Uppdatering:
Är inne på min 7 dag som tramadol fri.
Det gör ont och är jobbigt på alla möjliga olika sätt. Speciellt om man som jag inte längre har någon kärlek eller tro på den drog jag för länge sedan blivit kär i. Även om jag skulle äta en tablett nu så skulle det kanske hjälpa mot vissa fysiska och psykiska utsättnings-symptom. Men jag skulle fortfarande leva med ett ånger som är väldigt jobbigt, inte på samma sätt som det är jobbigt att vara nykter, men det är inte längre mitt lycko-piller, min "limitless" eller min flykt. Den har slutat fungera som det, även om min tolerans är extremt låg.
Dom 3 första dagarna som helt tramadolfri så tog jag hjälp av 30 - 45ml cocilliana/dag, sedan 1-2 stilnoct (Zolpidem) till sömn.
Dag 4-5-6 hade tog jag hjälp av 1-2 stesolid/dag, sedan 1-2 stilnoct (Zolpidem) till sömn.
Idag, dag 7 utan min drog.
Igår åt jag tre sömntabletter vid 3 på natten, drack även ca 8cl Vodka, ställde klockan på 11.00. vaknade inte av den. Sov till 14.30. Vaknade upp.
Dagarna går sakta, jag har tryck över bröstet, ungefär som fiskekrockar har blivit spända runt mina lungor, smärtsamt och svårt att andas. Känsla av rastlöshet. Inte än har det gått till förtvivlan, endast en stadig långdragen rastlöshet som ligger och gror inom mig. Smärtor i ryggen, som träningsvärk fast jag på ett annat sätt.. En dålig typ av smärta, om det går att säga så.. Svidande mage, från V:et där bröstkorgen & magsäcken börjar ner till en bit under naveln. Som salt strött över ett öppet sår, brännande. Dessa fysiska smärtor gör det svårt att koncentrera mig. Att göra något av vikt, att bli med-dragen in i en film. Känslan av att jag sitter fast, som en stövel i för djup lera. Att jag ror i för stark motvind. Olika typer av ångest. En del säkert helt relaterade och "förväntade utsättnings-symptom". En del skapade av det utomstående livet. Jag har bara 2 dagar kvar att skicka in A-kassa papper annars är jag pank. Börjar bli sen med räkningarna, ingen egentlig inkomst. Känner mig inte stark, mer som ett träd utan rötter.. Känner att jag inte är nog för min omgivning, min lillasyster, min flickvän, mig själv.
Tidsfördriv.. Bokade en bio. Åt varm och god soppa. Jag började må bättre. Men kan inte släppa tanken på att jag inte kan kontrollera mitt liv. Är less på mig själv och irriterad på mitt handlande i mitt förflutna. Min ovisshet vid beslut, som kanske går att hitta personer eller händelser som lett mig att handla korkat, men varför lägga min tid på det. Jag känner irritationen över att jag har knarkat i mitt liv, att jag gjort det valet, men jag lämnar det där. Jag lämnar det vid att det får kännas irriterande, spara min energi till annat än att "place the blame".. Varför lägga tid på att tänka att jag är ett så kallat "vuxet barn".. Att jag växt upp utan föräldrar.. Jag har ett väldigt fint liv, en fin och äkta tjej, kärlek. Framförallt så finns det potential, precis som i alla människor, till förändring och ett riktigt liv. Vissa behöver medicin, jag är tacksam att den uppfunnits, för tex min moster med MS. Eller min storasyster med ADHD och förmodligen borderline.
Jag kanske behöver medicin, kanske har jag också något diagnos som GAD eller liknande. Men jag är också biologiskt beroende, säkert 4 generationen, och kan inte äta beroendeframkallande medicin. Jag letar efter en kick, en flykt.. Om jag inte har tillgång till medicin som gör mig hög så är det lättare att inte tänka på den. Även om jag redan kan få sådan medicin utskriven. Jag vill inte ha den.
Samtidigt.. vad gör jag? Idag, efter att jag bokat bio, ätit varm soppa och till och med betalat räkningar, så vart smärtorna och rastlösheten för långdragen. Jag önskar konstant efter semester, bara 3-4 timmar från mitt nuvarande mående. Jag har alla dessa dagar varit närmare verkligheten och smärtan än vad jag har varit flykt och rosa moln. Idag, precis innan jag skulle gå ner till bilen där tjejen satt och vänta. Så tog jag 1 tablett 5mg OxyNorm. Som nämnt tidigare, jag känner ånger. Även om tabletten har slipat av toppen av alla mina smärtor och problem. Jag är fortfarande närmare verkligheten och smärtan än flykt. Jag menar, jag hade tagit iaf 4st om jag visste att jag inte hade en chans att bli fri. Om jag fick göra precis som jag önskar. Om jag lät mig själv falla in tillbaka i ovissheten, tillbaka i ignoransen. Då hade jag tagit 4st.. Kanske var att ta en att ge upp, kanske var att "bara" ta en på ett sätt en vinst. Jag är vilse i den debatten med mig själv.
Imorgon.
Tillbaka till den hårda verkligheten. Försöka ta mig upp när klockan ringer 11.00. Leva med smärtan, den dåliga magen, rastlösheten. Försöka med tidsfördriv, att acceptera mitt tillfrisknande.
Ni som lyckats sluta.. hur ser ni på min historia.. kan man få hjälp av medicin på det sättet jag tog idag, om man verkligen har målet att bli helt medicin fri? Kan man ta hjälp av en medicin man egentligen inte gillar ruset på alls, som jag, inte speciellt förtjust i Oxynorm över huvud taget. Gillar inte det ruset. men det hjälper ju mot vissa saker. Det blir lite lättare att ta sig igenom just idag. Kanske känns det lättare imorgon? Kanske klarar jag nu mig ifrån medicin i 7 dagar istället för 3 innan jag exempelvis får en panikångest attack? Idag hade jag smärta och ångest av flera veckors missbruk. I morgon kanske jag har kommit lite längre ifrån det missbruket, och bara har utsättnings-symtomen av en tablett 5mg OxyNorm?
Åter igen, du som klarat det. Vad har du att säga..
tacksam för respons.. alltid kul att höra hur andras perspektiv
mvh