan förstå att mina doser kanske inte ser speciellt "monstruösa" för vissa. För mig handlar det endast om att jag äter mellan 400-100mg tradolan, utan recept, per dag. Och jag vill inte längre göra det. Trotts den inte så "monstruösa dosen", så har jag väldigt svårt att sluta. En del förklaring till varför ligger i inlägget.

Jag vet faktist inte vad det betyder, jag vet dock så mycket att jag inte är lagd för att "ge upp", och inom den kategorin ligger även att ta sitt liv. (Inte för alla människor dock, vissa tycker jag borde ha rätten att ta sitt liv, efter Jack Kivorkians studier och tro, utan att se det som att ge upp).

Jag menar att det är sista försöket inom den metod jag beprövar och tror på nu. Jag har provat denna metod ett par gånger tidigare och har inte lyckats, dock har jag fått väldiga insikter och lärdomar om vad som gick fel och hur jag kan göra det på rätt sätt. Ungefär som att spela ett Tv-Spel, man dör ofta hela tiden i början, trycker på fel knappar, tar fel beslut. Sen startar man om och spelar för början, då kommer man ihåg vad som gick snett förra gången, sen kommer man lite längre. Tillslut klarar man ut spelet (eller ger upp). Jag ger dock inte upp. Så vad jag säger är att om jag inte lyckas denna gång, så behöver jag se på mitt problem med helt nya ögon. Åter igen ta lärdom av vad som gick fel och göra detta på ett helt annat sätt. Vad det sättet är fokuserar jag dock inte på just för stunden. Eftersom jag tror på mig själv, jag tror min vilja och kunskap är nog denna gång för att jag ska lyckas

Besvarade det din fråga? Tack för svaret! Äter du själv medicin eller använder droger?

Hur långt ner i skiten jag kom?
Så långt man kan komma utan att dö skulle jag säga. Jag missbrukade alkohol och piller under många år.
Låg på akuten, sedan korttidsboende och behandlingshem. Det var nog på hemmet jag blev nykter, insåg att nu var det slut med droger och alkohol. 1 års efterbehandling/terapi och AA-möten. Sjukskriven 8 månader.
Nykter nu i 2 år.

Med unik menade jag att jag liksom många andra har försökt sluta själv, men misslyckats. Det finns säkert dom som lyckas på egen hand, men dom är snarare unika.
Varje människa är unik i sig, det var inte så jag menade.

Du nämnde inte att du har hjälp i ditt första inlägg, eller så missade jag det. KBT var en bra terapi för mig, liksom den allmänna kunskap om missbruk jag fick. Det var också viktigt att få en förmåga att ärligt kunna öppna sig inför andra, kunna visa känslor.
Samvaro och vänskap med andra nyktra människor var/är också viktigt för mitt mående. Det fick jag på AA/NA, men går numera sällan dit. Känner att det inte ger mig något mer.

Eftersom du träffar en drogterapeut och psykolog kan det inte vara några problem med att gå vidare i behandling om du faller tillbaka i missbruk. Få råd och tips om detta alltså. Det var väl det jag menade med "riktig chans", kanske skulle skrivit "ny chans på annat sätt".

Sedan har jag väl en allmän fundering på varför du laddat upp med så mycket piller? Du måste ju vara beredd på att ta en smäll av skitmående, annars kommer du inte greja det. Egentligen skulle du knappast behöva något om du inte får hallisar eller kramper. Sömnlöshet, hög puls, taskig mage och ångest hör till. Risken med att ta piller för att må bra kan leda till fortsatt missbruk. Man skjuter bara upp at:n.

Nåväl lycka till på din resa! Drogfrihet är värt att kämpa för, ja en förutsättning för en framtid.

Såg nu att jag lät inbilsk och det ber jag om ursäkt för. Inte meningen att få dig att framstå i dåliga dagar. I vilket fall som,
Jag var mer nyfiken på att du skrev att det var sista försöket, lät lite tröstlöst bara.

Jag har själv brukat Tramadol i 6- 7 år med doser uppemot 2500 mg per dag. Har aldrig fått något anfall eller andra bieffekter, förutom att man blivit mer irriterad, klåda som man bota med atarax och lite så. Fick sluta när min väns hjärta stannade och vi fick åka in till sjukhuset, det blev nog för mig då. Lycka till i alla fall!

Till att börja med, Grattis! :) Strongt gjort av dig! Okej, ja det förklarar hur du menar :)
Min uppladdning av piller är minst sagt över vad jag behöver. Att ta smällen är ju för mig en given sak. Bara att trappa ner är jobbigt, hålla sig till sitt schema. Men när "smällen" bli för smärtsam eller obehaglig så ökar risken att jag äter "min drog", tradolan. Om jag då istället tar 1-2 X-anor under dagen, en alvedon för ryggsmärtor för att orka mig igenom den fasen så är det så klart en "win". Eftersom jag inte alls egentligen fallit för benzo-preparat. Sen att vara helt sömnlös i 48h som minimum hjälper absolut inte till när det kommer till att "stay strong". Därav sömntabletterna.
Självfallet finns en risk att jag byter ut en drog mot en annan, men åter igen, jag vill inte vara drogpåverkad. Målet är att helt göra mig av med behovet av droger. Om jag skulle slänga i mig 15st xanor och supa 5 kvällar i rad när jag kliver av tradolanen så kan jag absolut hålla med om att det låter väldigt fel väg att gå. Jag håller också med om att det absolut starkaste att göra är att helt enkelt "ta smällen".. Men nu finns det ett par mediciner som hjälper mot det absolut värsta utsättnings-symptomerna som jag har införskaffat. Mycket därför att det är svårt att inte bara plocka upp telefonen och fixa mer tradolan om jag går hemma dag 3 och får en panikångest attack för att jag inte sovit på 2 dygn. Det jag försöker säga är att jag vet att det finns en gräns mellan att byta ut en drog mot en annan, och att bruka en drog för att underlätta utsättningen av en annan under en kort period för att sedan sluta helt. Jag vet detta eftersom jag själv bytit ut min beroende mot andra tidigare i livet.

Därav också denna tråd, "vad är mest optimalt?".. Hur jag än bär mig åt kommer det bli jobbigt. Jag ser mina "gate-out drugs" som ett rep som går från ytan ner till det här djupa mörka hålet jag befinner mig i. Det kommer vara jobbigt och svettigt att klättra upp för repet, men när jag väl är uppe så har jag inte längre någon användning av "repet" och gör då mig av med det. Det är tanken! :) Jag har provat utan ett rep, och kommer då inte hela vägen till ytan för det blir för svårt. Varför ha jätte ont i magen när det finns receptfria mediciner som hjälper till att lindra magont när det är som värst?

Du har dock en poäng när det kommer till att "skjuta upp AT:n". Eftersom jag efter 2 veckor utan tradolan planerar att ej äta mer medicin. Men är det inte lättare att trappa ner mitt missbruk som varar från morgon till kväll, till ett missbruk där jag är nykter hela dagarna och endast tar ett par tabletter precis innan jag ska sova, för att sedan sluta med dem? I min erfarenhet är det lättare. Mycket handlar ju klart om självdisciplin och huruvida olika personer är kapabla att endast bruka medicin under utsättning och inte missbruka den för att det ska "bli lite mer kul". Det är en av det saker jag har lärt mig från tidigare erfarenheter iaf. Aldrig bryta schemat. Utan acceptera att det inte kommer vara kul och att det kommer vara jobbigt.

Låter det helt orimligt?

De mediciner som blir över gör jag mig av med. jag kunde inte köpa mindre än de mängder jag besitter. Det var inte lösvikt utan paketpris. Och stilnoct, Lyrica, Orudis och Temesta har jag fått utskrivet. (Äter dock inte temesta då det är rena giftet enligt min psykolog och drog terapeut. Men även om jag inte äter den så har jag åtminstone fått benzo utskrivet mot just panikångest).

Mvh :)

Okej, ingen fara holmez
Ja, det är många jag vet i min stad som tar doser i din beskrivning. upp emot 3gram, många av dom säger att dom inte ens känner av något efter ett par dagar fast dom är uppe på så stora mängder. Jag har aldrig kommit till den punkten trotts år av missbruk. Många av dem i min stad är ute efter "nodd-stadiet".. vilket jag kan uppleva om jag varit utan ett tag på 100mg. Vilket är väldigt behagligt. Men som beskrivet så är jag mer beroende på grund av att jag verkar vara en mer funktionerande människa när jag äter tradolan. Mina fobier avtrubbar rejält, min inre stress, oro & ångest blir hanterbara.
Detta är som också beskrivet beroende på SSRI effekten som tradolan har på kroppen. Den fungerar precis som lyckopiller fast med opioid rus som inte gör pillret mindre attraktivt direkt.

Beklagar händelsen med din vän, låter som en obehaglig upplevelse. Hur slutade du från att vara uppa på 2500mg? Med motivationen och rädslan som jag kan tänka mig att upplevelsen du gick igenom med din vän fick dig att känna så kan jag tänka mig att det blev en CT? Slutade historien bra åtminstone?

Bra jobbat med att sluta! Nått speciellt tips du kan ge som fick dig att hålla dig på banan?

Tack! Mvh

Jag har inget emot mediciner för avtrappning. Fick själv lite Sobril under min avgiftning, utan den vete fan hur det gått. Hade trots det aldrig under 120-130 i vilopuls på 2 veckor.

Sömnlöshet vet jag precis hur förödande den kan vara. På behandlingshemmet fick jag till slut en medicin Nozinan, som faktiskt hjälpte.
Äter fortfarande Quetiapin 50-75mg till natten, för att kunna sova. Utskrivet av min behandlande läkare. Den funkar bra för mig, sover oroligt men sover i alla fall.
Fast det är klart jag käkade ju otroliga mängder sömnpiller under många år. Så inte så konstigt att min sömn är kvaddad.

Fast du verkar ju inte kommit så djupt i ditt missbruk, men du ska vara jävligt observant på vad du stoppar i dig. Det är otroligt lätt att fastna på Stilnoct, Imovane och Benso i allmänhet.

Du verkar ju vara medveten om detta, så kör på du men med försiktighet. En förutsättning är väl också att du är totalt ärlig mot din flickvän. Börjar du manipulera och smygpillra är du illa ute. Säger inte det för att vara elak utan av egen erfarenhet. Det är så lätt att komma in i ett smussel och manipulerande beteende.

/Det kommer greja sig, ta en dag i taget och var stolt varje kväll du lägger dig nykter.

Låter som att du har fått kämpat en hel del för att komma dit du är idag. Det inspirerar!
Mitt missbruk går säkert att sätta gradering på, själv anser jag att så fort man gör något som är självdestruktivt trotts att man inte vill göra det, men inte kan sluta med det, är ett problem som ska tas väldigt seriöst.

Jag är helt ärlig med min flickvän Det är för övrigt det bästa tipset man kan ge, ärlighet. Det är otroligt jobbigt att sätta sig ned och förklara för någon närstående, framför allt sambo, att man exempelvis har börjat äta tradolan (igen) och att som jag säger: inte vill göra det, men har svårt att sluta. Detta gör i vissa fall att jag känner mig som en failure, en svag person. Min sanning är dock att för att vara en man, en person som på riktigt vill att ett förhållande ska fungera. Så finns det bara ett alternativ. Raka rör, korten på bordet. Hur jobbigt och nedvärderande det än må kännas för stunden. Vi har varit tillsammans i snart 2,5år, under de åren har jag ju missbrukat. Jag tog inte direkt upp det på första dejten. Och eftersom jag äter så "normala doser" så är det inte speciellt märkbart. Dock tog jag upp det med henne efter ett tag och hon står vid min sida i vårt och tort, likt jag henne, än idag. Hon uppskattar min ärlighet. Även om den för mig kan vara patetisk där röster i skallen säger "men det är väl förfan bara att sluta, du är ju sämst förfan"..

Maipulera är för mig ett lika fult ord som våldtäkt. Där emot så tillkommer det lögner när det kommer till ex. jobb eller grannar man inte står nära. När jag som nu sjukskrivit mig från jobbet så säger jag att jag inte mår bra psykiskt. Vilket för mig är en vit lögn. Men ändå så nära sanningen det går utan att jobbet ska se ner på mig eller att det snackas runt. När jag är nykter i ca 6 månader så har jag nog inga problem alls med att förklara att jag haft ett drog problem.

Anyway.. Det är bra tips jag fått, dock känns det lite, utan att jag vill låta nedvärderande, ganska logiskt för mig. Det mesta som sagts. Försiktighet, ärlighet, inte byta beroende and such. Det är de grundläggande stenarna för att bli nykter, samt den egna viljan och motivationen att följa den, dem har jag som grund. Det jag egentligen vill ha råd om är ju just hur jag ska använda mig av medicinerna jag beskrivit i posten på bästa sätt. Sen uppstår säkert nya hinder på vägen. Men dom tar jag då, precis som du sa, dag för dag right Dock lever jag efter mottot "if you fail to plan, you planning to fail".. Därav skapandet av denna tråd. Jag har planerat min nedtrappning och kan min drog utan och innan, vad som funkar på mig individuellt. Men vet inte så mycket om benso och de andra medicinerna samt hur jag använder dem på bästa sätt för att få en så lindrig nedtrappning som möjligt. thats it

Btw: Jag har sökt på internet, det finns inte mkt info som passar in på mig som individuell person när det kommer till att bli nykter. Även om det finns en hel del bra information om att bli nykter, vilket jag läser en hel del.

Keep it up! mvh

Du vill käka piller för att få så lindrig at som möjligt.

Tycker du har fel inställning, för du måste lära dig må dåligt! Hur ska du annars lyckas förbli drogfri? Det är en ständig kamp, särskilt i början. Kamp mot viljan, oron ja allt och då mår man ju dåligt. Hur har du tänkt tackla det?
Du har ju inte djupare missbruk än att du utan vidare kan klippa CT. Möjligen ha några Stesolid och några Stilnoct. Gärna att din flickvän har dom.
Om du verkligen vill sluta, ta ett snack med din drog terapeut.

Nä ryck upp dig nu och fronta skiten medans det inte gått för långt!